Visar resultat för..."ArtDatabanken SLU"

Långhorningar ståtar ofta med vackra färger, imponerande kroppsstorlek och synnerligen långa antenner. Därför har de ibland kallats just skalbaggsvärldens aristokrater. Det första mötet med en långhorning kan vara en minnesvärd upplevelse - som när en lång smaragdgrön myskbock flyger förbi framför näsan och med en duns landar på stugans faluröda panel. En del arter kan man artbestämma direkt på plats i naturen och de gör dem perfekta att "skåda" precis som fåglar och dagfjärilar. Namnet långhorningar kommer sig av att de flesta av dessa arter har långa antenner, ibland till och med längre än själva kroppen. Störst chans att få syn på en långhorning har du om du tittar i blommor där de äter pollen, eller på levande och döda träd där de ofta ses krypande. Många långhorningar är beroende av gamla och döda träd eftersom deras larver lever i ved och under bark, i vissa fall ända upp till tio år. Långhorningarna visar tydligt hur viktigt det är att bevara gammal skog. Bilderna i boken är gjorda med en speciell teknik där serier av fotografier med förflyttat skärpeplan monteras samman digitalt. Resultatet blir bilder med imponerande skärpedjup och tydliga detaljer.

En särpräglad livsform med rik mångfald i Sverige

I svenska skogar och myrmarker kan man inte undgå att lägga märke till vår rika mångfald av mossor. Här kan vi för en gångs skull tävla med tropikerna i artrikedom och det är förstås därför som intresset för mossor är så stort just här. Av jordens cirka 20 000 kända arter av mossor finns ungefär 1 000 i Sverige.

Mossor är en del av vår fotosyntetiserande, gröna växtvärld. En särpräglad livsform, som på flera sätt skiljer sig från till exempel blomväxter och ormbunkar. De saknar bland annat rötter, och kan ta upp fukt och näring via hela skottet. Mossorna trivs mycket bra på våra breddgrader och utgör en stor del av mångfalden i tempererade och arktiska klimat. Eftersom mossorna funnits under lång tid på jorden har de hunnit sprida sig över hela klotet, från Antarktis över tropikerna till Arktis.

Fyra volymer om bladmossor

Den här boken är en av fyra volymer om Sveriges totalt cirka 800 arter i gruppen bladmossor. Det är också den bok som fungerar som bas för alla. Här finns en förteckning med sidhänvisningar och en övergripande bestämningsnyckel till de släkten som behandlas i de övriga tre volymerna. I en längre introduktion finns tydliga beskrivningar av mossans olika delar och hur man genom att studera dem kan lära sig skilja mellan olika arter. Läsaren får praktiska råd om hur man samlar in mossor och artbestämmer dem. Boken vänder sig både till den som redan känner till mycket om mossor och till den nyfikna nybörjaren.

Arter i denna volym

Vitmossor och björnmossor är välkända för de flesta som promenerar i skogar och myrmarker. I boken presenteras också de mindre kända fyrtandsmossorna och de nästan svarta sotmossorna.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna

I Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna presenteras svenska djur, växter och svampar. Nationalnyckeln är ett pedagogiskt praktverk av mycket hög kvalitet, både till innehåll och utförande. Böckerna är systematiskt uppbyggda, rikt illustrerade och innehåller utförliga artbeskrivningar, utbredningskartor och nycklar för artbestämning. Bokverket är en rik källa till kunskap, oavsett läsarens nivå av förkunskaper, och kan bidra till ett ökat intresse och engagemang för biologisk mångfald och vår svenska natur. Läs mer på www.nationalnyckeln.se.

Jämfört med andra flugor är blomflugor lätta att studera. En varm vårdag flyger årets första blomfluga på jakt efter nektar och pollen bland markens blommor eller högt i trädens kronor, och så fortsätter det ända in på hösten. Ändå har blomflugorna länge svävat omkring oräknade och namnlösa. Inför arbetet med de två volymerna av Nationalnyckeln har många blomflugor fått nya svenska namn, kanske kan det vara till hjälp för blivande entusiaster.

Jämfört med andra flugor är blomflugor lätta att känna igen. Startsnabba manövrerar och landar de kvickt och exakt. Dessutom kan de hovra sväva på ett och samma ställe som helikoptrar, därav deras engelska namn hoverflies. Svenska namnet kommer av att de ofta besöker blommor och är viktiga pollinerare. Blomflugor finns i hela Sverige, från norr till söder. Antalet arter ökar stadigt, vilket troligen beror på ökande intresse. Det är inte säkert att vi har fått fler arter, men vi lägger märke till dem i ökad utsträckning och har bättre verktyg för att dokumentera och rapportera fynden.

