Som en TVsåpa
Hela boken är skriven med ett högtravande språk. "Han såg på mig som en fjäril landar på en blomma" till exempel.
Något annat som man blir trött på är hur lite alla talar med varandra. Jag vet inte om detta är något som var typiskt för tiden eller inte. I alla fall så pratar inte Griets föräldrar med henne innan de skickar iväg henne för att bli tjänsteflicka. Inte heller en man som tänkt gifta sig med henne säger någonting utan tar det bara för givet när hon fyllt arton år.
Griet själv beter sig likadant, ljuger och undanhåller information. Samtidigt som hon gör detta framställs hon som en oskuldsfull och ovetande flicka. Griet är inte alls nyfiken eller intresserad av sex till exempel. Det hela känns väldigt orealistiskt.