Lägereldskänsla
Något jag gillar är de olika miljöerna, där djur och natur får mycket plats. Det är en mysig berättelse och jag får lite lägereldskänsla över det hela. Jag hade gärna haft mer fart i den, tyckte ibland att det blev lite utdraget. Förutom det gillade jag karaktärerna och hur de olika personerna utvecklades under resan. Min favoritkaraktär var Sanna, den flicka som vaknade upp blind. Jag gillar hur det är fantasy, men en slags fantasy som ligger väldigt nära verkligheten, med delar både ur vår verklighet och ur en annan verklighet.
En fröjd att läsa!
Det är en fröjd att läsa Astrid Ahlbergs böcker. Skickligt bygger hon upp olika världar i varje bok, med trådar in i de tidigare böckerna. Varje gång jag får en ny bok av författaren i min hand, funderar jag på när jag ska få tid att läsa den. För det är ingen bok man läser lite då och då i, det är en bok man måste ha gott om tid för att läsa, det går inte att lägga den ifrån sig.
Som vanligt fångar Astrid läsaren direkt. Den här gången möter vi en flicka som vaknar upp i mörker. Hon vet inte vad som har hänt henne, inte heller vem hon är. Till slut förstår hon att mörkret är konstant, hon är blind. Även ett namn dyker upp inom henne och det känns fel när de kallar henne för något annat.
I en annan dimension tvingas den unge Maron bort från sitt hem, till Storskogen där de silverhåriga bor. Maron har nämligen samma förmåga som de, han kan läsa andras tankar, något som inte är accepterat i hans del av världen.
<... Läs hela recensionen