En särpräglad livsform med rik mångfald i Sverige

I svenska skogar och myrmarker kan man inte undgå att lägga märke till vår rika mångfald av mossor. Här kan vi för en gångs skull tävla med tropikerna i artrikedom och det är förstås därför som intresset för mossor är så stort just här. Av jordens cirka 20 000 kända arter av mossor finns ungefär 1 000 i Sverige.

Mossor är en del av vår fotosyntetiserande, gröna växtvärld. En särpräglad livsform, som på flera sätt skiljer sig från till exempel blomväxter och ormbunkar. De saknar bland annat rötter, och kan ta upp fukt och näring via hela skottet. Mossorna trivs mycket bra på våra breddgrader och utgör en stor del av mångfalden i tempererade och arktiska klimat. Eftersom mossorna funnits under lång tid på jorden har de hunnit sprida sig över hela klotet, från Antarktis över tropikerna till Arktis.

Fyra volymer om bladmossor

Den här boken är en av fyra volymer om Sveriges totalt cirka 800 arter i gruppen bladmossor. Det är också den bok som fungerar som bas för alla. Här finns en förteckning med sidhänvisningar och en övergripande bestämningsnyckel till de släkten som behandlas i de övriga tre volymerna. I en längre introduktion finns tydliga beskrivningar av mossans olika delar och hur man genom att studera dem kan lära sig skilja mellan olika arter. Läsaren får praktiska råd om hur man samlar in mossor och artbestämmer dem. Boken vänder sig både till den som redan känner till mycket om mossor och till den nyfikna nybörjaren.

Arter i denna volym

Vitmossor och björnmossor är välkända för de flesta som promenerar i skogar och myrmarker. I boken presenteras också de mindre kända fyrtandsmossorna och de nästan svarta sotmossorna.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna

I Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna presenteras svenska djur, växter och svampar. Nationalnyckeln är ett pedagogiskt praktverk av mycket hög kvalitet, både till innehåll och utförande. Böckerna är systematiskt uppbyggda, rikt illustrerade och innehåller utförliga artbeskrivningar, utbredningskartor och nycklar för artbestämning. Bokverket är en rik källa till kunskap, oavsett läsarens nivå av förkunskaper, och kan bidra till ett ökat intresse och engagemang för biologisk mångfald och vår svenska natur. Läs mer på www.nationalnyckeln.se.

Kan alla fjärilar flyga? Nej, faktiskt inte. De flesta fullvuxna säckspinnarhonor saknar vingar och kan alltså inte flyga. Fjärilsfamiljerna som presenteras här är mycket olika med specifika levnadssätt! Här finns allt från Sveriges minsta fjäril till forna dagars tålamodsprövande klädesmal. De här små fjärilsfamiljerna räknas som de evolutionärt mest ursprungliga. Det betyder att de har behållit många drag från fjärilarnas tidigaste utvecklingshistoria. En del ser ut som metallglänsande smycken i naturen. Eller har färgsprakande vingar och ett härligt rufsigt hår . Andra är mera alldagliga. Käkmalarna har som namnet antyder käkar och istället för att suga i sig nektar skrapar de pollen från växter. De är aktiva under dagen och ofta kan man se många fjärilar söka föda i samma blomma. Säckspinnarna däremot kan flyga under hela dygnet, hanarna vill säga, honorna hos de flesta arter har inga vingar! De vinglösa honorna lever sitt liv i en säck tillverkad bland annat av inspunna växtdelar och flyger alltså aldrig. Flera av arternas larver lever inuti blad. De kan ofta artbestämmas med hjälp av de spår de lämnar, så kallade bladminor. Att på hösten samla blad med bladminor är ett bra sätt för den som vill lära sig mer om de här fjärilarna.

Dyk ner under ytan

Häpnadsväckande bytesjakt, fantastiska förvandlingskonsteroch giftiga stiletter allt finns med i vår första volym om arter som lever ihavet. De två djurgrupperna stjärnmaskar och slemmaskar är inte särskilt närabesläktade men de innehåller båda maskformiga djur som lever i havet. 

Snäckskal som hus

Stjärnmaskar Sipuncula lever på havets botten, där de gärnagräver ner sig eller bosätter sig i gamla snäckskal. Kroppen är oftajordnötsformig med en lång indragbar snabel. Längst ut på snabeln sitter enliten tentakelkrans som påminner om en stjärna, därav namnet. Med tentaklernafångar stjärnmasken föda direkt ur vattnet eller från bottenmaterialet. 

Världens längsta djur

Slemmaskar, eller nemertiner som de också kan kallas, har enextrem förmåga att sträcka ut och dra ihop sig. Faktum är att världens längstadjur, långsnöre Lineus longissimus, finns utanför den svenska västkusten och ären slemmask som helt utsträckt kan bli närmare 50 meter lång. 

