En varg fångas in och transporteras söderut. Men bilen når aldrig fram och för männen som kommit i beröring med djuret slutar det illa. Anders genomgår en förvandling som skrämmer bort hans familj och en dag ligger en främmande kvinna i hans säng. Hon talar om en by i norra Lappland som blivit ödelagd av en självmordsvåg. Nu har andra flyttat in och dit vill hon att de ska bege sig. Fast tomhänta kan de förstås inte komma.
Under tonåren satt Susso och Diana ihop. Sen gled de isär. Diana flyttade till kusten och blev läkare, Susso stannade kvar och blev ingenting. Förutom trolljägare förstås. Det var i alla fall vad tidningarna skrev. När Diana far hem till sin gamla vän som isolerat sig utanför Vittangi anar hon inte att hon ger sig in i något som hon aldrig kan ta sig ur och som kommer att få förödande konsekvenser för dem hon älskar.
I tio års tid har Sussos mamma Gudrun gått omkring och väntat på att den skenbara frid som präglat hennes tillvaro ska klösas sönder. Och nu händer det. Barnarövaren Lennart Brösth rymmer från psyket och Gudrun tror inte att han har glömt vem det var som förintade hans sekt.
Stalpi är ett av de samiska språkens många ord för varg och det är kring spåren från denna grå skepnad som handlingen kretsar i Stefan Spjuts nya roman. Denna fristående berättelse knyter an till Stallo och formar sig till en andra del i den norrbottniska legenden om Susso Myrén och den förbannelse som vilar över hennes familj.
Om man tror på troll, då är man bara konstig, men om man vet att de finns, då är man som förbannad.
