Delvis underhållande
Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag egentligen tycker om Trion. Jag fastnade definitivt i den, men tyckte samtidigt att den var jobbig att läsa då den ibland kändes lite väl pretentiös. Jag saknade Augusts röst i det hela då han ibland känns som tråden som håller ihop vänskapen och det kändes ibland lite som om berättelsen inte tog sig vidare, utan fastnade på något sätt. Dock skildrar Hedman den ungdomliga vämjelsen på ett bra sätt, och den var som sagt ändå underhållande då det var intressant att få följa Thora och Hugos perspektiv även fast jag blev irriterad för att de inte bara pratar med varandra. Trots det har Trion sina starka sidor, miljöbeskrivningarna var exempelvis mycket målande och vackra vilket höjer bokens betyg.
Typ en hype ledde till diss ledde till ny hype?
Jag började läsa Trion av Johanna Hedman eftersom den varit så omtalad, men jag är sorgligt (eller lyckligt) dåligt insatt i debatten. Typ en hype ledde till diss ledde till ny hype? Är hon nästa Lydia Sandgren eller inte?
Jag tänker snart på Bret Easton Ellis böcker, The Great Gatsby och framför allt en gammal favorit: The Secret History av Donna Tartt. Miljö av blasé rikedom, en katt bland hermeliner, manliga röster med feminina attribut, en nästan ständig närvaro av sexuell stämning.
Flera gånger glömmer jag att Hugo är man. Hans röst är, för mig, ofta feminint kodad. Jag saknar analys varför jag hör en kvinna och lämnar det där hän om det är mina förutfattningar om manligt/kvinnligt, eller om det är författarens avsikt.
En bit in boken inser jag att för mig är Hugo och August och deras röster rätt bleka o formlösa. Jag saknar känsla för dem utan Thora närvarande. I själva verket är trion i mina ögon Thora:... Läs hela recensionen
Helt ok
En fin skildring av vuxenblivande och hur svårt det kan vara att leva upp till kärlekens krav på uppriktighet och att utlämna sig till någon annan. Det är inte i Lydia Sandgrens klass, inte på långa vägar, men fortfarande läsvärt.
Trion - en lättläst roman om personlig utveckling
Johanna Hedmans "Trion" är en lättläst roman om personlig utveckling.
Hedman berättar om Thoras, Hugos och Augusts brist på erfarenhet och sökandet efter varandets olidliga lätthet. Ungdomarnas identitetskris, den som alla ska genomleva, berör. Den här trion lever i relationer där rädslan, för att den jag älskar ska sluta att älska mig, är ständigt överhängande. Läsaren kan sträckläsa romanen och minnas studenttiden då hela livet väntade.
Jag tycker att bokens passager om klasstillhörighet, politisk hemvist, ämnesval eller vistelser i Paris, New York och Berlin är oväsentliga. Det som bottnar och berör mig är Hedmans nakna text om rädslan att bli försmådd. Trion hanterar oavbrutet denna genom att öka eller minska avståndet till varandra och den orädda leken med känslor som vanligen förknippas med smärta sammanfattas väl på sidan 153:
' "Varför är inte du och August tillsammans om ni ändå är kära i varandra?... Läs hela recensionen
Trion
Lite väl överskattad bok!
Lite intressant men som en van och stor bokslukare genom åren var det ingen toppenbra.
Mvh
Lillkee
Pekoral
Pratig. Konstruerad. Klart sämre än Sandgrens Samlade verk. Hypen, som vissa resencenter ägnade sig åt syns mig obegriplig. Kan definitivt inte rekommenderas.
Välskriven
En mycket bra bok där jag varje gång förväntansfullt och ivrigt längtat efter att kliva in i den världen igen. Väldigt fina iakttagelser av omvärlden, både i form av omgivningar och människors inre. Läst med stor behållning.