Visar resultat för..."oraholma bok skrivstudio"

Våra barn föddes i en tid när det i och för sig blev bättre med ny lagstiftning och ökade kunskaper, dock tar det tid att förändra. Allt blir inte bra på en gång. Sedan vet vi ju också att med sämre tider i samhället är det en risk att dessa människors stöd först får stå tillbaka. Tyvärr ser vi också att verkligheten fortfarande har brister. Fortfarande måste föräldrar och andra vårdnadshavare vara pålästa och ha ett stort mod. Alla kan inte eller orkar inte, då finns det föreningar som kan hjälpa till. Vi önskar också att professionen ska ta till sig våra berättelser och förstå att det krävs engagemang för att göra så bra det går. Våga se utanför boxen och använda begreppet samverka både med gode män, vårdnadshavare, andra professioner och inte minst individerna själva som är i behov av stöd och hjälp.

Vittsjöbon Åke Larsson har under flera år samlat material om Rudolf och Alice Caracciola och har bland annat satt ihop en utställning som visades på Vittsjö bibliotek, 2009. Detta material och annat som hans källforskning fått fram har han nu samlat i boken, Spåren efter Caracciola i Vittsjö. Det världsberömda racingparet Alice och Rudolf Caracciolas Vittsjöboende är en relativt okänd historia för de flesta. Den här boken tar vara på de spår av historien som fortfarande finns, innan de försvinner för all framtid. Rudolf Caracciola hör till de verkligt stora männen inom motorsporten. Under 30-talet som var hans glansperiod fanns det säkert inte en skolpojke i hela Europa som inte kände till hans namn, och kunde räkna upp hans Grand Prix-segrar. Rudolf Caracciolas koppling till Vittsjö är hans fru Alice (född Trobeck. Tävlingsföraren och flerfaldige Europamästaren Rudolf Caracciola uppvisningskörde med sin Mercedes Silverpil på Saxtorp i Skåne i slutet av augusti 1939. Prins Bertil var på plats för att se och träffa sin store idol. Och mycket annat berättas det om i boken som är skriven av Åke Larsson, Vittsjöbo.

"Novellerna utforskar en del av sinnevärlden och förlänar röst åt dem som sällan hörs utifrån grundtanken att världsalltet är besjälat och att med-vetandet finns hos flera arter än just 'homo sapiens sapiens'*.Detta på ett egensinnligt och högst personligt vis då författaren bara öppnar datorn i det skrivsaliga tillståndet, 'en état d'écriture'*."

Isvaken är en roman. Som en sådan har den tillkommet efter flera års studier och med stor litterär frihet. Åtskilliga namngivna personer i boken levde och verkade under denna dramatiska tid. Detta vet vi. Men vi kan inte veta om det var just de som utförde handlingarna som dramatiseras i berättelsen. Däremot är jag övertygad om att händelseförloppet är fullt tänkbart.

Jag har alltid längtat – hur ett barn upplever kriget. I Västpreussen lever den femåriga Smilla i en idyll, omgiven av vallmofält och kärleksfulla människor. I det längsta skyddas hon av de vuxna från krigets obarmhärtighet. När familjen tvingas bryta upp och fly blir verkligheten en helt annan. Genom de människor hon möter, de svåra situationer hon hamnar i, beskriver författaren hur det kunde vara för ett barn i slutet av andra världskriget och åren därefter. Trots de traumatiska upplevelserna finns en varm ton genom hela boken. Hennes längtan tillbaka till vallmofälten samt längtan efter fadern, hennes stora trygghet som hon tvingas leva åtskild från under långa tider, är i själva verket en längtan och en tro på att livet kan vara gott och att det finns villkorslös kärlek. Jag hoppas att fler barn som just nu lever under liknande omständigheter, kan behålla den tron på livet. Siggans berättelse är mer aktuell än någonsin. Enligt UNHCR befinner sig 82, 4 miljoner människor på flykt i världen. En del är internflyktingar i sitt eget land, andra är på vandring för att ta sig under taggtrådsstängsel och över floder och hav. Alla är på jakt efter ett bättre liv, eller åtminstone överlevnad. Det är svårt att ta in för oss som lever i trygghet och välstånd. Hilda Bjerstedt Sjuksköterska/författare

Grattis till Dig som tänker läsa om mitt liv! Det är lite episoder från min barndom till min ålderdom som jag tycker är både trevliga och en del sorgsna, precis som livet är för oss alla. Denna skildring av mig och mitt liv är skrivet direkt från hjärtat och kanske inte alltid en ”röd tråd” men i slutändan så hoppas jag att Du som läsare kan hitta något att känna igen i sitt eget liv.

