Den här romanen är en ond saga för vuxna barn och om det inte hade varit för den siste tsaren av Ryssland, Nikolaj II, Englands premiärminister Sir Winston Churchill, Rysslands president Vladimir Putin och kriminalkommissarie Evert Bäckström vid Västerortspolisen i Stockholm, skulle det som den handlar om aldrig ha hänt. I den meningen är det en berättelse om det samlade och slutliga resultatet av de handlingar som fyra män genomför över en period på mer än hundra år.
Fyra män som aldrig träffade varandra, som förvisso levde sina liv i skilda världar, och där den äldste av dem blev mördad fyrtio år innan den yngste av dem ens var född. Och som så ofta förr, oavsett i vilket sällskap eller sammanhang som han nu har hamnat, är det också Evert Bäckström som kommer att sätta punkt för historien.
Den sanna historien om Pinocchios näsa är Leif GW Perssons tionde roman om Lars Martin Johansson och hans kollegor och den tredje om Evert Bäckström.
Rekomederar boken för den som vill läsa om kriminella berättelse. Det var inte riktigt min stil fast Leif GW Person använder ett bra språk.
Gerd
4/5
Evert Bäckström är...
Det är första gången jag läser om
Evert Bäckström & jag gillar det. MEN
När han kom till Pinocchios näsa blev
allt tjatigt. Jag har läst 300något &
känner mig trött & less. Tappat bokens
intresse helt & lägger den till Erikshjälpen.
Tänker inte läsa 300sidor till.
Lia
5/5
En skön skröna
Tar man GW Persson för den han är - en underbar historieberättare - och småler åt hans effektsökande formuleringar - så kan jag konstatera att jag hade väldigt svårt att släppa boken.
Claes
3/5
Godkänd
jag tyckte den döende detektiven var väldigt bra, men den har inte samma flyt, tråkig i början
Synd för GW Person kan bättre än så här.
Lars S
1/5
Dravel
Hur många komplex slåss Persson med???
Försökte lägga in en ironisk/sarkastisk växel
för att kunna stå ut med denna kvalificerade
smörja.... men, näe, det får bli bokbålet på
Valborg!
Henri J
2/5
Leif GW kan bättre
Verkar som han skrivit för killar som vill öka storleken på sin Salami! Jag har alltid gillat Leif GW men denna gång var det inte i min smak
Borit D
4/5
Den sanna historien om Pinocchios näsa
Det här är nöjesläsning av ovanligt slag. Du hör GW:s röst när du läser och språket är kryddat med många uttryck som du aldrig hört. Bladvändare är det ord som närmast slår mig, när jag ska beskriva boken. Jag läser snabbt och hungrigt och sidorna flyger fram. Jag har läst 400 sidor och vet inte hur det har gått till. Intrigen tätnar mer och mer mot slutet . Det är en bok för nöje och avkoppling, samt en del rysningar efter ryggraden, med tanke på det allvarliga innehållet. Läs och njut, blir det enkla rådet.
Karin
3/5
Evert på grönbete
Har gillat allt vad GW skrivit i polissammanhang. Dock på något sätt känns det som om denna bok är inte helt naturligt framsprungen. Kanske har trycket från Evert-fans varit för stort (själv en stor beundrare av den "lilla feta olyckan"), kanske har trycket från förlaget varit varit för stort? Understundom känns vissa utvikningar vara i längsta laget. Men vad jag förstår så har väl GW krattat manegen för en uppföljare. Ankan måste väl ges möjlighet att snygga till bokslutet.
Lars N
5/5
Högsta klass
En komplex historia med internationella kopplingar som centrerar kring ett misstänkt mord. Högsta nivå av Leif GWP när det gäller karaktärer, story, humor och spänning.
Dr. R
5/5
Tröttnar aldrig att njuta av GWs stillsamma prosa
GW tar oss som vanligt i handen och leder oss in i polisernas vardag med lata och stockkonservativa snutar med bögskräck.
Bäckström framstår som ett GWs alter ego med god mat och dryck samt framgång hos kvinnorna. Hoppas att GW använder Bäckström som ett varnande exempel. Jag vet inte vilka sidor av Bäckström som GW verkligen gillar. Han är onekligen en skicklig kommissarie, inte minst med tanke på att han sällan är på jobbet.
Låt vara att en del poliser kan ha bögskräck och många nedsättande namn på bögar, men måste han förse läsekretsen med sådana mängder av ytterligare öknamn? Som författare kan man väl kosta på sig att ha lite samhällsansvar. Jag ser framför mig hur gymnasiekillar "briljerar" med GWs ordlista i ryggsäcken. Det hade man klarat sig utan.
"Supersalamin" är pinsamt puerilt
Arne
4/5
Intelligent och satirisk kriminalroman
Boken, som tur är, riktig tjock så man har det roligt länge och dessutom bli allmänbildad på köpet!
Leif G Persson känner till polisyrket både utan och innan och ingen kommer undan hans ironiska och skarpa blick. Romanen innehåller en hel del beskrivningar av historiska händelser, som berikar berättelsen.
Agneska
3/5
Humor?
Leif GW Persson kan skriva, så också här. Men för mig funkar inte en deckare med en kommissarie, som bara sysslar med att vara gubbslemmig. Kanske skrattar man högt vid läsningen i en annan ålders- och könskategori.
Kristina E
4/5
Sträckläst
Trots - eller är det möjligen p.g.a. - den maximalt osympatiske kommissarie Bäckström en helt fascinerande bok. Man sörjer när den tar slut.
