Visar resultat för..."ellerströms förlag"

Per Olov Enquist (1934–2020) var under sin livstid förutom uppburen författare även sportjournalist, regissör, friidrottare, socialdemokrat och alkoholist. Hans författarskap är lika förankrat i det västerbottniska inlandet som det är ett exempel på särpräglad världslitteratur. Hans texter spänner över dokumentarism, fiktion och nyskapande genrehybrider, men förenas av en utmärkande poetik, ett återkommande självbiografiskt stoff och metafiktiva reflektioner. 

I den här antologin närmar sig tio litteraturvetare olika tidigare förbisedda aspekter av P.O. Enquists författarskap. Tillsammans tecknar de konturerna av en människa. 

Över en röd snubbeltråd

i en sluttning ond och bråd

skuttar smidigt nonsensgeten,

betande bland alfabeten

Vid sidan av arbetet med flera hyllade diktsamlingar har poeten Malte Persson under de senaste åren på lediga stunder rimmat en försvarlig mängd – eller en oförsvarlig mängd – nonsensverser som ingen utom vännen Isabella Nilsson fått läsa. Nu har han gett henne fria händer att sammanställa ett urval av dessa alster.

Resultatet är Den fördrivna tiden. Trams och tragik för läsare som tar strunt på allvar.

När är det dags att inse att man inte längre är önskvärd? Och hur återerövrar man det hem som gått förlorat? I Frans Wachtmeisters andra roman, Förlorad mark, hotas den halvunge västerländske huvudpersonen att bli av med jobbet på en headhuntingbyrå i Tokyo. Han riskerar därmed också sin vistelserätt i landet. Mannen för en sävlig och isolerad tillvaro, där det förflutna ständigt gör sig påmint samtidigt som vardagen blir alltmer absurd. Förlorad mark skildrar en frigörelses förlopp. Det är en berättelse om skuld och ånger, om drömmen om ett hem, men också en resa in i den buddhistiska tankevärlden.

Sophögen i den gamla staden Oxyrhynchos i Egypten grävdes ut av brittiska arkeologer kring sekelskiftet 1900 och visade sig rymma enorma skatter: en halv miljon grekiska papyrustexter av väldigt olika karaktär. Utifrån de sextusen hittills dechiffrerade texterna har Karl Dunér gjort ett rikt och varierat urval som fördjupar vår bild av antikens liv. Översatta privatbrev blandas med tidigare okända dikter och dramer, besvärjelser med köpekontrakt, efterlysningar med obscena komediscener – man kommer rakt in i enskilda liv för tvåtusen år sen och möter poeter som man inte visste fanns.  

Sophögen i Oxyrhynchos innehåller också essäer av forskarna Ingela Nilsson, Denis M. Searby, Alexander Andrée och Paul Linjamaa. Här finns även ett flertal återgivningar av papyrus-fragment.

De måste dö, och eftersom de måste dö

ska jag som fött dem döda dem.

Av de sjutton pjäser som finns bevarade av Euripides hand är Medea den mest spelade och älskade. Dramat hade premiär i Athen våren 431 f Kr och kretsar kring klassiska teman som svek, hämnd, utanförskap och vansinne. Flyktingens tvetydiga situation inför makten ges i Medeas gestalt en psykologisk och politisk tolkning som bevarat sin laddning genom århundradena. Men framför allt är det kanske som kvinno­porträtt Medea är oslagbar – hennes vrede och hämndbegär upphör aldrig att fascinera.

Denna nyutgåva av det klassiska dramat är översatt för scenen av Jan Stolpe och Agneta Pleijel, med förord och förklarande noter av Jan Stolpe.

Varje dag börjar vi om igen

som solen över taken

Ett repetitorium är en föreläsning som upprepar eller sammanfattar vad man tidigare har lärt sig. I Repetitorium inspireras forskaren och poeten Lars Gustaf Andersson av metoden, men i lyrikens form. I sina dikter har Andersson ständigt varit en utforskare av den till synes enkla världen och vardagen – dess  skiftningar, toner, sorger och förnimmelser – i kärleken, staden, vinden och vädret-. 

Med en poetisk röst som bär klang av såväl Kristian Lundbergs repetitiva vardagsmantra som Tomas Tranströmers förtätade metaforik fortsätter Lars Gustaf Andersson här det arbetet. 

