I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen. Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det. Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet. Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.
Hypnotisören av Lars Kepler är den första kriminalromanen i en planerad serie. Aldrig tidigare har en svensk roman sålts till utlandet med en sådan framgång redan innan den publicerats i Sverige.
Detta är absolut en bra debut och det är en välskriven och spännande deckare MEN vissa saker rör till det för mig. Dels är det väldigt mycket fokus på hur morden har begåtts, känsligt för många och skrämmande för andra och dels hela den här hypnos-grejen. Jag vet att jag läste en recension (som jag nu inte hittar) där personen ifrågasatte ett gripande baserat på vad någon hade sagt under hypnos, kanske inte särskilt realistiskt.
Malin H
4/5
Vidrig men ruskigt bra!
Det var med blandade känslor jag läste den här boken. Den var svår att lägga ifrån sig samtidigt som den var så detaljerat vidrig bitvis att man bara ville lägga ifrån sig den. Mycket spännande och misstankarna flyttas runt till de olika personerna i boken. Titeln "allt är inte vad det ser ut att vara" känns lite som en bra beskrivning av denna bok och nu ska jag fortsätta på Keplers nästa, "Paganinikontraktet"
Han har lagt ribban högt så detta blir spännande!
Boknörd
4/5
Trevigt med en något annorlunda kommisarie
Tycker att boken var trevligt skriven, den var spännande från första sidan, har redan börjat läsa nästa bok.
Trevligt med en kommisarie som verkar vara en nästan helt vanlig människa.
Lena N
4/5
Lättläst
Boken motsvarade väl inte riktigt de förväntningar man fått av alla skriverier runt den, men lättläst och underhållande. Likvärdig med de flesta andra mer kända svenska deckare/decksrförfattare.
EW
2/5
Hypno
Det här är ingen kille väger orden på en guldvåg. Rytm och tempo är inte heller hans grej. Språklig ("kratsa", "blurrig") och litterär inkompetens blandas med en förmåga att överraska och vara orginell. Dialogen är ibland pinsamt stolpig. Jag vill inte säga att den är usel eller dålig eller ointressant, men egendomligt ojämn. Ibland, som sagt, pinsam, ibland orginell, ibland suggistvt dröjande och otäck på ett sätt som bara magen kan förstå. Hade han bråtton när han skrev den? Kepler kanske skulle satsa på en karriär som screen writer eller Synopsisskrivare och sedan lämna vidare till Leif G W Persson som sedan gör en riktig roman av den.
Tim F
3/5
Nja, ingen höjdare...
En bok det var mycket uppståndelse om innan vi visste vem som skrivit den. Men när hypen lagt sig och man läst igenom den finns det inte mycket att hänga i julgranen när det gäller Hypnotisören. Historien är splittrad, ofokuserad och känns osannolik. Jag skulle föreslå ett köp av en internationell författare hellre än paret Kepler. Det är bättre investerade pengar.
Marcos
5/5
Bästa boken
En tredjedel av boken var nervkittlande resten var "bara" spännande. Efter att ha läst nästan halva boken på ett par dar läste jag 300 sidor på en dag det gick inte att sluta, en av dom bästa böcker jag läst
Susanne
1/5
En besvikelse
Storyn är till att börja med allt för orealistisk för att det ska bli intressant att läsa. Miljöskildningarna är riktigt värdelösa, framförallt sjukhusmiljön. Riktigt dålig research, "Ulleråkers psykiatriska anstalt" (=Akademiska sjukhuset?) har aldrig funnits och vi lär oss att där hörs skrik och rop från "de låsta dörrarna i de långa korridorerna". Läkare benäms "Doktor Efternamn", och sjuksköterskorna som "sköterskan". Patienterna och the bad guys är mer ondsinta än i den värsta 80-talsskräckfilm. Det vore också intressant att få veta varför den andra huvudpersonen Joona Linna, uppväxt i Märsta utanför Stockholm, pratar "sjungande finlandssvenska"? Talar barn med norrbottniska föräldrar "sjungande norrbottniska" om de växer upp i Stockholm?
Nej, vilket bottennapp. Stackars John Ajvide Lindqvist som blev misstänkt för att vara den mystiske Lars Kepler. Kan inte kännas kul att bli förväxlad med något så uselt.
Y
5/5
Riktigt bra!
