Recension av Sussie Olofsson
Camilla tar mig med in under sitt eget skinn...
28 januari 2015
Jag har läst fram till sidan 66 av 322 sidor och kan inte, trots min trötthet då jag går och lägger mig efter dagens jobb, trots att jag egentligen måste göra annat, låta bli att läsa några sidor innan sömnen tar över.
Camillas härliga sätt att uttrycka sig på drar mig med in i sina upplevelser från sin barndom och ungdom - hon ger inte vika en tum på att dela med sig av de känslor som hennes omgivning och kropp plågade henne med! Det gör mig ont och jag skäms över hur vi människor beter oss mot våra medmänniskor som avviker från vad som anses vara normalt!
Jag återkommer snart med resten av min kommentar