Användarprofil Marias bokhylla / Betyg & recensioner / Den döde ryssen

Recension av Marias bokhylla

Recenserad produkt

Lovande seriestart

30 december 2021

Den döde ryssen är första delen i Nis Jakobs thrillerserie om Andreas Wolf, före detta elitsoldat som har svårt att anpassa sig till livet utanför krigszonen och arbetar i början av boken som polis. Han var försvunnen i över ett år under ett uppdrag i det militära och det visar sig att de som bestämmer har ljugit om vad som egentligen hände och var Wolf befann sig, men själv har han låst in det i en bortglömd del av hjärnan. Ända tills han, under ett tillslag, lämnas ensam och tvingas skjuta någon för att inte själv bli dödad. Han får en psykos, frun vill skiljas och han stängs sedan av från jobbet. I samma veva får han ett erbjudande från ett hemligt sällskap och kan inte låta bli att ta det efter att han fått veta att han har en hjärntumör och egentligen kan dö när som helst. För vem kan inte låta bli att leva lite riskabelt när allt att leva för ändå har försvunnit ifrån honom? och kan Anna Hvam Jensen hjälpa Wolf att nysta fram gamla minnen om vad som hände honom under det där uppdraget när han försvann från jordens yta, eller är det för sent för det?

Vi får också möta den ryska polisen Inessa, som tar på sig att lösa sin bästa väninnas mord och åker runt i flera länder för att jaga en mördare som är en mästare på förklädnader och att smälta in. När Wolf åker till Ryssland för ett jobb, får hon ett samtal om att hjälpa till.

Persongalleriet är lagom stort för början på en serie, även om det är ganska många att hålla reda på. Eftersom de alla är kopplade till antingen Wolf eller Inessa, blir det lättare att särskilja dem. Jag gillar Inessa som karaktär. Hon är en riktig bad ass. Det är visserligen Wolf också, men det känns alltid roligare när en kvinna får vara det. Inessa och Wolf är inte alls särskilt olika till sina personligheter, men det är roligt att följa dem båda. Jag tycker också om att det finns gråzoner genom hela boken. Allt är inte svart eller vitt.

Det är, för mig, en ganska trögstartad bok. Så kan det ofta vara i början på en serie eftersom allt måste cementeras på ett sätt i första boken, alla karaktärer måste presenteras på en relativt kort snutt för att få det att bli trovärdigt längre fram och för att inte behöva slänga in nya personer konstant genom hela boken. Men när allt drar igång med det hemliga sällskapet, då drar det igång rejält också och blir oerhört spännande.

Språket är bra, och boken är snabbläst. Det är en riktigt lovande första bok och jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej