Visar resultat för..."Elise"

Denna nya utgåva av Sveriges populäraste mangateckningsbok Nosebleed Studio lär dig teckna manga! — Karaktärsdesign innehåller 52 sidor nytt material! Referensbiblioteket har utökats och boken introducerar nu ännu fler tecknarstilar av sju olika mangatecknare från Nosebleed Studio som lär ut konsten att teckna manga på ett pedagogiskt och inkluderade sätt.

Boken börjar från grunden och lär läsaren hur man tecknar ansikten, ögon, hår, kroppar, kläder och går sen vidare hur man sätter karaktären i rörelse, ge den olika känslouttryck, och interagera med andra karaktärer. Fokus ligger på att visa varierade kroppstyper, könsidentiteter och etniciteter. Efter varje kapitel finns det en teckningsövning vilket gör att boken passar bra för bildundervisning. Läsaren lär sig att använda de kunskaper hen har fått för att bygga sin egen karaktär med en unik personlighet!

Boken lägger fokus på:

? Lära ut manga på ett pedagogiskt och inkluderande sätt som passar alla åldrar

? Stort referensbibliotek tecknade i flera unika stilar

? Inkluderande och positiv framställning av olika sorters människokroppar

"En inspirationskälla för alla broderifans som vill prova på en traditionell broderiteknik från Asien. Betyg 4 av 5"

BTJ, Kristina Rydälv Käreby

"Vad jag älskar det här! Hantverk som är enkelt, vackert och bra att laga med. Jag har broderat lite minegen sashikostil tidigare, slarvigt och intuitivt har jag lappat min mansbyxor och det har blivit väldigt snyggt ändå. Men det här är en helt annanteknik Jag tycker att boken innehåller en stor bredd av projekt och olika stygn... Jag blir supersugen att börja skapa"

Vildis bokvrå

Det japanska ordet sashiko betyder "små stick", eller "små hugg" och kommer från att nålen gör små stick upp och ner genom tyget när stygnen sys.

Sashiko är fascinerande stygn som tar fram det vackra i det enkla, vilket är karaktäristiskt för japansk design. Tekniken sys med förstygn som bildar intressanta geometriska mönster. Sashiko är en lugn och meditativ sysselsättning, bra för både kropp och själ. I en tid då mycket går väldigt fort och snabba resultat förväntas, är det en kontrast att brodera och att låta arbetet ta sin tid. När handarbete blir en form av meditation.

ELISE NILSSON kom i kontakt med sashikotekniken vid ett besök i Japan. Därefter gick hon kurser i både Sverige och Japan. Men intresset för textil och hantverk har följt Elise som en röd tråd genom hela livet. Hon är utbildad textillärare och har i många år undervisat i grundskolan, men håller även workshops med olika textila teman. Tidigare har Elise skrivit tre handarbetsböcker. Sashiko. Brodera japansk är hennes fjärde bok.

”Detta slags realistiska kollektivroman bekräftar gärna verkligheten i stället för att avslöja den, men det är en risk Elise Karlsson nog varit medveten om när hon valt att skriva något annat än en självcentrerad uppväxtskildring från förorten. Det är ett otidsenligt och hedervärt val hon gjort, och den sympati och värme som Elise Karlsson visar sina Rinkebybor får mig att se fram emot nästa del.”Ingrid Elam, DN

”Elise Karlsson skriver stark och angelägen litteratur som kapslar in nyss svunnen tidsanda. … Sår som aldrig läks fortsätter och fördjupar Rinkebysviten. Jag tror ännu mer på att den kan bli en klassiker.”Bodil Juggas, Arbetarbladet

************Sjuttiotal har övergått i åttiotal när vi återser familjerna från den första delen i Rinkebysviten, Det finns liv här. Chilenska Valentina försöker få ihop kärleken, sorgen och familjen; socialdemokraten Ann-Sofi går vilse i ett förvirrande politiskt decennium.Rinkeby fylls med barn utan något att sysselsätta sig med och det blir stökigare i området. Valentinas son Christian försöker finna sin väg i livet och skickas till en ny stad för att bo hos sin pappa. Och när Yeliz får en ny granne, Ismail, uppstår oväntade komplikationer.Romanens väv växer och i myllret av liv som levs träder en annan samhällsstämning fram. Sverige präglas alltmer av det kalla krigets paranoia samtidigt som framtiden börjar skymta, mörk och osäker. Vilka drömmar är det som kan drömmas nu?************

”för tankarna till Jonas Gardells folkbildande fiktionsbyggen … Det är precis nu vi behöver spola tillbaka, börja om i tanken och fråga oss om inte Rinkeby trots allt är en del av Sverige, och människorna som bor där riktiga människor. Hos Karlsson inlemmas de i den större berättelsen om Sverige, och om Sveriges relation till resten av världen.”Martina Montelius, Expressen

”Det är i människogestaltningen de här romanernas styrka ligger, hur tätt och närgånget Karlsson skriver fram deras egenheter och särdrag. … Så fort jag blev klar med den här boken började jag längta efter nästa.”Björn Kohlström, Bernur

”Elise Karlsson är en driven berättare och hon fångar läsaren på en gång. Språket flyter fram och det går snabbt att läsa de korta kapitlen som gör avstamp mellan åren under hela decenniet.”Carolina Thelin, Opulens

”I små beaktansvärda scener – som inbjuder till långsam, meditativ läsning – inkapslar Karlsson något av tidens särprägel. … Karlssons mjuka pasteller över ett alltmer avlägset förflutet Rinkeby kan glädja många läsare.”Robert Azar, Göteborgs-Posten

"Sammantaget fortsätter Rinkebysviten att vara ett välkommet och angeläget projekt om en period som fortfarande präglar dagens Sverige. I en tid där förorter ofta reduceras till schablonbilder, lyckas Karlsson skapa en mer nyanserad och mänsklig bild.”4 av 5 BTJ

Tornen har fallit men för Hélène är allt som vanligt. Dag efter dag rör hon sig mellan föräldrarnas lägenhet och Frescati. Pluggar, skriver, hänger med sin pojkvän Rickard, som känns inklippt, aldrig en del av platsen.Hélène har inte tagit sig vidare från barndomens Rinkeby, miljonprogrammet som alla har en färdig bild av. Pausen som uppstår efter svaret. Varifrån kommer du?

Universitetet kunde vara en väg ut, men istället börjar rester av hennes tidigare liv dyka upp där. Människor hon stöter ihop med. Saker hon inte är färdig med.

Hélène har i sin bok namnen på människor hon älskat, och en av dem är Mona. När Hélène får veta att Mona har skrivit en bok om sin tid som eldsjälslärare i förorten, »Utanförskapt«, sätts en komplex kedja av motstridigaimpulser igång. Begär, avundsjuka, hämndlystnad: någon måste berätta hur det egentligen var. Hélène sätter sin plan i verket, men ingenting blir som hon tänkt sig.

"Klass" är en roman om uppväxt och hämnd, om mellanrum i berättelsen om Sverige.

Elise Karlsson (född 1981) är författare och litteraturkritiker. Hennes senaste roman "Linjen" blev kritikerhyllad och nominerades till Sveriges Radios romanpris. Tidigare böcker är "Lonely Planet" och "Fly", som nominerades till Borås Tidnings debutantpris.

"'Klass' gestaltar ett delvis sönderslitet Sverige, där en människas bakgrund får allt större betydelse för hennes möjligheter, trots alla löften om annat. Författarens språk är välformulerat och hon besitter dessutom förmågan att skriva en levande och handlingsdrivande dialog, genom vilken romanens gestalter blir trovärdiga och mänskliga. Boken väcker många tankar. Det är en angelägen och välskriven roman om det samtida Sverige."– Rickard Lindholm, BTJ-häftet nr 12 2017

Nittiotalet har kommit till Rinkeby. Lasermannens irrande röda ljus sprider skräck och under den heta VM-sommaren studsar jubelvrålen mellan husens fasader.

Johnny driver runt mellan tillfälliga jobb men avgudar vardagslunken med Noora, att få trolla fram en köttfärssås en tisdagskväll. Kai ser i sitt arbete på socialkontoret hur människor faller igenom samhällets trasiga skyddsnät, samtidigt som hon måste hantera och maskera sitt eget förflutna.

Esme och hennes vänner i häxcirkeln ockuperar plaststolarna utanför syons rum och lägger en förbannelse över skolans störigaste tjej. Rashid drömmer om att en dag kunna flyga i luften som Tomas Brolin, men hemma har hans mamma stängt in sig i sitt rum igen och vägrar komma ut. Han byltar på småsyskonen och går över till Nadia där det alltid står mat på bordet.Vi bygger en ny värld är den tredje delen av Elise Karlssons Rinkebysvit, som belönats med Jan Fridegårdpriset och Ivar Lo-priset. Det är en ömsint laddad roman som rör sig genom ett decennium av sönderfall och storslagna drömmar och kulminerar i fyrverkerierna vid millennieskiftet.”Elise Karlsson skriver stark och angelägen litteratur som kapslar in nyss svunnen tidsanda. … Sår som aldrig läks fortsätter och fördjupar Rinkebysviten. Jag tror ännu mer på att den kan bli en klassiker.”Arbetarbladet

