Recension av Carl-Johan Ström

Mörka skuggor

1 augusti 2016

Alla sår läks inte. Vi i Sverige känner numera knappast till ord som motstånd, hemmafront, angiveri. En extrem misstänksamhet som ligger i en ockupations natur. Det är svårt att veta vem som är vän och vem som är fiende. En nära granne och vän är plötsligt en angivare och en fiende. I krig finns inga sunda lagar, ingen sann moral. I krig finns bara godtycklighet, utstuderad ondska och exempellöst våld.

Carl-Johan Ström ägnar i sin spänningsroman stort utrymme åt den tyska ockupationen av Norge under andra världskriget och dess följder under kalla kriget in i nutiden. Han följer noggrant familjers skiftande öden och äventyrliga risktaganden. De har olika sympatier och många är beredda att offra sina liv för sin sak. Död, övergrepp och mord blir en del av deras vardag. De blir i någon mening förhärdade och avtrubbade.

Saken står framför allt. Den är god, den kräver sina offer. Det krävs planering, veckor av förberedelser, ett starkt psyke och ett nätverk, för att lyckas; Carl-Johan Ström är övertygande när han beskriver motståndets mekanismer och handlingsmönster. Han är påläst. Han skriver med nerv och driv. Det är framför allt detta som smittar. Han har något att berätta och han har en kärlek till berättandet.

Några karaktärer är särskilt utmejslade. Vi får följa dem under lång tid under ytterst svåra förhållanden. Vi får uppleva deras familjer som delvis håller berättelsen levande. Du kommer inte efter läsningen att glömma namn, som Bjarne och Oddvar. Inte heller Ilse, som på flera sätt får det riktigt svårt. Allt kan beskrivas med ord som hjälteinsatser och heroiska bragder. Men i det riktigt svåra visar människan även sina skröpligheter och sina tillkortakommanden. Titeln är talande. Skuggorna lever kvar och följer människornas liv.

Bo Bjelvehammar
Författare och kulturskribent