Recension av Helena Margherita Hammar

När jag läser Torgny Lindgrens "Dorés Bibel", så hör...

1 juli 2013

När jag läser Torgny Lindgrens "Dorés Bibel", så hör jag genom texten hans norrlänska röst - den som fångade mig då jag lyssnade "läsboken" och som gjort att jag gärna ville ta del även av det bokstaverade ordet! Berättelsen kommer som från mitt jag - berättar om hur jag finns här! Ja, fanns här även före skrivtecknen! Orden, begreppen, är ju där även utan bokstäver! Ur "Gustave Dorrés Bibels sällsynta upplaga som bara innehåller bilderna" och morfars berättelser formas insikten om varat och världen. Morfar, professorn, som lyssnade till mors musik på pianot i jägmästarbostaden Bostället vid Avabäcken. "Innom litteraturvetenskapen, kunde han säga, frågade vi aldrig efter sanningen utan bara efter gåtorna och hemligheterna." Torgny Lindgren har en speciell berättarförmåga - som en magnet drager hans berättelse till sig lyssnarens/läsarens hela sinne och medvetande. Man lägger inte ifrån sig boken, man bara vilar sig med verklighetens krav ett tag, sedan återvänder man! - Och boken tar liksom inte slut, den fortsätter som Avabäckens brus i ens själ, och man börjar fråga efter gåtorna och hemligheterna... Hur kan man sätta betyg på sånt!?