Chenonceaux, det mest berömda av slotten i Loiredalen, var länge ett hem för drottningar och älskarinnor, en scen för kärlek, intriger och maktspel, ett vittne till historiens växlingar. I denna essä  låter Marguerite Yourcenar byggnaden själv träda fram som berättare. 

Med sin sedvanliga klarsyn, inlevelseförmåga och lyhördhet lyfter Yourcenar fram kvinnorna som format platsen genom sekler av skapande, sorg och glädje. Ah, mon beau château är en fascinerande historisk berättelse och samtidigt en meditativ betraktelse över livets betingelser och tidens gång. 

I Vardagens ting berättar Marguerite Duras i ett femtiotal korta texter om centrala platser och händelser i sitt liv. Om, kärlek, alkoholism, skam och orättvisor – och förstås om att skriva. Själv liknar hon boken vid en stor väg som vill gå överallt på samma gång – en rörlig och levande text, vare sig hon skriver om mötet mellan könen eller om kontro-versiella händelser i bokens samtid. Vardagens ting kom till i samarbete med vännen Jérôme Beaujour och är ett av Duras mest orädda och omtyckta verk.  

Boken gavs ut på franska 1988, översattes till svenska av Katarina Frostenson 1989, men har sedan länge varit slutsåld. Nu ges den äntligen ut igen, i reviderad översättning och med ett nyskrivet förord av Katarina Frostenson.

De etthundra texterna i Tomhet och ömhet försöker alla besvara en fråga som inte riktigt låter sig formuleras. Något om ensamheten och dess motsats. Något om motsatsen och dess ensamhet. Författaren och hennes älskare leker en lek med komplicerade regler. Men är det en kärlek eller en ordlek de leker? Isabella Nilsson är tillbaka med en ny vild bok som rimmar, blöder, tänker och tramsar.  

En dotter uppvuxen i fred och folkhem undrar över sin tyska mamma Marthas barndom och familj under andra världskriget. Genom intervjuer där Marthas berättelser framträder börjar dottern steg för steg ta reda på mer – om synen på barn i Nazityskland, om sin okända morfar från Dresden och om vad som egentligen hände med hans syster som ingen verkar veta något om. Tre helt olika verkligheter utan beröring med varandra växer fram: den medaljbelönade marinofficerens, den avhumaniserade anstaltspatientens och det ovetande barnets verklighet av propaganda och skräck.

Marthas museum är ett dokumentärt och poetiskt fragmentarium om att söka bitar av sin familjehistoria, om minnets många lager och nödvändigheten i att bryta tystnader. En bok om att bli översvämmad av det förflutna och att försöka hitta en fri plats att berätta ifrån – ett språk för det språklösa. 

Starka begär, mörk natur och kärleken som skapande kraft: Emily Brontë (1818–1848) är utan tvivel en av romantikens viktigaste och mest tongivande författare. Systrarna Brontës liv på den vindpinade heden i Yorkshire har fascinerat generationer av läsare. 

Liksom mästerverket Svindlande ­höjder fångar Brontës känsloladdade och passionerade poesi essensen av den ­romantiska perioden. Isabella Nilssons djärva tolkningar präglas av samma akuta närvaro och angelägenhet som originalet – det är en Emily Brontë för vår tid!

Denna tvåspråkiga urvalsvolym har ett förord av författaren, forskaren och kulturskribenten Josefin de Gregorio. Här presenteras poeten Brontë för första gången på svenska.

Konkurrens till döds från 1994 är Michel Houellebecqs romandebut. Den gjorde honom i ett slag till ett litterärt fenomen i Frankrike. Romanens tema, ännu högst aktuellt, är den hårda konkurrens människor utsätts för – en tävlan som inte bara gäller ekonomi och karriär utan även i hög grad sex.

Huvudpersonen, en desillusionerad datatekniker, beskriver maktspelet i sammanträdesrummen och banaliteterna vid kaffeautomaterna. Tillsammans med en kollega, Tisserand, skickas han ut till företag i landsorten för att installera ny programvara. Under resan ­bevittnar han Tisserands fåfänga försök att vinna kärlek och sexuell framgång och ser sig slutligen tvingad att krossa hans sista illusioner.

Reviderad översättning av ­Kennet Klemets och nyskrivet efterord av ­Helena Granström.

