Visar resultat för..."Alhambra"

“Kråksång” handlar främst om Nordkalotten, om avhopp och flykt över gränsen, men också om de beslut som måste tas “för att bli människa”. Berättelsen försiggår under 1980-talets första år, då det kalla kriget mellan supermakterna USA och Sovjetunionen var som kallast.

Amin Maalouf, född i Libanon 1949, har varit bosatt i Paris alltsedan 1976. Efter studier i ekonomi och sociologi arbetade han i många år som utlandskorrespondent med uppdrag i över 60 olika länder. Före detta chefredaktör på två ansedda tidskrifter -- An-nahar International och Jeune Afrique, ägnar han sig idag på heltid åt sitt författarskap. Han fick sitt genombrott som författare med Korstågen enligt araberna. Boken utgavs först 1983 och har redan översatts till ett tjugotal språk. Amin Maaloufs författarskap har sedan dess utökats med fem romaner, för Tanios Klippan (1993) tilldelades han det högsta litterära priset i Frankrike samma år; Goncourtpriset.

I början av första årtusendet före vår tideräkning utvecklade etruskerna den första högtstående civilisationen på italiska halvön, en civilisation som snabbt trängdes ut när romarriket expanderade. I dag känner vi den bara genom arkeologiska fynd i Toscana och dess omgivningar. Fynden vittnar om en fascinerande värld som ännu omgärdas av mystik: trots ett digert arbete av generationer av forskare är många frågor fortfarande ofullständigt besvarade. Bland annat har vi inte på långa vägar lyckats tyda det etruskiska språket. I den här boken ges en sammanfattning av det vi vet om etruskerna i dag, framför allt om deras härkomst och språk.

I sista ögonblicket når hennes sång honom och istället för att utlösa de sprängämnen han har virat runt sig springer han sin väg. Samma dag möts den utländska journalisten Maya, som skickats till byn för att täcka de båda händelserna, av en vägg av tystnad. Hon söker svaren hos den lilla flickan Asrar som ser och hör allt, alla hemligheters bevarare. Honung är en magisk substans som läker allt. Den rinner genom landet liksom dess blod. Genom självmordets och frigörelsens teman, berättas historien om en kvinna, en by och ett folk.

Bland arbeten tillkomna under handskrifternas epok är al-Muqaddima unik för bredden och originaliteten i sina analytiska inblickar. Den strävar efter en total överblick över människosläktet och samhällsorganisationens former och drivkrafter, regimernas ändamål och funktioner, arbetskraftens och pengarnas roll samt konsterna, hantverken, vetenskaperna och religionerna. Det är en sammanfattning av islams dittillsvarande historiska landvinningar ? ett verk som anses ligga vida före motsvarande studier som långt fram i vår tid skrivits av européer. A.J. Toynbee har beskrivit al-Muqaddima som "det otvivelaktigt största arbetet i sitt slag som någonsin har skapats av något intellekt i någon tid eller på någon plats". Det har översatts till närmare ett tiotal språk.

Den mänskliga tragedin i Gaza har inte startat efter den 7 oktober 2023, utan redan från Nakba, palestiniernas fördrivning från sina hem 1948. Dessa dikter berättar inte om kriget utan om det oerhörda lidandet som kriget förorsakat vanliga människor i Gaza.

Följ med på en resa in i en förlorad värld. En romantisk plats fylld av exotiska miljöer och sagolika palats ... I början av 1800-talet besökte författaren Washington Irving moriska Spanien. Ur mötet kom en av århundradets mest älskade böcker - hans reseskildring och sagor från legendariska Granada.

När spanjorerna 1532 kom till Peru härskade inkas över Anderna, från de högsta dalarna ner till Stillahavskusten. Med Cuzco som huvudstad sträckte sig deras välde från nuvarande Colombia i norr till nuvarande Chile och Argentina i söder. Strålglansen från deras civilisation nådde upp till Panama, och ända borta vid Brasiliens avlägsna atlantkust fann man spår av den i form av kopparverktyg och smycken i silver och guld som transporterats dit genom Amazonas urskogar. Berättelserna som spanjorerna fick höra gav upphov till myten om El Dorado. Efter en kort presentation av Inkas föregångare och medtävlare på den sydamerikanska kontinenten beskriver författaren inkaväldets expansion, dess ekonomi och samhällssystem, den kejserliga makten samt konsten och vetandet. Ett sista kapitel ägnas åt den spanska invasionen och inkas undergång. Henri Favre är forskningschef vid CNRS och professor vid Institut des Hautes Etudes de L'amerique Latine.