Giftiga djur

Slemmaskar Nemertea har kanske inte det mest tilltalandenamnet man kan tänka sig, men det har sin förklaring. På kroppsytan finns ettillasmakande och giftigt slem, som gör att de inte behöver gömma sig förrovdjur utan kan ligga utsträckta fullt synliga på havsbottnen. Giftet är intedirekt farligt för människan, men det kan bedöva huden och ge stickningar ochsvullna fingrar. Karaktäristiskt för slemmaskar är snabeln som ligger i en egenhålighet i kroppen, och som kastas ut för att fånga in och hålla fast föda.Många slemmaskar är aktiva jägare som tar levande byten som mindre kräftdjuroch snäckor, och snabeln kan vara försedd med stiletter som punkterar bytet,eller klibbiga strukturer som håller fast det. 

Jämfört med andra flugor är blomflugor lätta att känna igen. Startsnabba manövrerar och landar de kvickt och exakt. Dessutom kan de hovra sväva på ett och samma ställe som helikoptrar, därav deras engelska namn hoverflies. Svenska namnet kommer av att de ofta besöker blommor och är viktiga pollinerare. Blomflugor finns i hela Sverige, från norr till söder. Antalet arter ökar stadigt, vilket troligen beror på ökande intresse. Det är inte säkert att vi har fått fler arter, men vi lägger märke till dem i ökad utsträckning och har bättre verktyg för att dokumentera och rapportera fynden.

Oavsett om du är marinbiolog, strandfyndare eller bara nyfiken på livet i havet, öppnar boken dörren till upptäckter av många fascinerande och ofta förbisedda arter som lever i våra svenska hav. En värld fylld av bepansrade jägare, skickliga kamouflerare och lysande varelser.

Kräftdjuren väntar – redo att upptäckas

Du får lära känna eremitkräftor som bär sina hem på ryggen, humrar med klor som nötknäppare för havets hårda skaldjur och lysräkor som glimmar i mörkret som levande stjärnor. Kräftdjur har med sin varierande kroppsform, fysiologiska flexibilitet och kreativa livsstrategier lyckats kolonisera en mängd olika livsmiljöer – från grunda stränder med strandkrabbor som jagar i tidvattnets grunda pölar till kolsvarta havsdjup där nordhavsräkor simmar.

Främst marina arter

Gruppen krill, som i Sverige endast omfattar lysräkor, är marina arter. Även den närbesläktade gruppen tiofotade kräftdjur omfattar främst marina arter, några få av de svenska arterna lever i sötvatten. Denna volym av Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna bjuder på hisnande mångfald – från slanka räkor med nätta ben till pansarklädda krabbor och okända, små arter med namn som trollhummer och spökkräfta. Totalt beskrivs 96 arter, alla med vackra och informativa illustrationer, detaljerade texter och tydliga bestämningsnycklar.

Snäckor blir sniglar – evolution som pågår

Är en snigel en snäcka eller är det tvärtom? Till exempel är sniglar som serveras på restaurang i själva verket snäckor. En bra regel för att skilja på dessa blötdjur är att de som har skal kallas snäckor och de som saknar skal benämns sniglar. Men sniglar är egentligen snäckor som under evolutionens gång gjort sig av med skalen, för att kunna röra sig snabbare. Flera snigelarter har fortfarande kvar en liten skalrest under ett hudveck. De båda grupperna är närbesläktade och hör till överordningen äkta lungsnäckor.

Främmande arter

Snäckor är en av de djurgrupper som har högst andel främmande arter, det vill säga arter som förts in i landet av människan och stannat kvar. Då lungsnäckor har den mycket speciella förmågan att befrukta sig själva räcker det att endast en individ kommer in i landet för att starta en helt ny population. Den ökade importen av trädgårdsväxter och ett varmare klimat har gjort att främmande snäckarter lättare fått fotfäste hos oss. Boken omfattar drygt 30 främmande arter som till exempel svarthuvad snigel och sydhedsnäcka.

Många olika livsmiljöer

De arter som presenteras i den här boken finns i så gott som alla miljöer i landet, från kalfjäll till skogar, ängar, sjöar, bäckar och hav samt i varenda trädgård och villaområde. Vanligtvis hittar man dem i marknivå men vissa snäckor kryper gärna på trädstammar, som de avlånga spolsnäckorna. Det finns även snäckor och sniglar som är anpassade för ett liv under jord, som de ljusskygga arterna mullsnäcka och kaukasisk masksnigel. De tre överordningar som presenteras i denna volym utnyttjar var sin av tre olika livsmiljöer. Locklungsnäckor lever i havet, äkta lungsnäckor lever på land och sötvattenslungsnäckor lever i sötvatten.