Margareta E
2/5
Upprepningar, seg start
Brukar älska GW Perssons böcker, just för att språket är rikt broderat och tonen tydlig, men i det här fallet är jag besviken. Det är alldeles för mycket upprepningar för min smak. Alla "hör vad du säger", att Everts säng är från Hästen kan väl ingen missat (är herr Persson sponsrad?) och alla personer har samma språk i dialogerna, även om beskrivningarna av dem säger något annat.
Jag kan leva med alla tankar och händelser kring supersalamin, eftersom det är en del av Everts karaktär, och när väl storyn börjar ta fart blixtrar det till av den Persson jag känner igen.
Brukar plöja böcker, men den här tog litet längre tid och i runda slängar 150 sidor skulle lätt ha kunnat skalats bort.
cc
3/5
För mytcket om salami, men slutet underbart
En typisk Persson bok, man hör honom på boksidorna. Tröttsam med detta manliga organ, salamikorv, som tjatas om, först i början var det kul, men det blev för mycket av det goda. Man måste även imponeras av huvudpersonens spritintag, ärvt goda gener från släkten. Kul är att det handlar om dagens Sverige och extra roligt hade jag åt hans Ockelbonisse - jag såg författaren framför mig lyftande brillorna. Slutet helt perfekt, kunde inte vara bättre!!!
Gunnel V
4/5
Rek. varmt boken.
Jättebra och underhållande. Tyckte inte om Komm. Bäckström, vulgär och elak, dessutom mycket oärlig.
Undrar om Persson har träffat honom i verkligheten ?
Intressant med lite historia också.
Med vänlig hälsning Ingrid Carlsson
Ingrid C
1/5
Besviken!
Jag blev verkligen besviken - har läst "Den döende detektiven" och hade förväntat mig lite mer! Det är verkligen inte kul att läsa om en supertönt till polis som har alla negativa egenskaper man kan tänka sig! Dessutom var boken seg - för mycket prat! Ska ge författaren en chans till genom att läsa "Gustavs grabb" men då hoppas jag verkligen att jag får mer valuta för den tid jag lägger ner!
Marianne Nilsson
Marianne N
2/5
Behöver redaktör
Boken är på tok alldeles för lång, vilket alla Leif GW Perssons böcker förvisso är. De 300 första sidorna är en enda lång transportsträcka. Persson behöver sätta fokus på själva handlingen och gallra ordentligt innan han lämnar in manuset. Ett annat problem är karaktärerna som är för ointressanta och aldrig utvecklas under berättelsen. Dialogen tycks följa någon slags mall som gör att alla uttrycker sig på samma sätt. Dessutom är författaren alldeles för road av huvudpersonen Evert Bäckström, lite återhållsamhet kring kommissariens excesser hade inte skadat. En annan sak man frågar sig som läsare är varför Persson hela tiden måste skriva vad alla tycker och tänker. Låt dem handla i stället.
Men det ska sägas att den som orkar traggla sig igenom de första 300 sidorna belönas efteråt.
Men Persson behöver en kritisk röst inom förlaget, den saken är klar. Om nu någon vågar ifrågasätta professorn.
Peter T
1/5
Pinocchio en besvikelse
En stor besvikelse. Jag har läst alla GWs böcker och gillat dem. Han har framstått som en briljant författare men den om Pinoccios näsa är riktigt dålig.
Kea
3/5
De tidigare var roligare
Som Ballmer sprang och skrek "Develeopers" utan orsak
Upprepning, upprepning, upprepning, upprepning....
Det blir väl lätt så flört väldigt framgångsrika...
Seppo M
5/5
Underhållande
GW är stilisiskt säker som vanligt och flikar in med en del roande beskrivningar av Kommisarien Evert. Trevlig underhållning och spännande.
Lennart H
3/5
Nu tröttnar man snart på Bäckström
Bra deckare!
Men kass berättelse om en ständigt ätande, drickande och knullande kommissarie. Han borde ha dött för länge sedan.
Ulla H
2/5
Blev besviken efter att ha läst hans två tidigare böcker. En mellanbok! En bra historia som blev alltför lång pga alltför många och detaljerade beskrivningar av Bäckströms kulinariska och sexuella utsvävningar,
Författaren skriver ju annars rappt och roligt.
Bookworm
1/5
Riktigt trist och dålig. Låg nivå med snuskprat. Kämpade mig igenom 2/3-delar, men när jag inte hittade någon handling så långt in i boken la jag av.
Besviken
4/5
Fantastiskt bra bok, Leif GW skriver mycket bra och lätt lästa böcker, men jag har precis börjat att läsa denna bok.
Rolf
5/5
Bäckström förnekar sig inte. En mycket händelserik deckare, där man ett flertal gånger blir förvånad och förbluffad. "Det var ju intressant att få höra den sanna historien om Pinocchios näsa".
Roland T
2/5
Det tog ju mer än halva boken innan den krångliga intrigen dök upp. Dessutom tål jag inte bäckströms kvinnoförakt trots att förf. balanserar det med många kvinnopoliser
inger Ä
2/5
Bra röd tråd igenom boken. Men har svårt för författarens stereotypa personbeskrivningar, de är plumpa och irriterande på många sätt. Ett bra berättelse ihopknåpat på drängkammaren, men det är väl så författaren vill ha det, det ska vara lite burdust.
BK
5/5
GW:s bästa bok hittills! Spännande hela boken igenom och det är skickligt av GW att nysta ihop alla trådar i slutet!
KSj
3/5
En tjock bok om den fete och osympatiske Evert Bäckström. Den kunde ha bantats ner lite, eftersom den är seg och pratig, men ungefär i i mitten av boken kommer intrigen, som är vansinnigt rolig, typiskt Persson. Vem är den största skurken, Bäckström, advokaten eller buset? När jag väl hunnit till mitten av boken,fnissade jag mig igenom resten.
