Att sätta problem under debatt
I "Löpa varg" presenterar Kerstin Ekman ett problem som kan sammanfattas med orden "Vad kan vi som individer göra då människan förstör jorden?" I boken följer vi den gamle jägaren, hans kloka hustru och deras olika sätt att lösa detta problem på olika nivåer. Jägaren Ulf får uppleva mötet med en varg och det starka minnet lämnar honom inte utan påverkar starkare än allt annat. Trots att vargen river grannens får, blir han förlåten av Ulf eftersom grannen själv bidragit till attacken. Det är aldrig djuren utan istället människan som är naturens farligaste fiende. I "Löpa varg" ger Ekman oss nya möjligheter att själva ta ställning.
Löpa varg
Romanen handlar om själva livet. Jag njuter av att sjunka in i en bok som innehåller en angelägen berättelse om i dag. Lättläst och kompakt berättad hålls spänningen vid liv. Boken heter ju löpa varg och spåren efter vargen dyker upp redan på sidan fem. Läsaren behöver alltså inte vänta längre än så på spänningen. Ekman håller den vid liv, "Löpa varg" överraskar ända till sista raden på sidan 180.
Jag upplever "Löpa varg" som en sann berättelse dvs. detta har hänt. Historien skulle kunna vara den som berättas varje år vid elden på passet. Njuter av hur mannen grunnar över sitt liv och beskriver hustruns omsorger och aktiviteter. Ekman vänder sig till mig och med exakta ordval, i lagom takt beskrivs min samtid. Det var oundvikligt att sträckläsa om hur livet med full kraft träffar paret i Ekmans roman. "Löpa varg" gör mig också till en bättre människa.
Berättelsen är rik på "pärlor". En finns på sidan 77: "Jag vet at... Läs hela recensionen
Välskriven
Intressant speciellt om man har någon erfarenhet av hur jakt går till. Även psykologiska iakttagelser på samspel/ misstroende människor emellan. Och inte minst hur åldrande och sjukdom kan förändra ens värderingar. Mycket välskriven och lite lagom spännande.
Löpa varg.
För mig är Kerstin Ekman en viktig författare, som jag har följt under decennier.
Hon upprepar sig aldrig.
Tonen, orden , stilen är kongruent med det hon vill skildra.
Två pensionärer, som delar vardagen efter respektive arbetsliv sätter ramen för berättelsen. Jagberättaren är mannen, högst medveten om att tiden är utmätt, granskar dess innehåll och funderar över vad som gör livet värt att leva. Livet är sammansatt , skört, vackert, gåtfullt och hemskt både i nuet och i backspegeln. Intentionen är att inte göra ont värre utan handla insiktsfullt.
Läs och begrunda vad som finns mellan raderna.
Med vänlig hälsning
Marianne Nyman
En av de bästa böcker jag läst
Kerstin Ekman har här förmågan att skriva så att jag kan uppleva all ångest och kärlek som hon beskriver. Gissningsvis passar den bäst för oss som är lite äldre.
Mycket bra och välskriven bok
Löpa varg av Kerstin Ekman handlar om den pensionerade jägmästaren Ulf Norrstig som försöker berätta för sin fru Inga att han sett en varg, men han klarar inte av att göra det. Han börjar kalla vargen för Högben i sitt eget huvud. Mötet med vargen blir ett uppvaknande för Ulf och får honom att inse att hans relation till jakten och skogen förändrats.
Löpa varg är en vacker bok och Kerstin Ekman har lyckats mycket väl med att skildra en åldrande mans perspektiv. Jag gillade att boken kändes så naturnära tack vare Ekmans underbara naturbeskrivningar som får en att önska att det är en själv som sitter där ute i skogen. Språkligt är Löpa varg en fröjd att läsa då det är så vackert, och jag hade så svårt att sluta läsa att jag faktiskt läste boken i ett svep. Dock hade jag gärna velat veta mer om frun Inga och om relationen dem emellan då jag upplevde att det ibland fanns någonting skavande emellan dem. Jag förstår absolut varför... Läs hela recensionen
Välskriven men lite ... långsam
Som alltid skriver Kerstin Ekman med ett vackert språk och en pricksäker inlevelse. Närvarokänslan i den lilla byn, jaktlagets oskrivna regler och den åldrade jägmästarens livsbetraktelser på ålderns höst är fint tecknade. Men jag saknar de detaljerade miljöbeskrivningarna; hur man bor och lever, vem jägmästarens fru är, (hon förekommer mest som en ganska obetydlig skuggfigur) naturbetraktelser, mystiken kring vargen som djur och varelse; allt detta finns med, men det är magert och kunde gärna beskrivits mer ingående. Själva historien mynnar ut i en ganska platt händelse som osar tjuvjakt, avundsjuka och konkurrens men känns mest som en bas för de vankelmodiga och alltmer självföraktande tankar kring jakten som företeelse som den gamla jägmästaren ger uttryck för. Det går lite långsamt, det händer inte så mycket, men visst är det läsvärt.
Mästerligt!
Man förstår att det inte är av slump Kerstin Ekman suttit så många år i Svenska Akademin.
Hennes berättarförmåga är överlägsen de flesta "wannabe"-författare.
För alla som är intresserade av djur och natur, livet på svenska landsbygden, med alla förändringar
är denna väv om ett åldrande par ett måste.
Rekommenderas starkt!
Länge en poetiskt existentialistisk skildring
Länge är det en poetiskt existentialistisk skildring. Det är njutbart, insiktsfullt, vackert, hopplöst, sant. Läsaren får följa en man som känner att slutet kan anas. Han får inte skotta snö, han avsätts som jaktledare. Samtidigt gör han bokslut över livet, återvänder till sina jaktjournaler, ifrågasätter sig själv och samhällsordningen, men inser också att han alltid gjort det; bara lurat sig själv att spela med.
Tidigt i romanen möter han en varg som både symboliskt och konkret förändrar tillvaron och hans syn på den, eller snarare knuffar honom till medveten insikt, för det är först i mötet med vargen som han erkänner livssynen inför sig själv.
Med små medel ringar Ekman in naturen, könsroller, vad det är att åldras. Många aspekter av att vara man. Vad det är att existera.
Men så ändras allt och det avslutas med en deckarhistoria. Och den är spännande och läsvärt.
Men varför?
Fram tills deckarhi... Läs hela recensionen