Marguerite Duras näst sista bok och älskade klassiker för alla skrivande människor kommer nu i ­efterlängtad nyutgåva med ett nyskrivet förord av författaren Karolina Ramqvist. Boken, som utgavs två år före Duras död, innehåller fem texter som på olika sätt förhåller sig till den skrivande och konstnärliga processen. Det självklara huvudnumret är den fyrtio sidor långa titeltexten som blir till ett litterärt testamente där det självbiografiska och det fiktiva sömlöst smälter samman. Här återfinns de teman Duras ständigt kom tillbaka till i slutet av sitt liv – barndomen, andra världskriget, de egna böckerna, men framför allt skrivandet, dess förutsättningar och konsekvenser: platsen, ensam­heten, alkoholen.

När berättaren inser att hans nyår som vanligt kommer att bli en katastrof bestämmer han sig för att boka en resa till solen. På en av hotellets arrangerade utflykter träffar han den sorgsne polisen Rudi från Bryssel och det tyska paret Pam och Barbara. De fyra ger sig ut på egna äventyr i öns vulkaniska landskap. Men Rudi håller sig på sin kant; efter att ha träffat anhängare till den raëlianska rörelsen på marknaden i Teguise har han tankarna på annat håll.

Lanzarote utspelar sig vid tiden kring ett fruktat millennieskifte. Snart kommer världen att förändras, gå in i ett nytt skede. Skälvningarna kan anas i denna intensiva, oroande och inte minst roliga kortroman som nu äntligen kommer ut på svenska. Turism som löpt amok, en sekt där mänsklig kloning står på dagordningen – allt skildrat med den samhällskritiska skärpa och samtidigt klarsynta och ömma blick på människorna som är typisk för Houellebecq.

Sena dikterinnehåller samtliga dikter ur Wislawa Szymborskas tre sista diktsamlingar Ett kolon, Häroch Nog nu, alla översatta av Anders Bodegård. Oavsett om hon möter sig själv som ung, samtalar med inspirationen eller funderar över konstens och litteraturens roll i historien gör Szymborska det med samma nyktra distans och milda ironi. I hennes diktvärld, där vardagslivet ofta står i centrum, finns alltid ett stort mått av tröst och hopp. Till denna utgåva har Agneta Pleijel skrivit ett tänkvärt förord i dialogform.

Wislawa Szymborska (1923–2012) växte upp i Kraków i Polen och bodde där i större delen av sitt liv. Hon debuterade 1945 och har blivit översatt till ett fyrtiotal olika språk. Hennes dikter präglas av stor integritet och anspråkslöshet och har kommit att älskas av läsare över hela världen. 1996 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur.

Utgivningen ingår i det förlagsöverskridande projektet ”Nobelkvinnor” en gemensam publicering av samtliga de fjorton kvinnor som fått Nobelpriset i Litteratur.

Är översättning alltid en form av mission? Och hur stark är kärleken till nästan? ­Johanna Larssons debutdiktsamling Bokstavstro har sin upprinnelse i missionären John Allen Chaus uppmärksammade resa till North Sentinel Island 2018, där han efter endast ett par försök till kontakt med det isolerade ­folket mötte sin död på stranden, ihjälskjuten med pil och båge. Med Chaus berättelse som utgångspunkt undersöker författaren – som själv som sextonåring reste på sin första och enda missionsresa i utlandet – missionerandets teologiska och språkfilosofiska anspråk. Dikten rör sig från Mesopotamiens åkrar till Columbia River, från kilskrift till Google Earth, från Gilgamesh till dagens stigande hav. 

ur Bokstavstro

ett språkligt mirakel inleder

den kristna missionshistorien

det är en vårdag

knappt har tjälen gått ur marken 

innan lökarna spränger jorden 

inifrån

de söta dofterna fyller sinnet 

till berusning

man skulle kasta sig ut för ett stup 

bara för att få fortsätta springa, 

så känns det 

och här, i den stinna luften 

denna pingstafton rämnar språken

och det står mig fritt att tilltala dig

Skrivandets lycka och skrivkrampens plåga är återkommande inslag i Elizabeth Smarts författarskap. Hennes litterära utforskning har till egentligt ämne det egna jaget och dess förhållande till omvärlden, vilket gör Smart till en föregångare till Marguerite Duras och Friederike Mayröcker.

Utöver den berömda romanen Vid Grand Central Station där satt jag och grät består Smarts verk huvudsakligen av dikter. Den nya boken Kärlek i krigstid, översatt av Jonas Ellerström och Elisabeth Mansén, rymmer ett fylligt urval av hennes bitska, exakta poesi, inramat av energiska dagboksanteckningar från ungdom och ålderdom. 

