En sann berättelse om en flickas fasansfulla uppväxt och om hur hon trots sin olyckliga barndom förmår skapa sig ett bra liv som vuxen. När Donna är ett och ett halvt år gammal överger mamman familjen. Pappan anställer då en barnflicka, Helen. Men det fungerar inte särskilt bra, så Donna och hennes två halvsyskon placeras på barnhem. Fadern och Helen inleder därefter ett förhållande och de får en son tillsammans. Kontakten med de andra barnen begränsas till besök på barnhemmet. När Donna är fem år väljer ändå pappan och Helen att ta hem henne. Från den dagen går allt åt skogen. Under de kommande åren plågas Donna på alla upptänkliga sätt. Helen säger till styvdottern att hon är ful och elak, tvingar henne att borsta badrummet med en tandborste och att stå blick stilla utan kläder i det kalla badrummet tills hon får lov att gå därifrån detta i timtal medan övriga i familjen äter, går på toaletten, pratar och skrattar. Hon blir slagen och sparkad och inlåst i källaren. Och hon får i princip ingen mat. Hon utsätts också för sexuella övergrepp av män i Helens bekantskapskrets, både hemma och i männens bostäder. När Donna är elva år lämnar Helen man och barn. Paret har nu tre gemensamma barn, och Donnas far löser problemet genom att ge Donna hela ansvaret för familjen: matlagning, barnpassning, tvätt och städning. Trots den oerhörda belastning detta är för en gravt undernärd elvaåring, innebär det åtminstone att hon får mat. Och hon berättar att hon tack vare Helens yngsta barn, Karen, 18 månader, kan läka en del av de skador hon fått under åren av misshandel och vanvård, helt enkelt för att hon älskar den lilla flickan och har gjort det från första stund. Boken handlar dels om vad Helen utsatte sin styvdotter för, dels om hur Donna hanterade sina erfarenheter för att komma till rätta med sitt liv som vuxen. Om människorna som till slut såg henne och hjälpte henne att finna sig själv. Och om hennes funderingar kring det svek som pappan och andra vuxna i omgivningen utsatte henne för då de ingenting gjorde för att stoppa misshandeln. En välskriven och angelägen bok om ett barns totala utsatthet, om vuxna människors plikt att våga se vad som händer och om att mot alla odds kunna skapa sig ett normalt och lyckligt vuxenliv.Donna Ford är i dag en framgångsrik konstnär och mamma till tre egna barn. Det här är hennes egen berättelse som hon har skrivit tillsammans med journalisten Linda Watson-Brown.
