Första världskriget ses idag som en meningslös, tragisk konflikt där alla var offer. Men medan kriget pågick var en sådan tolkning långtifrån den enda. I Eldens återsken undersöks hur den stora katastrofen formade svenska föreställningar om krig, neutralitet och modernitet från krigsutbrottet 1914 till några år in på 1930-talet. Krigets kulturella betydelser studeras här ur ett annorlunda perspektiv, den samtida veckopressens. I det berättelsekrig som rasade i Allers, Hvar 8 Dag, Idun och Vecko-Journalen existerade heroism och tragik, idyll och fasa, ära och meningslöshet, krigsglorifiering och krigsavsky sida vid sida. I centrum står hur de mediala berättelserna skänkte tröst, ordning och spänning och hjälpte läsarna att hantera, förstå och skapa mening i världskrigets nya, fruktansvärda och ofta obeskrivliga verklighet. Boken handlar emellertid också i hög grad om Sveriges speciella roll som icke-deltagande en neutralitet som väckte tvivel, skam och rädsla men framför allt skapade en svensk självförståelse där fredlig idyll och moralisk överlägsenhet ställdes mot europeiskt barbari och kaos.