"Tack vare myten har det heliga blivit mindre skräckinjagande; tack vare myten upphöjdes poesin till visdom." Till den grekiska mytologin hör alla de sagor och legender som frodades i de grekiskspråkiga länderna mellan 800-700-talet f.Kr. och 200-300-talet e.Kr. då hedendomen led mot sitt slut. Det är ett enormt vidsträckt fält, svårt att definiera och med starkt skiftande ursprung och karaktärer, men som har spelat och fortsätter att spela en viktig roll i vår andliga historia.

I denna roman förflyttas läsaren till Irak i slutet av 70-talet, ett land som ännu inte drabbats av de stora olyckorna men redan hade nuvarande politiskt system och ledarskap. Saleh, en före detta aktiv kommunist, tror att han definitivt har begravt sitt förflutna, när han accepterar en tjänst som historielärare i en liten stad i södra delen av landet, nära gränsen till Iran. Hans romans med en ung, självständig elev drar dock snart på honom maktens bannstrålar och utvecklas till ett psykologiskt fascinerande triangeldrama i en miljö som få västerlänningar fått inblickar i. Genom denna historia om en förbjuden kärlek frammanas ett samhälle, där fruktan har brett ut sig och över vilket krigshoten redan anas vid horisonten. Najem Wali, född 1956, irakisk författare och journalist, lever sedan några år i exil i Hamburg.

Omgiven av en av de matriarkaliska samhällenas sista utposter i västra Sudan sträcker författaren ut sig i "den svala skuggan och slänger papperen åt sidan. Flickornas skratt smälter samman med trädens sus. Han lyssnar till skratten som blandas med skogens ljud och ljudet av skottlossning, som hörs i fjärran... men närmar sig." Boken har blivit en ovanligt framgångsrik bestseller i arabvärlden med flera omtryck. Raouf Masaad är gift med en holländska och bor sedan en del år i Amsterdam.

I centrum för fabeldiktningens historia finner man Kalila och Dimna. Det var tydligen en indisk version från 300-talet f Kr som utgjorde grunden för översättningen till medelpersiskt språk, pahlavi. Den versionen är förlorad, men inte spårlöst: två århundraden efter Chosroes tid, på 700-talets mitt, kom Ibn al-Muqaffas höglitterära arabiska version till. Den nådde en enorm popularitet och spridning, vilket medförde att den existerar i ett otal varianter och bearbetningar, på vers och prosa, och på en lång rad språk. Går vi till det sena 1800-talets svenska klassiker framför andra, Läsebok för folkskolan, finner vi bland fablerna i den åtminstone två som är varianter till berättelser ur Kalila och Dimna. Och Anna Maria Lenngrens Katten och papegojan har ett par släktingar i Ibn al-Muqaffas tusen år äldre arbete. Boken har fått sitt namn efter de båda schakalerna som för ordet i dess första del. Fablerna är en undervisning som den vise Bidpai framställer för konung Debshelim. Ramen som i sin tur omger den berättelsen är det som sägs om läkaren Burzoe och storkonungen Chosroes och fablernas väg från Indien till Persien. Dessa båda ramberättelser tillsammans är väl orsaken till att man brukar kalla Kalila och Dimna för en "furstespegel", en text som skall ge kungar vishet till att styra sina riken. Mot den beteckningen talar bokens faktiska innehåll, och dess popularitet, den enorma spridningen. Den har appellerat till alla, och är den en furstespegel, så är vi alla kungar. Ur Jan Hjärpes förord

