Recension av Kristina E
Korparna
19 februari 2012
En favoritbok!
Jag kastar mig ut i romanens böljor och låter mig gungas med i bokens poesi samtidigt som jag lyssnar på fågelssången tillsammans med Klas, bokens huvudperson och berättare.
Miljöerna, språket och människorna känns välbekanta eftersom det är en berättelse från Småland, mitt barndomslandskap. Jag älskar författarens lugna detaljerade beskrivningar av naturen och människorna och som ett genomgående tema i boken får vi lyssna på fåglarna.
Till en början förefaller det vara en idyllisk beskrivning av landsbygden i Småland under våren, men så småningom allteftersom våren övergår i sommar och höst anar man att något inte står rätt till i den lilla jordbrukarfamiljen. Stämningen mörknar och återspeglas i årstidsväxlingarna och fåglarnas liv. Det är också en fantastisk barndomsskildring skriven ur 12-åringens perspektiv och oj vad jag kan känna igen mig i barnets tankevärld. precis så var det när man var 12 år och inte riktigt hängde med i vad som hände och varför.