Den här läste jag ut snabbt, låg till klockan 2 på natten för att jag inte ville släppa den! I början hoppar den lite men det är inget som stör alls, tycker jag. Den må kanske inte få ett Nobelpris men spännande, det är den! Riktigt bra, och stundtals riktigt läskig, bok som har många vändningar. Hoppas uppföljarna är lika bra!
Elin
1/5
Lyckad mediehajp
Jag kan bara gratulera till en lyckad mediehajp. Utan spekulationerna om vilka som ligger bakom pseudonymen Lars Kepler skulle aldrig den här boken ha blivit så omskriven som den har blivit. Den är nämligen inget annat än en riktigt medioker dussindeckare, om än flera hundra sidor längre, med råare våld och mer sex (gäsp). Platta och oengagerande personskildringar: den tyste men briljante finnen, den av äktenskapsproblem plågade psykiatern, den väna, pojkaktigt smala hustrun. Inte ens den psykopatiske mördaren förmår uppbringa något intresse. Alltför många personer introduceras, och det är uppenbart att de enbart finns med som utfyllnad. Intrigen är styltig och har alltför många oavslutade trådar. Ett avslutande showdown är generande banalt. Dessutom brister språket förvånansvärt ofta. En kritisk redaktör med stor rödpenna skulle kanske ha hjälpt? Om du vill lägga dina pengar på en svensk deckare kan jag istället varmt rekommendera vilken som helst av Åsa Larssons böcker.
Mossmynta
1/5
Hypnotisören
När jag efter ett par månader fick avisering om att jag kunde hämta boken "Hypnotisören" på biblioteket blev jag väldigt glad. Hade hört hur bra den skulle vara. Kom hem och började läsa. Efter ca 10 sidor var jag på väg att lägga ner läsandet. Var så besviken. Ytligt berättat, ytliga personligheter, hoppig och jag såg tydligt att det var två författare som inte samarbetade lika bra som Roslund & Hellström. Här var det ungefär som att nu har jag skrivit några sidor, så nu kan du fortsätta. Jag visste att det var paret Ahndoril som skrivit boken. Men de var ganska anomyma för mig. Jag lyckades kämpa mig igenom boken. Den slutsats jag kom till var: Aldrig mer en bok av Lars Kepler
Kristina S
3/5
Sådär
Hade nog lite för stora förväntningar efter mycket snack i media .
Tycker att morden är ruggigt brutala och människorna "sjuka" som det brukar vara i deckare. Det tar ett tag att komma in i historien. Finns några olika trådar som vävs ihop så småningom, lite rörig , ändå värd att läsa, lagom spännande. Men tyvärr...kunde varit 200 sidor kortare.
Vitsippan
5/5
MÄSTERIGT
Jag kan inte kalla Hypnotisören för något mindre än ett mästerverk i sin genre. I synnerhet som Kepler debuterar (om han eller hon nu gör det). Jag har läst gubbarna GW, Mankell, Nesser. De har helt enkelt inte det Kepler har - ett ohyggligt driv, en blick för detaljer och intressanta personer, polisarbete som för en gångs skull är spännande, riktigt spännande. Det är som att man själv är med och tänker, hjälper till, springer, kämpar och gråter (jag grät en hel del på slutet). Sveriges utan tvekan nya deckarkung - missa inte Kepler!
Lars G
3/5
Bra svenskt
Första svenska författaren/boken på ganska länge. Köpte den pga. omslaget och teasern på baksidan då jag var sugen på att läsa något svenskt som omväxling. Har i likhet med föregående skribent inte hört om eller läst Kepler tidigare heller och jag har också historiskt haft lite svårt för svensk deckarlitteratur a'la "världens undergång planeras i Ystad" (ref. Mankell). Hypnotisören har inga likheter med denna stereotyp dock. Det är spännande, läskigt och handlingen löper i ett behagligt raskt tempo framåt. Utmärkt semesterläsning.
//MrMunson
5/5
suverän deckare
Vet inte vem Kepler är, men det spelar faktiskt ingen roll. <i>Hypnotisören</i> är bland det mest spännande jag läst. Jag önskar att jag hade hela läsningen kvar.
Mickey
5/5
Oj oj oj - den är kanon!
Det är mycket, mycket sällan man läser en bok med ett sådan tryck från första sidan som håller hela vägen fram! Det är ren underhållning - visst! Det är lite läskigt - men inte äcklig! Man kan inte sluta läsa - men den är lång! Hypnotisören har helt enkelt allt man vill ha av en riktigt bra kriminalroman - och lite till!
