Det som inte dödar oss - Millennium 4 (Inbunden)
Kundbetyg 4
Vad tycker du?
Sätt ditt betygKnappt läsvärt
När jag läst färdigt tänkte jag på Magnus Utviks recension. Utvik slog huvudet på spiken. Lagercrantz har varit slug och skaffat sig en massa "gratispoäng" när han skapade och lät den autistiska pojken Balder möta Lisbeth Salander. Det är sådant vi vanliga dödliga blir hänförda av, när intellektuella personer möts, en hjärnornas kamp, eftersom vi själva ofta saknar den begåvningen. Något som också recensionerna visar här - höga betyg från mindre begåvade recensenter. De har gett berättelsen och Lagercrantz höga betyg trots att språket är under all kritik. Men också att partierna med pojken bara är en liten del i den 500-sidor tjocka romanen. Det hände inte ett smack under de nästan 200 första sidorna. Dessutom en massa avbräck, ovidkommande förklaringar, mitt uppe i händelser, i de få spänningsmomenten som fanns. Det som förundrar är att många inte verkar ha tagit notis om detta.
Om en femte berättelse ska skrivas så får de... Läs hela recensionen
Inte värdig Stig Carlsson som ippföljare
Nja har tragglat med den här boken några månader nu och undrar om jag ens kommer läsa klart den. Inte ens de "spännande" delarna lyckas locka min nyfikenhet. Tycker att språket inte lyckas förmedla den känsla som tidigare böcker hade.
Blev grymt besviken
Jag hade stor förväntan på Lagercrantz uppföljare till Millenium, men blev besviken. Förstår inte hur författaren kan ha blivit så hyllad, när han inte kan skriva bra svenska. Jag har inte läst ut boken, men funderar på att lägga av. Stilen är så otroligt dålig att jag tröttnar. Tänker hela tiden på hur han borde ha skrivit, alltför långa meningar, dålig kommatering, slänger in engelska termer lite här och där, tydliga syftningsfel, felaktiga inskjutna satser. Att ett bokförlag som Norstedts inte kunde se till att boken blev ordentligt korrekturläst. Hur Lagercrantz kunde bli hyllad, få Augustipris, sälja miljontalsböcker är mig obegripligt. Dessutom har jag känslan av att han åker snålskjuts på Stieg Larssons succeer.
Handlingen kanske är spännande om jag orkar läsa så långt att jag blir medveten om handlingen. Nyss plokade jag ut en "riktig" MIlleniumbok ur bokhyllan för att jämföra. Och kontrasten mellan Stieg Larssons b... Läs hela recensionen
Inte den bästa kriminalare jag läst, dock läsväd
Karaktärerna fungerade men varför mitt i ett spänningsavsnitt börja göra förklaringar vilket gjorde att jag upplevde det som en" reklampaus" innan det spännande fortsatte. Lite överambitiös var också att hänvisa tillbaka till Stig Larssons tidigare böcker för att förstå handlingen.
Lika bra millenniumdeckare som tidigare
När man läst de tidigare millenniumböckerna har man ju förväntningar. Dessa infriades till fullo. Min första reaktion på boken var det höga sidantalet men det dröjde inte länge förrän jag var uppslukad av handlingen. Den utspelade sig på flera platser samtidigt och mixen av dessa gjorde boken mycket spännande. Den spänning som hela tiden fanns kulminerade på slutet så, att jag inte kunde lägga ifrån mig boken förrän jag avslutat läsningen av den.
Roland Tidström
Södertälje
Inte i närheten av Stieg Larsson
Jag är väldigt tvetydig till denna fjärde del. Ibland gick det fort att läsa och det flöt på bra, för att i nästa stund vara trögläst och ointressant, orkade bara läsa några sidor, innan jag lade boken ifrån mig. Tycker att detta med att Lisbets Salander blir mer och mer en superkvinna känns fel. Det räcker med att hon är specialist på att hacka sig in på andras datorer, men att hon nu också är ett mattegeni stör mig. Att det även dyker upp en tvillingsyster som är otroligt vacker och som alla män charmas av känns också fel. Vacker men ond, lik sin hemske far, det blev lite för mycket, för min del. Jag är mycket tveksam till att det var en bra idé att göra en fjärde bok. Även om David Lagercrantz är en mycket duktig författare på alla sätt och vis, så var det inte Stieg Larssons ord.
Kristina
Usel
Jag är ett stort fan av Stig Larssons millenium triologi, älskade verkligen den. Hade därför höga förväntningar på den här.. det va bara en lång sömnig saga.. Med en massa matematiska termer o konstigheter så man trodde nästan man läste en faktabok.
Säg sista 4de delen va spännande, resten fram tills dess blev man bara sömnig av att läsa.
Sträckläsning
Länge valde jag att bojkotta denna bok, då jag såg den som en hädelse mot Stieg Larsson. Men så bestämde jag att om jag hittade boken till halva reapriset skulle jag ge den en chans. Så blev det, och när jag väl öppnat boken så blev den sträckläst. Det gick inte annat. Lagercrantz har förvaltat det självpåtagna arvet väl, även om han språkligt sett inte alls spelar i samma division som originalet. Jag tilltalades mest av historien med Savant-pojken och minst av de datatekniska utläggningarna. Lisbeth Salander och Mikael Blomqvist kändes igen tillräckligt väl. Slut på bojkotten. Ser att en uppföljare är på väg. Ser fram emot att läsa även den.
Skeptisk
Jag tänkte först inte läsa denna Millennium-bok eftersom jag älskade Stieg Larssons trilogi. Men sedan tog nyfikenheten över och det är jag mycket glad för. Davids bok var kanon-bra! Jag tror att Stieg skulle bli glad åt hans tolkning.