Men tiden, som ser allt, har mot din vilja röjt

din skuld: ett icke-äktenskap

där far och son är en och samme man.

Redan Aristoteles ansåg att Sofokles Kung Oidi­pus var det mest fulländade av dramer – de grekiska trage­diernas tragedi. Många senare läsare, med Sigmund Freud i spetsen, har fascinerats av med vilken psykologisk skarpsyn Sofokles skildrar den plågade Oidipus och hur skickligt han utformar dialogen och intrigen.

Länge saknades en modern svensk översättning av detta mästerverk. Jan Stolpe och Lars-Håkan ­Svensson, som tidigare har gjort lovordade tolkningar av andra grekiska dramer, har här tagit sig an Kung ­Oidipus och gett dramat en ledig och dramatiskt effektiv svensk språkdräkt.

Aischylos Perserna, uruppförd 472 f.Kr, är den äldsta av alla bevarade grekiska tragedier och skildrar dramatisk samtidshistoria: persernas angrepp på Grekland knappt tio år tidigare, inklusive slaget vid Salamis 480. De flesta av åskådarna hade minnen av vad som framställdes på scenen, och många av dem hade liksom författaren själv deltagit i striderna. Det remarkabla är att händelserna inte ses ur segrarnas utan ur förlorarnas perspektiv. Det antyder möjligheten av försoning och förståelse även i de mest avgörande av händelser.

Erik Johan Stagnelius är för Sverige vad Shelley och Keats är för England, vad Hölderlin och Novalis är för Tyskland. Han är den svenska romantikens mörka stjärna.          

     I Näktergalen tecknar Simon Sorgenfrei en biografi över Stagnelius, från barndomen på Öland till döden i ett uthyrningsrum i Stockholm. Stagnelius blev 29 år gammal. Han var ensam, ingen närvarade vid begravningen, men snart hyllades han som ett geni. I dag räknas Stagnelius som en av det svenska språkets främsta poeter.  

     Men Näktergalen är främst en introduktion till några de tankevärldar som influerade Stagnelius och en personlig läsning av hans författarskap.

Ivan Aguéli är en av den moderna svenska konstens mest fascinerande gestalter, både ­genom sina suggestiva målningar och sitt märkliga levnadsöde. Aguéli föddes 1869 och dog redan 1917, överkörd av ett tåg ut­anför Barcelona. Han studerade i Paris och blev anarkist, målade senare under långa perioder i Egypten där han konverterade till islam och inträdde i en sufisk orden. I Simon Sorgenfreis studie av Aguélis måleri och religiösa tänkande är det särskilt hans förhållande till den svenske 1700-­tals­mystikern Emanuel Swedenborg som lyfts fram. Boken bygger på arkivmaterial, brev, dagböcker och manuskript, och visar hur Aguélis landskapsmåleri kan förstås som ett uttryck för hans religiösa sökande. 

Poeterna Anna Rydstedt, Lennart Sjögren och Göran Sonnevi har alla en tydlig relation till Öland, vars geografi och geologi de återkommer till i sin diktning. Men landskapet öppnar sig också mot vida perspektiv i tid och rum – lokalt och globalt, historiskt och planetärt bildar ett nät av relationer, där estetiska, humanistiska och naturvetenskapliga kunskapsformer möts.

I Poesi och geografi i människans tid kartlägger Paula Henrikson beröringspunkter mellan de tre författarskapen, men också med andra författare. Genom bokens läsningar framträder en rik bild av deras verk, som låter ana konturerna av en poesins etik.

När någon är inne på sitt trettionde år slutar man inte att kalla honom ung. Han själv blir däremot osäker, trots att han inte kan se att han förändrats; det är som om det inte längre anstod honom att utge sig för att vara ung.

Huvudpersonen i ”Det trettionde året”, titelnovellen i Ingeborg Bachmanns första novellsamling från 1961, inser att han snart ska fylla trettio och att alla de ändlösa möjligheter hans liv hittills har bestått av har övergått till att bli de beslut han redan fattat. Han lämnar sin förutsägbara tillvaro och inleder ett år av rannsakan och ifrågasättande.

Samlingens sju noveller, om ett antal karaktärers liv i 50-talets Österrike, kretsar alla kring längtan efter förvandling och efter att skapa en ny värld.

Det trettionde året är en bok som bär utopins tecken, med författarens egna ord.