Lilla berget, en pastoral kulle i utkanten av Beirut, symboliserar det gamla fredliga samhället med traditionella arabiska värden som vänlighet och gästfrihet, i kontrast mot den brutala moderniseringen av Beirut och de nya våldsideologierna. Berättelserna i denna bok handlar om människorna i kriget och om att överleva. Tragiska och humoristiska scener avlöser varandra, interfolierade av glimtar från striderna i Beiruts gränder och kyrkor, ut till det ändlöst vackra blå havet och upp till de snötäckta bergen. Elias Khoury, född 1948, är en av arabvärldens ledande författare, vars böcker regelbundet översätts till olika västerländska språk. "Lilla berget" utkom 1977 och blev snabbt en minor classic för sin vitalitet och sin värme och för sitt friska och sköna språk.

Denna volym omfattar första delen i ett större arbete, trebandsverket Al-Kitab ("Boken") utgivet mellan 1995 och 1999. "Boken" är en omfattande fantasirik rekonstruktion av den störste klassiske arabiske poeten al-Mutanabbis liv och verk. Bokens första sju kapitel, där vi får följa al-Mutanabbi på hans tidiga vandringar ledsagad av "berättarens" röst, skiljs åt av tre korta "Intervaller" och sex "Marginaler". Varje "Marginal" består av tio dikter som tillägnas olika förislamiska och umayyadiska poeter, vilkas liv och diktning oftast står i kontrast till "berättarens" monotona och brutala berättelse om härskare som förtrycker sina undersåtar och genomför sina erövringar i religionens namn. Trots det millennium som skiljer dem åt är likheterna mellan al-Mutanabbis och Adonis' levnadsbanor anmärkningsvärda. Båda växte upp i en shiitisk miljö, den förre i södra Irak, den senare i norra Syrien. Båda gav prov på en poetisk ådra vid mycket tidig ålder. Båda fängslades för politisk aktivism i sin ungdom och bådas liv och verk har präglats av upprepade landsflykter i sökandet efter rättvisa och poetisk nydaning. Men den viktigaste beröringspunkten förblir det faktum att bådas poesi har utgjort en motpol till den splittring och det förtryck som präglat och ännu präglar de arabiska samhällena. Den syrisk-libanesiske poeten Adonis (född 1930) har vunnit ryktbarhet som arabvärldens främste nu levande poet. Fyra lyrik- och två essäsamlingar har redan översatts till svenska. Adonis är en "universell" poet : hans poesi överskrider hans bakgrunds kulturella och nationella gränser även då han behandlar arabiska eller muslimska teman. Adonis fångar med sitt poetiska språk tankeinnehållets andemening och avslöjar vad som är dolt för tanken. Han hjälper oss komma närmare det som är fjärran.

I denna bok presenterar poeten Lis Lovén sexton brittiska, kvinn­liga författare från Margaret Cavendish på 1600-talet till Jane Austen, systrarna Brontë, Ann Radcliffe, Beatrix Potter, Virginia Woolf med mera… Många är främst kända som romanförfattare. De har haft stor betydelse inom brittisk litteratur. För första gången är ett urval av deras lyriska verk samlat i denna antologi med brittiska kvinnliga poeter.

Washington Irvings klassiska reseskildring från Granada och hans sagor från det moriska Spanien, för första gången på modern svenska i översättning av Ulla Ericson. Berättelser från Alhambra översattes till svenska av Carl Netherwood så tidigt som 1833, bara ett år efter originalutgåvans engelska publicering, och utgavs senare igen i en "ny" översättning av O V Ålund, 1881. Boken blev en av de första stora ”bestsellers” under 1800-talet och gjorde Alhambrapalatset i Granada till ett av tidernas främsta turistmål. Denna nyöversättning inkluderar ett upplysande efterord av Kerstin Eksell, professor i semitisk filologi vid Köpenhamns universitet. "Eftersom vår tillämnade rutt till Granada löpte genom bergstrakter där vägarna är föga bättre än åsnestigar och sägs ofta anfallas av rövare, vidtog vi vederbörliga försiktighetsåtgärder inför resan. Vi skickade den värdefullaste delen av vårt bagage ett par dagar i förväg med åkarna och behöll endast kläder och nödvändighetsartiklar för resan, samt kontanter för våra utgifter, jämte lite extra dollar som rövarpengar för att göra vägens herrar nöjda ifall vi skulle bli angripna. Ve den alltför sparsamme resenären som har underlåtit denna försiktighetsåtgärd och faller i deras klor tomhänt. De kommer säkert att ge honom en kraftig minnesbeta för att han lurat dem på vad som tillkom dem." Washington Irving (1832)