I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen. Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det. Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet. Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.
Hypnotisören av Lars Kepler är den första kriminalromanen i en planerad serie. Aldrig tidigare har en svensk roman sålts till utlandet med en sådan framgång redan innan den publicerats i Sverige.
Detta är absolut en bra debut och det är en välskriven och spännande deckare MEN vissa saker rör till det för mig. Dels är det väldigt mycket fokus på hur morden har begåtts, känsligt för många och skrämmande för andra och dels hela den här hypnos-grejen. Jag vet att jag läste en recension (som jag nu inte hittar) där personen ifrågasatte ett gripande baserat på vad någon hade sagt under hypnos, kanske inte särskilt realistiskt.
Malin H
4/5
Vidrig men ruskigt bra!
Det var med blandade känslor jag läste den här boken. Den var svår att lägga ifrån sig samtidigt som den var så detaljerat vidrig bitvis att man bara ville lägga ifrån sig den. Mycket spännande och misstankarna flyttas runt till de olika personerna i boken. Titeln "allt är inte vad det ser ut att vara" känns lite som en bra beskrivning av denna bok och nu ska jag fortsätta på Keplers nästa, "Paganinikontraktet"
Han har lagt ribban högt så detta blir spännande!
Boknörd
4/5
Trevigt med en något annorlunda kommisarie
Tycker att boken var trevligt skriven, den var spännande från första sidan, har redan börjat läsa nästa bok.
Trevligt med en kommisarie som verkar vara en nästan helt vanlig människa.
Lena N
4/5
Lättläst
Boken motsvarade väl inte riktigt de förväntningar man fått av alla skriverier runt den, men lättläst och underhållande. Likvärdig med de flesta andra mer kända svenska deckare/decksrförfattare.
EW
2/5
Hypno
Det här är ingen kille väger orden på en guldvåg. Rytm och tempo är inte heller hans grej. Språklig ("kratsa", "blurrig") och litterär inkompetens blandas med en förmåga att överraska och vara orginell. Dialogen är ibland pinsamt stolpig. Jag vill inte säga att den är usel eller dålig eller ointressant, men egendomligt ojämn. Ibland, som sagt, pinsam, ibland orginell, ibland suggistvt dröjande och otäck på ett sätt som bara magen kan förstå. Hade han bråtton när han skrev den? Kepler kanske skulle satsa på en karriär som screen writer eller Synopsisskrivare och sedan lämna vidare till Leif G W Persson som sedan gör en riktig roman av den.
Tim F
3/5
Nja, ingen höjdare...
En bok det var mycket uppståndelse om innan vi visste vem som skrivit den. Men när hypen lagt sig och man läst igenom den finns det inte mycket att hänga i julgranen när det gäller Hypnotisören. Historien är splittrad, ofokuserad och känns osannolik. Jag skulle föreslå ett köp av en internationell författare hellre än paret Kepler. Det är bättre investerade pengar.
Marcos
5/5
Bästa boken
En tredjedel av boken var nervkittlande resten var "bara" spännande. Efter att ha läst nästan halva boken på ett par dar läste jag 300 sidor på en dag det gick inte att sluta, en av dom bästa böcker jag läst
Susanne
1/5
En besvikelse
Storyn är till att börja med allt för orealistisk för att det ska bli intressant att läsa. Miljöskildningarna är riktigt värdelösa, framförallt sjukhusmiljön. Riktigt dålig research, "Ulleråkers psykiatriska anstalt" (=Akademiska sjukhuset?) har aldrig funnits och vi lär oss att där hörs skrik och rop från "de låsta dörrarna i de långa korridorerna". Läkare benäms "Doktor Efternamn", och sjuksköterskorna som "sköterskan". Patienterna och the bad guys är mer ondsinta än i den värsta 80-talsskräckfilm. Det vore också intressant att få veta varför den andra huvudpersonen Joona Linna, uppväxt i Märsta utanför Stockholm, pratar "sjungande finlandssvenska"? Talar barn med norrbottniska föräldrar "sjungande norrbottniska" om de växer upp i Stockholm?
Nej, vilket bottennapp. Stackars John Ajvide Lindqvist som blev misstänkt för att vara den mystiske Lars Kepler. Kan inte kännas kul att bli förväxlad med något så uselt.
Y
5/5
Riktigt bra!
