Vad driver en människa till att bli politiker? Hur orkar man fortsätta? Hur står man ut när man attackeras dag efter dag? Om detta handlar min bok. Jag beskriver också hur det gick till när jag blev minister. Hur sa Ingvar Carlsson, Göran Persson? Och varför blev jag bortsänd till Brasilien, berodde det på min inställning till EMU? En inställning som inte delades av Göran Persson. Och hur var det; betalade jag ut svarta löner till personalen i Rio? Jag beskriver i boken framför allt mina år i politiken och hur jag uppfattade vad som hände. Min tid i det socialdemokratiska kvinnoförbundet beskrivs, där höjdpunkten var att driva igenom varvade listor och kriminalisering av sexköp. Privat blev vänsterpartisten Jörn Svensson min man och bäste vän. Vi träffades, som de flesta gör, på jobbet, det vill säga i riksdagen. Men hur gick det att leva med en man från ett annat parti? Jo tack det gick bra. Han svarade i telefonen när jag inte orkade. Få, om ens någon, i det socialdemokratiska partiet kunde förklara den socialdemokratiska politiken bättre än han. Och där med luren ihand har han pratat tillbaka många socialdemokrater som velat lämnat sitt parti. En del ville gärna gå till vänsterpartiet... Det var väldigt få inom socialdemokratin som förstod detta. En del tyckte tvärtom att det var opassande att jag delade säng med en vänsterpartist. En sådan sosse kunde inte bli partiledare. Inträdet i EU, som jag motarbetade, blev en politisk injektion för mig. Jag var den som besökte Bryssel mest under de första åren. Och under vårt ordförandeskap i EU 2001, bröt galna-kosjukan ut i Europa. Då tog jag en stor politisk risk. Men vi klarade oss, ingen svensk galen ko under min tid som jordbruksminister! På Solvalla, våren 2001, introducerade jag, till allas oförställda häpnad, en kampanj mot prostitution och trafficking. Varför, undrade många. Ja, många har undrat mycket under dessa år. Kanske denna bok ger några svar.
Margareta Winberg