Som ett exempel på muntlig, beduinsk poesi, nedteckna­d och hopsamlad under det andra och tredje islamiska århundradet, utgör det förislamiska odet tillsammans med Koranen tvillingfundamentet till den arabisk-islamiska litterära kulturen. Genom den lödiga, femtonhundra år långa historien av klassisk arabisk litte­ratur, tjänade qasídan (odet) som en profan motsvarighet till Koranens heliga text. Det återstår dock att formu­lera en poetik som hjälper oss att analysera och värdera dessa dikter. Suzanne Pinckney Stetkevych presenterar här en första estetik för den muntliga poesin i allmänhe­t och för den förislamiska i synnerhet. Hennes forskning bygger på en närläsning av en omfattande diktkorpus som omfattar flera genrer, från odet till stråtrövardikt­ningen och kvinnoelegier. Förislamisk poesi och ritualens poetik utforskar samspelet mellan myt och ritual i traditionella samhällens poesi. Genom att kombinera olika betraktelsesätt, hämtade från antropologi och litte­raturvetenskap, undersöker författaren en av de svåraste och mest fängslande genrerna i den arabiska litteraturen. Författarens tillämpning av olika tolkningsteorier på detta område har gjort det möjligt för både specialister och icke-specia­lis­ter att sätta sig in i den arabiska diktningens mytis­ka dimension – en dimension som i stor utsträck­ning förbisetts i tidigare lärda arbeten. Och vad mera är, författaren lyckas påvisa betydelsen av den arabiska qasída-traditionen för komparativ forskning om lyrikens natur. Boken innehåller dessutom 550 förislamiska verser ur ett trettiotal dikter i översättning, varav två är de mest kända odena, av Labíd och Imru’ al-Qays. Suzanne Pinckney Stetkevych är professor i Mellan­österns språk och komparativ litteraturvetenskap vid Indiana University i USA. Hon har publicerat bl.a. “The Mantle Odes: Arabic Praise Poems to the Prophet Muhammad”, “The Poe­tics of Islamic Legitimacy: Myth, Gender and Ceremony in the Classical Arabic Ode” och “Early Islamic Poetry and Poetics: The Formation of the Classical Islamic World”.

Kom till andras hjälp på den jord där du befinner dig. Säg aldrig: “Jag är en främling! (Abid ibn al-Abras, 500-talet e.Kr.) Redan under medeltiden kunde lingvisterna urskilja sexton olika versmått i förislamiternas muntliga poesi. I denna antologi presenteras åtta förislamiska poeter – sju stampoeter och en stråtrövarpoet – som levde mellan åren 400 och 650 e.Kr. Arabiens förislamiska kultur, som blomstrade två århundraden före islams uppkomst, uppmärksammas sällan utanför forskarvärldens akademiska ramar. Huvudsyftet med denna bok är att väcka intresse för en viktig period i världslitteraturens historia hos läsare utan förkunskaper i arabisk litteratur eller det arabiska språket. Det språk skalderna använde före islam är källan som kom att vattna all arabisk litteratur, konst och filosofi genom tiderna. Själva Koranen använder det. Många dikter från denna tid uppvisar en kraftfull dialektik mellan individens kärlek till sin grupp och gruppens svek mot individen. Noma­dernas svar på öknens krävande tribut tog form i en jämn ström av uppmätt, rimmat tal, en besvärjelse mot döden, men också en omdaning av medvetandet. Jag gjorde kvinnor till änkor och fråntog barnen deras fäder. Jag återvände sedan liksom jag begett mig ut: den svarta natten ännu svartare. (al-Shanfara, 400-talet e.Kr.)

