Vi har lämnat land. Det är vatten så långt jagkan se och längre. Mina ögon räcker inte till.

En resa över vatten, en landstigning eller en variation på en mytisk överfart – i sin nya bok tecknar poeten Eva Ribich konturerna av en våldsam förlust.

Jag står här och väntar. På att en båt skastiga upp ur havet. Samma båt som togmig hit, den enda som kan ta mig hem.Jag står här och väntar.

Vi har lämnat land. Det är vatten så långt jagkan se och längre. Mina ögon räcker inte till.

En resa över vatten, en landstigning eller en variation på en mytisk överfart – i sin nya bok tecknar poeten Eva Ribich konturerna av en våldsam förlust.

Jag står här och väntar. På att en båt skastiga upp ur havet. Samma båt som togmig hit, den enda som kan ta mig hem.Jag står här och väntar.

Vi har lämnat land. Det är vatten så långt jagkan se och längre. Mina ögon räcker inte till.

En resa över vatten, en landstigning eller en variation på en mytisk överfart – i sin nya bok tecknar poeten Eva Ribich konturerna av en våldsam förlust.

Jag står här och väntar. På att en båt skastiga upp ur havet. Samma båt som togmig hit, den enda som kan ta mig hem.Jag står här och väntar.