Recension av Anna
1bok2katter3kopparte tycker:
17 november 2021
I Johan Ehns Inte död än finns miljöbeskrivningarna med de där detaljerna som låter mig kika in på Nalen, i en trång lägenhet i Traneberg och i hemmet där tryggheten en gång fanns. Ändå är det personbeskrivningarna som jag faller handlöst för, de är så kärleksfulla och samtidigt så fullständigt fria från försköningar att de känns rakt igenom ärliga.
Berättelsen inleds med ett julfirande där allt det viktigaste saknas. Minnena är viktigare än nuet för Elis som iakttar sin familj och tänker att de inte har så mycket gemensamt. Helt utan förmildrande filter konstaterar han att de gör sig till och vill vara något de inte är.
Tankarna vandrar med en massa "tänk om", från morsan i Stockholm till mor i Dalarna då för länge sen. Till Sonja som han fick dela livet med fram tills för åtta år sedan.
Sedan orkar han inte hålla fasaden uppe längre utan säger sitt hjärtas mening. Och då kommer hjärtinfarkten.
Från sjukhussängen reser Elis runt i sina minnen. Efter ett helt liv är det ju inte mer än rimligt att hjärnan behöver rensa och sortera bland allt som samlats. Här samsas ungdomskärlekar och gamla sorger. De bortslösade möjligheterna och de som togs till vara på. De beslut han fattade och de som fattades åt honom. Elis har levt ett hårt liv, för att livet är hårt. Han blev en hård man.
Det är svårt att bli hjälplös, den som tas om hand, för den som hela livet varit en som styrt upp saker och funnits där för andra. Men där finns också en tacksamhet för hjälpen som finns att få i det som är kvar av det folkhem som han hjälpte till att bygga upp. Elis, som inte ens skulle bli tjänsteman. Han skulle ju bli jazzmusiker.
Sjuksköterskan Tony är en av dem som tar om hand. Han är en av dem som vägrar vara någon han inte är och därför skapar han närhet även när Elis gör motstånd. En närhet som är så naturlig att Elis äntligen kan släppa fram sina känslor.
Steg för steg försöker Elis Erichsson lista ut vem han är. Äntligen kan han komma fram till en sorts försoning med sig själv, allt och alla andra. Både då och nu.