Recension av Kenneth Olausson
Brunner har vetenskapliga anspråk och det märks. Boken...
19 november 2013
Brunner har vetenskapliga anspråk och det märks. Boken är i långa stycken skriven som en sämre akademisk avhandling. Språket är torrt. Omtagen är många. Intresset för ovidkommande detaljer är legio. Behovet av starkt kaffe hos läsaren för att inte falla i sömn är påtagligt. Till slut så dör både Gustaf III och Anckarström själv. Det vet vi ju alla. Det är här som romanförfattaren Brunner, i motsats då till sina båda huvudfigurer och kanske en och annan läsare, vaknar till liv. Språket blir levande och nyanserat. Framställningen blir intressant, inte minst när vi kan läsa om fegheten och rädslan hos de flesta av konspiratörerna. Men det är så dags.