Man bara älskar Britt-Marie
En varm berättelse om hur en person utan social kompetens för alla att må bättre än de gjorde innan hon klev in i deras liv.
Bra, men lite rörig
Jag gillar historien, blir lite tjatig ibland, men i det stora hela är den väldigt bra.
Den är rolig och det finns det stort djup i den.
Stark
Den här boken plockade jag ut från hyllan enbart för att det fanns en Liverpool-halsduk på framsidan. Jag hade inte läst En man som heter Ove och hade ingen aning om vem Backman var. Men det var en väldigt bra bok som fick mig att tåra upp både en och annan gång. Mycket stark stundtals!
Djup, rörande, rolig...Backman-style helt enkelt
Att jag aldrig kan få nog av Backman! Vad han än skriver kan jag inte få nog och blir alltid lika ledsen när boken börjar närma sin slut...
Vardagshumor
Backman kan det där med vardagshumor, han målar upp situationer som läsaren skrattar högt åt. Även denna Backman berättelse är flerdimensionell, det vill säga har budskap utöver att vara rolig. Britt-Marie börjar ett nytt liv där hon gör avtryck och på sitt sätt tar plats. Man bör läsa "Min Mormor hälsar och säger förlåt" före denna då grunden till hur läsaren uppfattar Britt-Marie läggs i den boken. Vi har alla en Britt-Marie i våra liv.
Ingen Ove del 2.
Nej, någon ny Ove, är det inte, men klart läsvärd. Lite ojämn och svår att veta vem som är huvudfiguren. Tunt och trist slut.
Överreklamerad!
En lite tjatig bok med alldeles för lång inledning innan den kommer till skott. Några episoder kul och tankeväckande men i det stora hela en ganska meningslös och "tunn" bok. Jag väntade hela tiden på att det där fantastiska skulle komma vilket det aldrig gjorde. Vill man ha en riktigt kul och underhållande läsupplevelse rekommenderar jag istället något av Arto Paasilinna!
Utanförskap
Boken är annorlunda men både rolig och sorglig på samma gång. Det finns en varm, härlig gemenskap som är mycket värd hos de utsatta människor som skildras i boken. Verkligen värd att läsa och få något att fundera vidare på!
Charmig
Underbart charmig bok, som fick mig både att skratta högt och gråta... högt. Än en gång har Backman lyckats hitta den rätta balansen mellan skratt och gråt och med karaktärer som dröjer sig kvar långt efter sista sidan. Om Ove var en hit, mormor en halvsvacka, så är britt-Marie vägen spikrakt upp igen. Helt klart värd att läsas! Både en och två gånger.