Den här läste jag ut snabbt, låg till klockan 2 på natten för att jag inte ville släppa den! I början hoppar den lite men det är inget som stör alls, tycker jag. Den må kanske inte få ett Nobelpris men spännande, det är den! Riktigt bra, och stundtals riktigt läskig, bok som har många vändningar. Hoppas uppföljarna är lika bra!
Elin
1/5
Lyckad mediehajp
Jag kan bara gratulera till en lyckad mediehajp. Utan spekulationerna om vilka som ligger bakom pseudonymen Lars Kepler skulle aldrig den här boken ha blivit så omskriven som den har blivit. Den är nämligen inget annat än en riktigt medioker dussindeckare, om än flera hundra sidor längre, med råare våld och mer sex (gäsp). Platta och oengagerande personskildringar: den tyste men briljante finnen, den av äktenskapsproblem plågade psykiatern, den väna, pojkaktigt smala hustrun. Inte ens den psykopatiske mördaren förmår uppbringa något intresse. Alltför många personer introduceras, och det är uppenbart att de enbart finns med som utfyllnad. Intrigen är styltig och har alltför många oavslutade trådar. Ett avslutande showdown är generande banalt. Dessutom brister språket förvånansvärt ofta. En kritisk redaktör med stor rödpenna skulle kanske ha hjälpt? Om du vill lägga dina pengar på en svensk deckare kan jag istället varmt rekommendera vilken som helst av Åsa Larssons böcker.
Mossmynta
1/5
Hypnotisören
När jag efter ett par månader fick avisering om att jag kunde hämta boken "Hypnotisören" på biblioteket blev jag väldigt glad. Hade hört hur bra den skulle vara. Kom hem och började läsa. Efter ca 10 sidor var jag på väg att lägga ner läsandet. Var så besviken. Ytligt berättat, ytliga personligheter, hoppig och jag såg tydligt att det var två författare som inte samarbetade lika bra som Roslund & Hellström. Här var det ungefär som att nu har jag skrivit några sidor, så nu kan du fortsätta. Jag visste att det var paret Ahndoril som skrivit boken. Men de var ganska anomyma för mig. Jag lyckades kämpa mig igenom boken. Den slutsats jag kom till var: Aldrig mer en bok av Lars Kepler
Kristina S
3/5
Sådär
Hade nog lite för stora förväntningar efter mycket snack i media .
Tycker att morden är ruggigt brutala och människorna "sjuka" som det brukar vara i deckare. Det tar ett tag att komma in i historien. Finns några olika trådar som vävs ihop så småningom, lite rörig , ändå värd att läsa, lagom spännande. Men tyvärr...kunde varit 200 sidor kortare.
Vitsippan
5/5
MÄSTERIGT
Jag kan inte kalla Hypnotisören för något mindre än ett mästerverk i sin genre. I synnerhet som Kepler debuterar (om han eller hon nu gör det). Jag har läst gubbarna GW, Mankell, Nesser. De har helt enkelt inte det Kepler har - ett ohyggligt driv, en blick för detaljer och intressanta personer, polisarbete som för en gångs skull är spännande, riktigt spännande. Det är som att man själv är med och tänker, hjälper till, springer, kämpar och gråter (jag grät en hel del på slutet). Sveriges utan tvekan nya deckarkung - missa inte Kepler!
Lars G
3/5
Bra svenskt
Första svenska författaren/boken på ganska länge. Köpte den pga. omslaget och teasern på baksidan då jag var sugen på att läsa något svenskt som omväxling. Har i likhet med föregående skribent inte hört om eller läst Kepler tidigare heller och jag har också historiskt haft lite svårt för svensk deckarlitteratur a'la "världens undergång planeras i Ystad" (ref. Mankell). Hypnotisören har inga likheter med denna stereotyp dock. Det är spännande, läskigt och handlingen löper i ett behagligt raskt tempo framåt. Utmärkt semesterläsning.
//MrMunson
5/5
suverän deckare
Vet inte vem Kepler är, men det spelar faktiskt ingen roll. <i>Hypnotisören</i> är bland det mest spännande jag läst. Jag önskar att jag hade hela läsningen kvar.
Mickey
5/5
Oj oj oj - den är kanon!
Det är mycket, mycket sällan man läser en bok med ett sådan tryck från första sidan som håller hela vägen fram! Det är ren underhållning - visst! Det är lite läskigt - men inte äcklig! Man kan inte sluta läsa - men den är lång! Hypnotisören har helt enkelt allt man vill ha av en riktigt bra kriminalroman - och lite till!
