Konsten att leva innerligt (Inbunden)
Kundbetyg 3
Vad tycker du?
Sätt ditt betygMycket svammel
Förf gör det som Kierkegaard varnar för. De blir fantastiska och talar för hela mänskligheten. "Sådan är människan" (s 51) och det "ligger nedlagt i vår natur" (s 17). Vad är det Kierkegaard säger om detta? Om faran av att säga 'vi' och tala för hela mänskligheten? Han jämför sådana förf med människor som inte bara hoppar högt utan också kan flyga. 'Låt så latteren hämta in dem'.
Författarna lägger en hel del i munnen på Kierkegaard som han troligen aldrig skulle säga. I slutet t ex blir det ju nästan parodiskt, när allt som blir kvar av resonemanget är modernismens alltid åkallade 'öppenhet'. "Att ständigt öppna sig för nya sätt att förhålla sig till livet" (s 175). Det är ju detsamma som att spika fast det estetiska stadiet som något övergripande, som det högsta idealet. De menar kanske väl, men det blir fel.
Jag tycker boken är svag, famlande och osäker. Det är nästan så man tycker synd om författarna, som ger sig på något de inte har kompetens för.
Glättigt om Kierkegaard
Måste säga att jag i denna bok inte alls känner igen den Kierkegaard jag känner. I ambitionen att modernisera Kierkegaards förmenta existentialism fokuserar författaren på endast ett begrepp som vi skulle vara i särskilt stort behov av idag och nämner i bästa fall begrepp som ironi, ångest, förtvivlan, skuld, synd, syndamedvetande, syndamedvetandets uteblivande osv.