”Detta slags realistiska kollektivroman bekräftar gärna verkligheten i stället för att avslöja den, men det är en risk Elise Karlsson nog varit medveten om när hon valt att skriva något annat än en självcentrerad uppväxtskildring från förorten. Det är ett otidsenligt och hedervärt val hon gjort, och den sympati och värme som Elise Karlsson visar sina Rinkebybor får mig att se fram emot nästa del.”Ingrid Elam, DN

”Elise Karlsson skriver stark och angelägen litteratur som kapslar in nyss svunnen tidsanda. … Sår som aldrig läks fortsätter och fördjupar Rinkebysviten. Jag tror ännu mer på att den kan bli en klassiker.”Bodil Juggas, Arbetarbladet

************Sjuttiotal har övergått i åttiotal när vi återser familjerna från den första delen i Rinkebysviten, Det finns liv här. Chilenska Valentina försöker få ihop kärleken, sorgen och familjen; socialdemokraten Ann-Sofi går vilse i ett förvirrande politiskt decennium.Rinkeby fylls med barn utan något att sysselsätta sig med och det blir stökigare i området. Valentinas son Christian försöker finna sin väg i livet och skickas till en ny stad för att bo hos sin pappa. Och när Yeliz får en ny granne, Ismail, uppstår oväntade komplikationer.Romanens väv växer och i myllret av liv som levs träder en annan samhällsstämning fram. Sverige präglas alltmer av det kalla krigets paranoia samtidigt som framtiden börjar skymta, mörk och osäker. Vilka drömmar är det som kan drömmas nu?************

”för tankarna till Jonas Gardells folkbildande fiktionsbyggen … Det är precis nu vi behöver spola tillbaka, börja om i tanken och fråga oss om inte Rinkeby trots allt är en del av Sverige, och människorna som bor där riktiga människor. Hos Karlsson inlemmas de i den större berättelsen om Sverige, och om Sveriges relation till resten av världen.”Martina Montelius, Expressen

”Det är i människogestaltningen de här romanernas styrka ligger, hur tätt och närgånget Karlsson skriver fram deras egenheter och särdrag. … Så fort jag blev klar med den här boken började jag längta efter nästa.”Björn Kohlström, Bernur

”Elise Karlsson är en driven berättare och hon fångar läsaren på en gång. Språket flyter fram och det går snabbt att läsa de korta kapitlen som gör avstamp mellan åren under hela decenniet.”Carolina Thelin, Opulens

”I små beaktansvärda scener – som inbjuder till långsam, meditativ läsning – inkapslar Karlsson något av tidens särprägel. … Karlssons mjuka pasteller över ett alltmer avlägset förflutet Rinkeby kan glädja många läsare.”Robert Azar, Göteborgs-Posten

"Sammantaget fortsätter Rinkebysviten att vara ett välkommet och angeläget projekt om en period som fortfarande präglar dagens Sverige. I en tid där förorter ofta reduceras till schablonbilder, lyckas Karlsson skapa en mer nyanserad och mänsklig bild.”4 av 5 BTJ

I förvandling

Jag skriver dessa rader under den stora förvandlingen. Världen vänder bokstavligen. Kastanjerna exploderar i ljusgröna kaskader. Scillorna böljar i lila och blått i parken vid Biblioteket. Koltrastarna stämmer upp i klara förhoppningsfulla arior. Metamorfosen tränger sig på och vi människor i norr gör vad vi kan för att hinna med att fånga upp de dyrbara och efterlängtade ögonblicken.

Förvandling präglar vårt liv på många plan. Under det senaste året har en mörkare värld trätt fram. Ofattbart våld, utsatta människor på flykt, ett allt bistrare klimat för medmänsklighet och solidaritet. Även poesin har påverkats, en växande ilska och ett politiskt engagemang blir allt tydligare. Revolution Poetry är en stark och självklar del av den svenska poesiscenen. Nyligen fångad i en intressant dokumentär på SVT.

Detta nummer av Lyrikvännen rymmer många slags förvandlingar. Vi börjar hos Ovidius, mannen som vid tiden för Kristi födelse i litterär form sammanställde de metamorfoser som fanns i den grekiska mytologin och sagan och därigenom skapade en källa att ösa ur för kommande årtusendens poeter och konstnärer.

Jesper Svenbro riktar in sig på Vertumnus, förvandlingens gud, medan Daniel Möller tittar närmare på vad som hände när Ovidius verk översattes till svenska under 1600-talet. Då Hades blev till Blåkulla.