I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen. Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det. Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet. Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.
Hypnotisören av Lars Kepler är den första kriminalromanen i en planerad serie. Aldrig tidigare har en svensk roman sålts till utlandet med en sådan framgång redan innan den publicerats i Sverige.
Detta är absolut en bra debut och det är en välskriven och spännande deckare MEN vissa saker rör till det för mig. Dels är det väldigt mycket fokus på hur morden har begåtts, känsligt för många och skrämmande för andra och dels hela den här hypnos-grejen. Jag vet att jag läste en recension (som jag nu inte hittar) där personen ifrågasatte ett gripande baserat på vad någon hade sagt under hypnos, kanske inte särskilt realistiskt.
Malin H
4/5
Vidrig men ruskigt bra!
Det var med blandade känslor jag läste den här boken. Den var svår att lägga ifrån sig samtidigt som den var så detaljerat vidrig bitvis att man bara ville lägga ifrån sig den. Mycket spännande och misstankarna flyttas runt till de olika personerna i boken. Titeln "allt är inte vad det ser ut att vara" känns lite som en bra beskrivning av denna bok och nu ska jag fortsätta på Keplers nästa, "Paganinikontraktet"
Han har lagt ribban högt så detta blir spännande!
Boknörd
4/5
Trevigt med en något annorlunda kommisarie
Tycker att boken var trevligt skriven, den var spännande från första sidan, har redan börjat läsa nästa bok.
Trevligt med en kommisarie som verkar vara en nästan helt vanlig människa.
Lena N
4/5
Lättläst
Boken motsvarade väl inte riktigt de förväntningar man fått av alla skriverier runt den, men lättläst och underhållande. Likvärdig med de flesta andra mer kända svenska deckare/decksrförfattare.
EW
2/5
Hypno
Det här är ingen kille väger orden på en guldvåg. Rytm och tempo är inte heller hans grej. Språklig ("kratsa", "blurrig") och litterär inkompetens blandas med en förmåga att överraska och vara orginell. Dialogen är ibland pinsamt stolpig. Jag vill inte säga att den är usel eller dålig eller ointressant, men egendomligt ojämn. Ibland, som sagt, pinsam, ibland orginell, ibland suggistvt dröjande och otäck på ett sätt som bara magen kan förstå. Hade han bråtton när han skrev den? Kepler kanske skulle satsa på en karriär som screen writer eller Synopsisskrivare och sedan lämna vidare till Leif G W Persson som sedan gör en riktig roman av den.
Tim F
3/5
Nja, ingen höjdare...
En bok det var mycket uppståndelse om innan vi visste vem som skrivit den. Men när hypen lagt sig och man läst igenom den finns det inte mycket att hänga i julgranen när det gäller Hypnotisören. Historien är splittrad, ofokuserad och känns osannolik. Jag skulle föreslå ett köp av en internationell författare hellre än paret Kepler. Det är bättre investerade pengar.
Marcos
5/5
Bästa boken
En tredjedel av boken var nervkittlande resten var "bara" spännande. Efter att ha läst nästan halva boken på ett par dar läste jag 300 sidor på en dag det gick inte att sluta, en av dom bästa böcker jag läst
Susanne
1/5
En besvikelse
Storyn är till att börja med allt för orealistisk för att det ska bli intressant att läsa. Miljöskildningarna är riktigt värdelösa, framförallt sjukhusmiljön. Riktigt dålig research, "Ulleråkers psykiatriska anstalt" (=Akademiska sjukhuset?) har aldrig funnits och vi lär oss att där hörs skrik och rop från "de låsta dörrarna i de långa korridorerna". Läkare benäms "Doktor Efternamn", och sjuksköterskorna som "sköterskan". Patienterna och the bad guys är mer ondsinta än i den värsta 80-talsskräckfilm. Det vore också intressant att få veta varför den andra huvudpersonen Joona Linna, uppväxt i Märsta utanför Stockholm, pratar "sjungande finlandssvenska"? Talar barn med norrbottniska föräldrar "sjungande norrbottniska" om de växer upp i Stockholm?
Nej, vilket bottennapp. Stackars John Ajvide Lindqvist som blev misstänkt för att vara den mystiske Lars Kepler. Kan inte kännas kul att bli förväxlad med något så uselt.
Y
5/5
Riktigt bra!
