Uwe Tellkamps prisbelönade roman Tornet är en storslagen berättelse om ett samhälle i upplösning – DDR under de sju åren före murens fall.
Den utgår från stadsdelen Tornet i östtyska Dresden, där de högutbildade familjerna Hoffmann, Tietze och Rohde bor ovanför den övriga staden i arkitektoniskt praktfulla hus som nu präglas av förfall. De är ofta starkt kritiska mot den socialistiska regimen men balanserar mellan anpassning och uppror. De ägnar sig åt läsning, musik och intellektuella diskussioner och några av dem fantiserar om att fly till väst. Skämt om regimen fungerar som ventil.
Författaren växte själv upp i den stadsdel som är förebild för Tornet (Weisser Hirsch) och blev liksom romanens unge centralgestalt så småningom läkare. I sin roman skildrar han vardagslivet i DDR – hur det var i skolan, på sjukhusen, på ett förlag, de ständiga köerna – han skildrar nomenklaturan och DDR-retoriken, trakasserierna, censuren och självcensuren, sättet att aldrig tala klarspråk. Hans skildring är rik och motsägelsefull. Med språket gestaltar han såväl förvirringen hos en förälskad gymnasist som förtrycket i armén och det östtyska klassamhället, där till och med de högt värderade gammalkommunisterna börjar känna främlingskap. Men han skildrar också kulturens ställning i det slutna samhället, där musikens och litteraturens betydelse inte kan överskattas.
Uwe Tellkamps roman är ytterst formmedveten, uppbyggd som en opera. I ouvertyren skildrar han miljöförstöringen med en dov klang som ljuder genom hela boken. Tornet är ett obestridligt mästerverk som belönades med Deutscher Buchpreis 2008.
