Recension av Äpplet

Tröttsam buskis

18 januari 2016

Eftersom jag varit mycket i Delhi, och ständigt går med en längtan tillbaka slängde jag mig ivrigt över "Delhis vackraste händer". Inget storverk precis men småputtrig, relativt hög igenkänningsfaktor och mysigt tidsfördriv. "Dimma över Darjeeling" upplevde jag endast som märklig."Nä han skulle hållit sig i Delhi" kommer jag ihåg att jag tänkte. Och det är väl ungefär det som jag minns av den boken. När så "Gurun i Pomonadalen" kom i mina händer var det med viss spänning jag såg fram emot Yogis Sverigebesök. Ja denne stackars indier som alltmer reduceras till en tokig seriefigur som av någon konstig anledning är överförtjust i Mr Goran, Sveriges tråkigaste man. Medan det inte finns gränser för Yogis optimism och översvallande livsglädje, som han uttrycker på ett slags påhittat språk, släpar sig den dystre och gnällige Göran fram genom livet med tunga steg, arbetslös och ynkligt oförmögen att ta hand om sina relationer. Jag kan inte för mitt liv förstå varför någon skulle vilja tillbringa tid med denne smått alkoholiserade, och dessutom totalt humorbefriade, mannen. Det enda som verkar skänka honom någon som helst glädje är öl och fotboll. När så detta osannolika par hamnar i äventyr på Österlen, alltifrån golfrundor till kreatursfösning - och däremellan ett osannolikt stort intag av mat på Österlens namngivna caféer och restauranger, utmärkt reklam ju! - blir det buskis. En slags Helan och Halvan på äventyr i Skåne, En indisk textilexportör i en dråplig fars hade varit rolig på Fredriksdalsteatern med skickliga skådespelare. Som litteratur blir det bara fånigt. Och tröttsamt.