Recension av Bo

Bitter och ofokuserat pratig

1 januari 2015

Vad Lundell sedan länge behövt enligt min mening är någon som redigerat hans romanutkast. Lundell anser sig ha mycket att säga, men i bokform - liksom i allt annat - är kvantitet inte alltid lika med kvalitet. Definitivt inte i Lundells produktion. "Vädermannen" blir en elegi på knappa fyrahundra sidor där Lundell utan fokus slår åt alla håll: mot samhället, åldrandet, avsaknaden av solidaritet och politisk passion. Det blir pratigt, föga personligt och aldrig livfullt. Boken känns mer som en dödsruna över ett skrivande som en gång i tiden var motiverat, stringent och rättfärdigade sitt utrymme. Numera känns det mer som om Lundell vill dränka oss i åsikter, ord och ett volymmässigt gränslöst skrivande. Det blir som att äta tre femrättersmenyer efter varann med extra allt och mättnaden efter att ha läst boken är för mig allt utom behaglig, ej heller minnesvärd i några detaljer annat än att orden var så många att de på något sätt förhindrade läsandet. Lundells skrivande var för mig förr oerhört angeläget. Men det var då.