Dimman av allt

Brunos Dimma

Öijers texter berör. Ingen tvekan om att han är en av våra bästa nu levande poeter. Och inte är han svår som många kanske tror. Nyss kom han med en ny bok, men jag har skaffat "Dimman av allt". Flashar av expressionism, men även längtan, saudade och relationen till modern. Påfallande ofta är det natt. Kanske i väntan på änglar. Och tiden kryper sakta som en insekt uppför väggen i rummet. Världen är svår. Men poeten har sin kompromisslösa mission. Vi kastas mellan till synes banala vardagssituationer och en kosmisk dimension som förenar honom med både Södergran och Tranströmer. Vad gör vi här? Vem finns här om tusen år och stiger fram ur denna Dimma? Många av hans texter citeras på webben. Jag väljer denna mindra vanliga, som är en utsökt fin syntes av hela hans författarskap: vi föddes med en oerhörd saknad genom ett usande tågfönster om natten ser du en skymt av rymdens handstil omöjlig att tyda någonstans i den slingrande väven av gnistrande bläck finns förklaringen till våra liv...

Jan