En poet som mycket konkret fick känna på hur politiska förvandlingar kan påverka ens konstnärliga möjligheter var polacken Zbigniew Herbert. Per Klingberg skriver om honom och hans poesi.

Att resa sig ur sin grav och gå – det måste väl ses som en radikal förvandling. Ylva Gislén låter detta hända Rakel, den bibliske ­Jakobs favorithustru. I en lång vandringsdikt riktas ljuset växelvis mot dagens situation i Mellanöstern och mot de mångtusenåriga berättelserna.

Ska man tala om genomgripande samhällelig förvandling finns få exempel bättre än de senaste decenniernas Kina. En stor del av detta nummer ägnas den nyare kinesiska poesin. Björn Kjellgren och Lan Xu har under många år ägnat sig åt att knyta band mellan svenska och kinesiska poeter och översatt ett stort antal dikter. Tillsammans med Viola Bao och Göran Sommardal presenterar de här ett urval av sina tolkningar.

Det Kina jag själv kuskade runt i under några månader 1986 är sedan länge förvandlat. Då trängdes oräkneliga cyklar på de breda gatorna i storstäderna, bilar var ännu en ovanlig syn och bebyggelsen var för det mesta en eller ett par våningar hög. Världen förvandlas och vi med den. Ofta förundras jag över människans förmåga att hantera denna metamorfos, men lika ofta skräms jag av vår oförmåga.

Avslutningsvis vill jag bara slå ett slag för förvandlingsnumret på motstående sida. Jesper Svenbro bifogade denna nyskrivna dikt till sitt essämanus. Vi tackar för det!

En riktigt skön vår!

                                                Erik Magntorn

I Lina Wolffs roman De polyglotta älskarna längtar en av huvud­karaktärerna, Max Lamas, efter en kvinna som likt honom själv kan förhålla sig på ett flerspråkigt sätt till omgivningen. Han lägger stort symbolvärde i att behärska många språk – och associerar detta med gränsöverskridande skönhet, mod och vidsynthet. Som karaktär är han egentligen rätt irriterande, när han ställer det okända och mystiska hos en kvinna han ännu inte träffat mot den egna hustruns själv­tillräckliga vardaglighet. Men någonting i hans fåfänga jakt grep tag i mig – någonstans där fanns en djup insikt om verkligheten. Den kan aldrig fullt ut förstås på enbart ett språk. Vilket språk vi väljer att gestalta den på färgar också vårt sätt att värdera den. I det här numret ägnar vi oss åt den flerspråkiga dikten och dess förmåga att komma åt de aspekter av livet och konsten som ett enspråkigt tilltal kanske inte klarar av. Elisabeth Friis och Karin Nykvist, båda docenter i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, är gästredaktörer för detta intressanta och i tiden högst relevanta tema. I introduktionstexten ”En allvarsam lek” berättar de mer. Numret rymmer också Jenny Högströms text om att översätta Leslie Kaplan, Mats Granbergs artikel om den bortglömde modernisten Ebbe Linde, Lenny Clarhälls konstverk som inspirerats av två dikter ur Catharina Gripenbergs senaste diktsamling, nyskrivna dikter av Johanna Nihlén och Julia Boström – och så, som alltid, en rejäl dos lyrikkritik. Förra numret av Lyrikvännen ägnade vi till stor del åt Ann Jäderlunds poesi. Hennes diktsamling, djupa kärlek ingen, var en av de nominerade till Sveriges Radios lyrikpris 2016. De övriga fyra nominerade, Birgitta Lillpers Anteckningar om hö, Lars Noréns Stoft, Catharina Gripenbergs Handbok att bära till en dräkt och Pär Hanssons Kajak är alla recenserade i detta nummer av Lyrikvännen. Vem som vann? Det fick vi precis reda på, men det kanske inte är huvudpoängen med ett pris som har flera nominerade?

ps – men det är allt annat än ett ps. Det är svårt att få på pränt den oändliga ledsamhet som drabbat oss här på redaktionen efter beskedet om Jacques Werups död. För oss var han – som för så många andra – poeten med så många lyriska oneliners att det skulle räcka för att fylla hela tidskriftsnumret; författaren vi som förlag gjort två böcker tillsammans med, men framför allt bara Jacques – alltid öppen och varm, ständigt med ett fikabröd under armen när han kom på något av sina många besök hit till redaktionen. Ibland kunde det kännas nästan för privat eller abrupt när han kom instormandes med ett ”Marie! Du har väl inte skiljt dig?” eller något liknande. Men han ville aldrig prata om något annat än det allra mest väsentliga: hälsan, kärleken, barnen, skrivandet – döden. Sådan var ju också hans diktning. Vi är glada att vi aldrig kan förlora den.

Marie Pettersson