Recension av Kerstin
En berättelse som värmer
11 mars 2022
Nu är jag färdig med boken - har nästan sträckläst!
Läs den ni också, Beas berättelse berör verkligen och är både rolig och sorglig. Det är hög igenkänningsfaktor på en hel del, t ex hur tokiga tankar kan fara fram och tillbaka i ens huvud (i mitt fall särskilt vid bilkörning). Sen är jag rätt klumpig också, precis som Bea i boken.
Elisabet Essegård har verkligen skapat karaktärer som man fattar tycke för och som man vill höra mer om. Sorgen, för det är sorgligt i slutet, beskrivs också på ett varmt och trösterikt sätt. Det här citatet gick rätt in i hjärtat: "Vår relation fortsätter även om en av oss dör."
Jag har aldrig varit i Haparanda, men känner mig nästan hemma där nu.