Recension av Molloy
Recenserad produkt
Kallad till väckelsemöte
7 april 2006
"Du måste läsa den!! Gå hem med dig nu! Jag vill inte se dig igen förrän du har läst boken. Du fattar inte asså - det är den bästa bok som skrivets. Så rakt upp och ner sann!"
Känns det bekant?
En av mina bästa vänner, vem jag anser vara en någorlunda sund människa, tryckte Alkemisten i handen på mig för ett antal år sedan. Coelho - schysst namn, tänkte jag.
Kom hem med en bok där sida efter sida hade strukits under. Stora utropstecken i blått återkom i marginalen.
Tonen som författaren använde sig av var väldigt bekant.
Den var frireligiös.
Och jag tyckte att det var extremt kränkande att en författare spelade på så säkra kort, kom med axiomer som skulle få mig att samstämmigt nicka med, utbrista suckande: "Ja, så är det!"
Alkemisten handlar inte om att tänka själv eller hitta sig själv, tvärtom handlar den i slutänden om att låta sig duperas och förföras av fjäsk.
Det är viktigt att komma ihåg att även Adolf Hitler var en väldigt omtyckt människa.