Du är här: Start / Betyg & recensioner / Den solidariska genen : anteckningar om klass, utopi och människans natur

Kåserier

pawla, 12 december 2014

Greider kåserar om mycket annat än solidaritet också, men boken är väl värd att läsa som inspiration. Jag tycker att G har intressanta vinklingar.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Sverige har för få intlektella

Per Paulsson, 17 september 2014

Idag när allting bara snurrar kring egenintresset är Solidaritet en bristvara i debatterierna. Det var alltså med stor spänning jag öppnade denna bok från en av våra få vänstriga intellektuella. Det känns som Göran står rätt ensam på barrikaderna och försöker formulera alternativ till dagens ytliga media diskussioner. mer sånt ! jag håller inte med om allt han säger, och en del partier är kanske inte fulländande. Formatet att blanda personliga reflexioner om katter och trädgård med mer allvarliga funderingar är både en svaghet och en styrka .Mer sånt!

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

En sympatisk och tänkvärd bok om viktiga frågor

Gunnar Valkare, 12 maj 2014

Greider är optimist och möjligen naiv - på ett bra sätt. Hans egen genuina altruism vill inte acceptera den enkla mekaniska evolutionstolkning som utesluter utvecklingen av altruistiska egenskaper, den som hävdas av Richard Dawkins med "Den själviska genen" och andra. De som endast accepterar selektion på individnivå eller på gennivå och förnekar möjligheten av andra selektionsmekanismer.

Greider är väl bevandrad i genetikens och evolutionssociologins litteratur och hans text stimulerar till vidare läsning. De inströdda vardagliga observationerna är välkomna och tänkvärda avbrott i argumentationen. Mot bokens slut svalnar texten och blir mindre koncentrerad. Men det kompenseras av helhetens karaktär.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej

Greider polemiserar, intressant men ofta fel

Per Kraulis, 4 april 2014

Göran Greider polemiserar i boken "Den solidariska genen" mot teorin om den själviska genen, och diskuterar forskningsrön som han hävdar stödjer idén om den solidariska genen. Att läsa hans bok är litet som att lyssna på ett vackert musikstycke där orkestern envisas med att titt som tätt spela fel och falskt.

Greider har ett tydligt budskap: Människan är i grunden solidarisk, och de som påstår att vi är egoister, att evolutionen gynnar egoism, eller att samhället måste inrättas för egoister, har fel. Det uråldriga jägarsamhället var jämlikt. Hierarkier och elände kom med jordbrukarsamhället, som sedermera utvecklades till kapitalism. Ett socialistiskt samhälle är möjligt, och det vore i bättre samklang med människans inre väsen. Ungefär så ser Greiders resonemang ut. Och ganska mycket av detta är fel.

Var den här recensionen till hjälp?   Ja  |  Nej