Bättre!
Visst, Mitt liv som hund är väl bra men uppföljaren passade mig som 35-åring bättre. Det finns många absurda situationer att känna igen sig i genom hela boken. Utom möjligen att få en propeller i huvudet...
Roligt och brutalt.
Mitt liv som hund bär väl de flesta svenskar med sig i hjärtat - både som film och bok. Däremot är det många av mina vänner som, konstigt nog, inte läst den spännande uppföljaren. I denna pendlar handlingen mellan Ingemar i sina sen-tonår medan han söker efter sin självupptagne far, och hans medelålderskris med komplicerade äktenskapsproblem många torde känna igen sig i. En hund begraven är smart skriven och är i många stycken en brutal historia. Reidar Jönssons humor gör dock att det mesta läses med lyfta mungipor. Jag ska ta upp den igen nu när Hundtrilogin har fått en avslutande volym.