Jag inser det orimliga i att föreslå att denna djupt mänskliga, finstämda och ironiska roman görs till obligatorisk läsning på våra statliga verk. Men nog gjorde mången byrådirektör klokt i att ge bort ?Respektable herrn? i julklapp till strebrar i hierarkin. Gabi Gleichmann, Expressen

Zen har beskrivits som den största "icke-religionen" i världen. Som en helt kinesisk uppfinning har zen utvecklats till ett sätt att leva för de fria andar som inser att livet är allt och ingenting. Zen talar är en tecknad bearbetning av utdrag från olika tidiga zenbuddhistiska klassiker. Insamlade och populariserade av den berömde kinesiske tecknaren Tsai Chih Chung, innnehåller boken över 100 zenhistorier (koan) för dagens läsare och blåser liv i zens anda och filosofi. I dessa historier yppas det dagliga livets gåtfulla charm och andliga skönhet och frid. Varje stycke berättas i underbart tecknade serier, med en text som är oförskämt humoristisk och samtidigt fylld med visdom. Zens lära har aldrig presenterats på ett sådant rakt och begripligt sätt. Genom århundraden har zen haft ett enormt inflytande på kinesisk tanke, vilket speglas i konsten, litteraturen, religionen och i det dagliga livet.

Valamo. Ladoga. Karelen. Det är tre namn som är bekanta för de flesta. Vala­mo och kloster hör ihop. Sjön Ladoga omges av Karelen. Karelen är ett geogra­fiskt begrepp och ligger i två länder, Ryss­land och Finland. Stora delar av den ryska delen bildar numera den Karelska republiken inom den ryska federationen. Fram till 1940 hade befolkningen på den finländska sidan starka ortodoxa inslag; den hade sedan lång tid tillbaka rotat sig inom ett begränsat område i öster men också dess förfäder fick en gång i tiden uppleva vad flykt innebar. Den 14 december 1989, en dag när kylan hade slagit till och marken var vit av snö, återupplivades klostret Valaam – Valamo på finska – i sjön Ladoga efter närmare femtio år. Fyra prästvigda munkar och två noviser steg i land på ön med samma namn som klostret. I och med det kunde det monastiska livet tas upp igen ... I denna upplysande bok berättar Sven H Gullman om Valamoklostrets drama­tiska historia genom tiderna. Boken har illustrerats med både färg- och svartvita bilder.

Jalaluddin ar-Rumi (1207- 1273), poeten och mystikern, levde i södra centrala Anatolien (Konya, Turkiet). Han skrev på persiska. Denna samling innehåller Coleman Barks pågående arbete med Rumis mästerverk om sex volymer, Mesnawi. Här ingår också de ökända latinska delarna som Reynold Nicholson i 1920 års översättning valde att översätta till latin istället för engelska. För Rumi kan allting människorna gör, hur motbjudande eller löjligt det än kan te sig, visa en glimt av det inre livet. Dessa busiga, extatiska och ibland stränga, sedelärande historier uppenbarar nya, och mycket mänskliga egenskaper i den store skaldens vision.

Soustelle ger en kompetent och livlig beskrivning, full av detaljer, av aztekernas förhistoria, kultur och politiska välde (som bara varade i 93 år!). Den som läst Dagligt liv hos aztekerna känner igen mycket, men trots det lilla formatet har Soustell i stort sett undvikit ytlighet. Han lyckas t.ex. förklara de ökända människooffren, som skymt det faktum att aztekerna hade en mycket komplicerad kultur. Boken har ett fåtal svart-vita illustrationer. Sakregister saknas, men kapitlen är överskådligt indelade. Litteraturförteckningen tar upp verk på engelska, franska och spanska i ämnet. Översättningen är mycket lyckad. Det här är en bok för den som önskar en informativ, relativ lättläst orientering om aztekerna.

