Du är här: Start / Betyg & recensioner / Nu vill jag sjunga dig milda sånger
Betyg & recensioner för

Nu vill jag sjunga dig milda sånger (Pocket)

Kundbetyg 4

(36 röster)

Vad tycker du?

Sätt ditt betyg

Min absoluta favorit

Mentzer, 29 juni 2015

Du är där. Hela du. Med alla sinnen. Två kvinnor med två helt skilda livsöden möts. En vänskap och ett djupt förtroende växer fram medan kaffet sjuder på spisen och golvplankorna knarrar. Linda Olsson förmedlar miljöer och karaktärer på ett fenomenalt vackert sätt.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Om vänskap över generationsgränser

Enfiktivresa , 22 augusti 2009

Med tanke på hur fina recensioner denna bok fick då den kom ut, tog det lång tid innan jag läste den. Jag tror att jag helt enkelt var lite skeptiskt. Efter att ha läst den kan jag konstatera att det inte var helt fel. Jag tycker att det är en fin, lågmäld bok men inte bland det bästa jag läst.
Boken handlar om vänskap. Vänskap mellan en ung och en gammal kvinna. Veronika hyr ett hus i byn där Astrid bor. Orsaken är att hon behöver komma bort och skriva färdigt en bok som hon arbetar med. I grannhuset bor Astrid, som hela sitt liv har bott i detta hus. Sakta men säkert utvecklas det en vänskap mellan de båda kvinnorna och de delar med sig av sina hemligheter och sorger.
Det känns som att boken skrapar på ytan till olika intressanta områden som sorg, ensamhet, vänskap och svek. Men på något sätt är det på ytan som det stannar. Jag upplever inte något djup i varken karaktärerna eller i händelserna.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

En underbar berättelse!

Tina, 7 juni 2009

Det är ett år sen som läste denna bok och kan än idag tänka tillbaka på denna fina, lättsamma och enkla berättelse om ett möte mellan två människor. Att kunna skriva så lättsamt om ett egentligen så komplicerat möte och göra det så spännande är en bragd. Läs den!

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Kvalmig läsning

Karin, 26 december 2008

Jag hade stora förhoppningar på denna bok då den hade fått väldigt bra recensioner. De blev som ni förstår inte uppfyllda. Boken är pretentiös i ordets rätta bemärkelse. Så sentimental och högtravande att jag inte stod ut med att läsa klart den. Jag vill varna alla som inte redan gjort misstaget att köpa den. Gör det inte!

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Samtalets läkande kraft

Anna, 16 december 2008

"Nu vill jag sjunga dig milda sånger" är helt underbar! Boken beskriver den kraft som kan finnas i samtal och de möjligheter samtalet ger oss att utvecklas, och läka, som människa. Det är en vackert och gripande berättelse och förändrat min syn på, och mina känslor för, mina egna minnen. Jag har några speciella minnen från min tonårstid som tidigare gav mig en känsla av vemod och saknad. Nu ser jag på de händelserna på ett annat sätt, att de istället berikat mitt liv, och utan de minnena skulle inte jag vara jag. "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" är en av de mest berikande romaner jag läst någonsin.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Detta blir en klassiker i min bokhylla!

Najdan, 15 november 2008

En mycket gripande historia med många bottnar, som tvingar mig att läsa vissa kapitel om igen för att förstå. Jag är ändå osäker på min tolkning i vissa avseenden. Just för att den är lågmäld och vardaglig träffar den. Frågan är om man låter den vidröra egna känslor av kärlek, separation och smärta i nära relationer, vilket de flesta av oss har någon erfarenhet av. Författare tar inte i, låter läsaren fylla den med egna värderingar och tolkningar. En berättelse om kärlek och mänsklig utveckling som jag önskar alla att del av.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Vackert

Karin , 7 september 2008

Egentligen ingen särskilt märkvärdig historia, men ändå vacker. Själv är jag i samma ålder som Veronica och Astrid förde tankarna till min farmor. Kanske gjorde detta att historien kändes lite speciell just för mig.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Lika god och platt som en pannkaka

thoora, 23 juli 2008

Precis som jag överallt läst är detta en vacker bok. Men den totala avsaknaden på både berg och dalgångar gör att den inte berör mig, jag blir inte gripen. Handlingen har sin gilla gång utan att någonsin dra in mig - och nej, jag gillar det inte!

Något jag uppskattar desto mer är manuset från Lindas radiopratande som återfinns sist i åtminstone min upplaga av boken. Det berör hundra gånger mer och är riktigt underhållande och träffande i min mening. Tyvärr räcker inte 20 trevliga sidor, som inte alls har med historien att göra, för att ge något vidare bestående intryck. Förvisso njutbar, men alltför platt berättelse blir slutomdömet.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Tur att vi alla är olika..

Lilla Bi, 13 juli 2008

Jag har tvingat mig igenom denna boken.
Förstår inte alls att det finns så många som tycker den är bra. Men vi är alla olika.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej