Lärd, fin stilistik och lättläst.
En mycket läsvärd bok för alla som vill sätta ord på hur överdriven tro på mätbarhet och positivism resulterar till ett platt och banalt samhälle. Samt hur det icke mätbara ofta är det mest värdefulla.
En bok med stort samhällsintresse!
En mycket läsvärd bok! Den ger ett historiskt filosofiskt perspektiv med avstamp i den frustration över den ökande administrationen som alltmer uttrycks av personer, framförallt av dem som arbetar inom offentlig sektor. Här beskrivs delningen i mätbarhet och det omätbara (ratio och intellectus) inom vetenskap (kvantitativ och kvalitativ), politisk ideologi, religion och vanlig verksamhet. Ökat fokus på ratio har t ex återverkningar på var och en som arbetar inom och nyttjar samhällets tjänster (vård, skola omsorg bland annat). I boken ges rikliga exempel på ensidig betoning på ratio från dessa verksamheter, lätt igenkända för alla som arbetar där. Exemplen underlättar läsningen av boken som ibland är lite tung för läsare som inte är filosofiskt skolade. Det ges färre exempel på verksamheter eller samhällen som domineras av intellectus. Det ges också exempel på hur ratio och intellectus samverkar och inte kan existera utan varandra i... Läs hela recensionen
Förvirrad och vetenskapsfientlig
Stora delar av boken upptas av vad en del filosofer tyckt, utan analys av rimligheten i deras slutsatser - eller i de slutsatser som Bornemark själv drar. Vetenskap är att kunna observera och dra så objektivt grundade slutsatser som möjligt från det vi observerat. För att kunna observera måste vi definiera vad vi observerar. Kan vi sedan observera det, kan vi också mäta det. Kan vi mäta det, kan vi också dra mer objektiva slutsatser. Om saker är omätbara är de illa operationaliserade, eller så har man ännu inte hittat bra mätverktyg. Fokus bör då vara att operationalisera eller förbättra mätmetoderna. Inte att dra vittgående slutsatser på lösa grunder.