Den här läste jag ut snabbt, låg till klockan 2 på natten för att jag inte ville släppa den! I början hoppar den lite men det är inget som stör alls, tycker jag. Den må kanske inte få ett Nobelpris men spännande, det är den! Riktigt bra, och stundtals riktigt läskig, bok som har många vändningar. Hoppas uppföljarna är lika bra!
Elin
1/5
Lyckad mediehajp
Jag kan bara gratulera till en lyckad mediehajp. Utan spekulationerna om vilka som ligger bakom pseudonymen Lars Kepler skulle aldrig den här boken ha blivit så omskriven som den har blivit. Den är nämligen inget annat än en riktigt medioker dussindeckare, om än flera hundra sidor längre, med råare våld och mer sex (gäsp). Platta och oengagerande personskildringar: den tyste men briljante finnen, den av äktenskapsproblem plågade psykiatern, den väna, pojkaktigt smala hustrun. Inte ens den psykopatiske mördaren förmår uppbringa något intresse. Alltför många personer introduceras, och det är uppenbart att de enbart finns med som utfyllnad. Intrigen är styltig och har alltför många oavslutade trådar. Ett avslutande showdown är generande banalt. Dessutom brister språket förvånansvärt ofta. En kritisk redaktör med stor rödpenna skulle kanske ha hjälpt? Om du vill lägga dina pengar på en svensk deckare kan jag istället varmt rekommendera vilken som helst av Åsa Larssons böcker.
Mossmynta
1/5
Hypnotisören
När jag efter ett par månader fick avisering om att jag kunde hämta boken "Hypnotisören" på biblioteket blev jag väldigt glad. Hade hört hur bra den skulle vara. Kom hem och började läsa. Efter ca 10 sidor var jag på väg att lägga ner läsandet. Var så besviken. Ytligt berättat, ytliga personligheter, hoppig och jag såg tydligt att det var två författare som inte samarbetade lika bra som Roslund & Hellström. Här var det ungefär som att nu har jag skrivit några sidor, så nu kan du fortsätta. Jag visste att det var paret Ahndoril som skrivit boken. Men de var ganska anomyma för mig. Jag lyckades kämpa mig igenom boken. Den slutsats jag kom till var: Aldrig mer en bok av Lars Kepler
Kristina S
3/5
Sådär
Hade nog lite för stora förväntningar efter mycket snack i media .
Tycker att morden är ruggigt brutala och människorna "sjuka" som det brukar vara i deckare. Det tar ett tag att komma in i historien. Finns några olika trådar som vävs ihop så småningom, lite rörig , ändå värd att läsa, lagom spännande. Men tyvärr...kunde varit 200 sidor kortare.
Vitsippan
5/5
MÄSTERIGT
Jag kan inte kalla Hypnotisören för något mindre än ett mästerverk i sin genre. I synnerhet som Kepler debuterar (om han eller hon nu gör det). Jag har läst gubbarna GW, Mankell, Nesser. De har helt enkelt inte det Kepler har - ett ohyggligt driv, en blick för detaljer och intressanta personer, polisarbete som för en gångs skull är spännande, riktigt spännande. Det är som att man själv är med och tänker, hjälper till, springer, kämpar och gråter (jag grät en hel del på slutet). Sveriges utan tvekan nya deckarkung - missa inte Kepler!
Lars G
3/5
Bra svenskt
Första svenska författaren/boken på ganska länge. Köpte den pga. omslaget och teasern på baksidan då jag var sugen på att läsa något svenskt som omväxling. Har i likhet med föregående skribent inte hört om eller läst Kepler tidigare heller och jag har också historiskt haft lite svårt för svensk deckarlitteratur a'la "världens undergång planeras i Ystad" (ref. Mankell). Hypnotisören har inga likheter med denna stereotyp dock. Det är spännande, läskigt och handlingen löper i ett behagligt raskt tempo framåt. Utmärkt semesterläsning.
//MrMunson
5/5
suverän deckare
Vet inte vem Kepler är, men det spelar faktiskt ingen roll. <i>Hypnotisören</i> är bland det mest spännande jag läst. Jag önskar att jag hade hela läsningen kvar.
Mickey
5/5
Oj oj oj - den är kanon!
Det är mycket, mycket sällan man läser en bok med ett sådan tryck från första sidan som håller hela vägen fram! Det är ren underhållning - visst! Det är lite läskigt - men inte äcklig! Man kan inte sluta läsa - men den är lång! Hypnotisören har helt enkelt allt man vill ha av en riktigt bra kriminalroman - och lite till!