Folk talar inte tillräckligt mycket om stjärten, men förtalar den desto mer, och förödmjukar den. Och glömmer avslutningsvis bort den. Många påstår att den är en del av vår anatomi som det inte finns någon rimlig anledning att uppmärksamma. Även om de inte rätt och slätt föraktar den så utsätter de den för slippriga skämt och nedsättande lustigheter. Det sker oftast på kvinnornas bekostnad eftersom de har stjärtar. Och på bögarnas eftersom de använder sig av dem. Andra människor tycks nöjda med att sitta på dem. Stjärtens historia visar att stjärten faktiskt är något av det mest misskända i världen. Jean-Luc Hennig ger oss här en kulturhistorisk översikt över sätten att uppfatta och avbilda stjärten under tidernas lopp. Han gör det med hjälp av avslöjande textcitat och beskrivningar av skulpturer och målningar från flydda tider. Han diskuterar antikens idealstjärt, Florensmålarnas stjärtar, libertinernas sedeslösa arslen, 1800-talets rättsmedicins hemska otuktshål och dagens reklamrövar. Efteråt lämnas läsaren road och rodnande av att ha fått veta vilken stor plats stjärten tagit i historien. Jean-Luc Hennig räknas till Frankrikes mest lästa, och översatta författare. Han har kallats för århundradets Balzac för sina uppseendeväckande essäer och romaner. Bland dessa Morgue (Bårhus, 1979), Le Voyeur (1981), Lettre ouverte aux Suisses, si bons, si gros, si tristes (Öppet brev till de så goda, grova och ledsna schweizarna, 1991), Dictionnaire littéraire et érotique des fruits et légumes (Litterärt och erotiskt frukt- och grönsakslexikon, 1994) och Beauté de la poussière (Stoftets skönhet, 2002). Hans senaste bok från 2003 är en biografi över den latinske poeten Marcus Valerius Martialis.

Den här boken är dels en skildring av kejsarna och de historiska händelserna, dels en beskrivning av den romerska maktens själva grund och av staden Roms betydelse. Vidare redogörs för invånarnas levnadsvillkor i provinserna och för de problem och faror som riket ställdes inför.

Juan Rivano har varit verksam som universitetslärare i kunskapsteori i Chile och forskar numera vid universitetet i Lund. Han har skrivit ett femtiotal böcker, många inom logik och kunskapsteori, men även böcker där han behandlar självständiga teman, såsom teknologins betydelse, den nya darwinismen Diogenes, och cynismen, metaforen, för att nämna några. I den här boken visar Rivano att vi med hjälp av myterna ? och då främst stridsmyterna ? bättre kan förstå och mer verksamt fördjupa utforskandet av vårt samhälle och vår kultur.

År 691 e.Kr. börjar mayafolket beräkna antalet månvarv och ange det på stelarna i Copán, ett bruk som snart sprids till övriga mayastäder. Resultatet blir en exakthet hos de kronologiska inskriptionerna som vida överträffar varje kalender, inklusive vår egen. Enligt präst-astronomerna i Copán omfattar det tropiska mayaåret 365,2420 dagar. Skillnaden gentemot nutida beräkningar är bara tre tiotusendels dagar. Mystiken omger detta folk, som fortfarande överraskar med sin konst, sina hieroglyfer, sina astronomiska beräkningar och monumentala byggnader. I den här boken presenteras på ett åskådligt sätt mayafolkets samhälleliga och konstnärliga utveckling genom tiderna och fram till spanjorernas ödesdigra erövring av Centralamerika.

Tre av pensionatsgästerna tillhör en yngre generation. En av dem är en Dostojevskijgestalt, en annan opererar på svarta börsen. Berättaren, en äldre journalist, som avsagt sig världen och söker ro på pensionatet, får ett ? bara alltför schematiskt ? exempel på tidens förbistring och tycker sig se världen som i en spegel. Alldeles uppbygglig är bilden inte. Den visar förräderi, opportunism, lyxbegär och cynism. Men mitt i denna depraverade halvvärld rör sig den renhjärtade Zahra, bondflickan som på samma gång inkarnerar det genuina Egypten och är omgiven av ett nästan överjordiskt ljus. Kanske har hon rentav något av Indras dotter och man erinrar sig Mahfouz uttalande: ?Skrivandet är min unga fästmö?. Miramar är en klassiker från 60-talets Egypten.