Carl XVI Gustaf : den motvillige monarken (Inbunden)
Kundbetyg 2
Vad tycker du?
Sätt ditt betygDen motvillige monarken
Som väl alla som befunnit sig i Sverige de senaste två åren vet så blev det stora rabalder när "Boken om kungen"; Den motvillige monarken kom ut. Det talades om skandaler, kaffeflickor och Camilla Henemark. Trots att jag ogillade hela karusellen, och tyckte att kungen kan få ha sitt privatliv ifred, så kunde jag ändå inte låta bli att köpa den omtalade boken; det känns som en form av allmänbildning att ha läst den. Därefter har den stått i bokhyllan i två år. Några gånger har jag plockat fram den och tänkt att jag ska göra sla i saken och läsa den, men någon annan, roligare bok har alltid kommit emelllan.
Till dig som också går och funderar över att läsa Den motvilliga monarken kan jag bara säga Läs den inte!
- Lägg den tiden och energin på att läsa något annat istället, något som sannolikt kan ge dig betydligt större behållning än vad denna bok ger.
Riktigt usel!
Det här är den andra biografin över kungen jag läser denna höst. Eller bok om kungen, för medan Herman Lindqvist försöker teckna ett porträtt av kungen frossar Thomas Sjöberg och hans medförfattare i skvaller. Dåligt skvaller. Boken är uppdelad i två avsnitt. I det första, där vi enligt bokens inledning ska få följa kungens barndom och uppväxt, frossas det i kungens morfars naziförflutna. I det andra, som skall skildra personen idag, står ryktena om kungens festande i centrum. Som dreglande hyenor, besvikna över att inte få vara med i den innersta kretsen, återger Sjöberg/Rauscher/Meyer varje uns av skvaller de kommer åt och gottar sig ohämmat åt alla beskrivningar av monarkens dubiösa uteliv. Sant eller inte frågar jag mig om det är intressant. Det är det inte. Och den hökliknande stilen i boken övertygar inte. Om författartrion någonsin haft för avsikt att skriva en trovärdig bok, så har de misslyckats helt.
Det här är journali... Läs hela recensionen
Den skandalomsusade boken om kung Carl XVI Gustaf
Jag följer inte kungahuset i skvallerpressen. Därför får det bli en objektiv recension, för jag har inte hört talas mycket om dessa händelser kring kungens uteliv. När jag var i tonåren läste jag att han brukade tillbringa en del kvällar på den kända nattklubben Alexandras, som ägdes av Alexandra Charles och hennes dåvarande man Noel. Att han gillar han vara i naturen är inget jag gått miste om. Kanske kungen vore en lyckligare människa om han hade fått jobba som biolog eller något liknande. Något annat om det som står om hans uteliv har jag däremot aldrig läst om. Jag har heller aldrig hört talas om Mille Markovic eller Christer Gustafsson. Däremot så följde jag händelsen om gamle kungen Gustav VI Adolfs insjuknande och död 1973. Bokens utförande har jag ingenting att klaga på. Upplägget är bra och den är lättläst. Några utförliga detaljer finns heller inte med. Boken upplevs inte som någon snaskisk roman, utan den är skriven på ett väldigt faktamässigt sätt.