För fyra dagar sedan hade hon nigit för nymånens skära och önskat sig en stor förändring. Nu var Melissa ännu ung och inte så vis, och visste inte att man ska vara försiktig med det man önskar, eftersom man kanske får det. Hennes liv var i en sådan röra att alla förändringar var välkomna, men vilken slags förändring hon ville ha visste hon inte. Livet ger oss sällan mer än vad vi klarar av, det är tur att inte allt händer på en gång och att vi inte känner till vårt öde på förhand. Hon skulle snart få se …

En sann berättelse om mitt liv! Paranormala upplevelser som har förföljt mig sedan jag och min familj tog våra första steg på Brogårda. Jag tyckte mig se andar och spöken som försökte resa sig upp ur jorden. Kanske såg jag platsminnen från en annan tid? Efter en tid i huset började jag förstå att det fanns något mer än bara jag och min familj, och att det var andar och spöken som hemsökte vårt nybyggda hus. Sakta men säkert rasade mitt liv samman när vi flyttade in i vårt nybyggda hus och kampen mellan mig och andarna var snart igång. Här får du som läser min bok följa min sanning genom livet som handlar om hur paranormala upplevelser kan förstöra ett liv. Men också rädda det. När jag skrev boken »Mellan två världar«, tänkte jag ofta tillbaka på när jag var liten och vi kompisar frågade varandra vad vi ska göra när vi blir stora. Då svarade jag alltid, att när jag blir stor ska jag skriva en bok. Idag, trettiofem år senare har jag äntligen min tryckta bok i min hand. Inte då, när jag bara var sex år gammal kunde jag tro att den skulle handla om det övernaturliga. Mitt liv blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag kunde aldrig, för ett enda ögonblick tro att mitt tonåriga liv kunde förändras över en natt.

Den här boken föddes i att jag tog ett fotografi som inspirerade mig att skriva en text. En spännande kombination som föll mig i smaken. Fotografi och text lever genom varandra. Budskapet i boken är att följa sitt hjärta. Att lyssna inåt och lita på sin intuition. Att njuta av det enkla i tillvaron. Kunna känna tacksamhet över livet. Finna glädjen och spänningen i möten med djuren. De är äkta och omedelbara och vi har en del att lära av dem. Att vara öppen för möten med människor. Det finns alltid något att lära av någon annan. Att glädjas av och uppskatta sin familj och vänner. Nyfikenhet över nya bekantskaper. Magin vilar i de flesta möten.

saga om vänskap mellan olika åldrar

Eva Skantze är född 1943 i Karlskrona. Hon utbildade sig till ingenjör, för att senare bli drama- och teaterpedagog. Hon har under många år bland annat arbetat med sagolekar för barn, både med och utan funktionshinder. År 2009 fick hon Hässleholms kulturpris med följande motivering: Hon har lyckats ge rum åt tystnaden och ta vara på varje barns uttryck och fantasi med en genuin tro på leken som det finaste i livet. Hon har skrivit ett flertal teaterpedagogiska böcker. År 1982 gav Bonniers ut en av hennes barnböcker – Katta som vågar allt.

Min ätstörning har förmåga att uppta en mycket stor del av min vakna tid. Den filtrerar inre och yttre stimuli och registrerar bara smala människor. Den har fått mig att ha återhållsam diet, tillbringat mycket tid med extra träning och kroppsscanning. Ätstörningen felmärker även fysiska och psykiska signaler. Lika med obehagliga sensationer – »tjockkänsla« Jag är tjock.

Gertrud vände sig om och såg på de tre i baksätet. Var och en i sina tankar, med sina rädslor och förhoppningar. Så unga och ändå erfarna. Hur ska det gå för dem? Finns det rum i samhället där de kan läka sina sår och leva ut sina drömmar, kan dörrar öppnas?

Skräpfritt Hässleholm Målet är att Hässleholm blir Sveriges renaste stad. Fullt realistiskt om vi alla hjälps åt. Ett rullstolsrull i taget och ett steg i taget så kan vi få bort skräpet från skog, parker, gator och stadsmiljö. Hoppas vi får med er Hässleholms medborgare. Finns viljan och lite friskt humör så är det möjligt. Vi ses! Kenneth och Peter

Henrys målningar är kanske hans valaffischer för VPK och V. Under 40 år målade han vid varje val lokala affischer som sattes upp runt om i Hässleholms kommun. Det hände till och med att politiska motståndare beställde en affisch på ett aktuellt tema. “Du vet att jag måste sätta dit V:s logga”, sa Henry. Det tyckte beställaren var OK även om han själv råkade vara moderat.