Ett nytt land utanför mitt fönster

''I början då jag var en främling som skulle erövra främlingskapet kastade jag mig över det nya språket likt en utsvulten hund över en saftig köttbit. Jag åt upp svenskan. Jag fyllde min mun med ord, tuggade dem, svalde dem. Jag tog vissa ord i min mun som praliner. Fors, älv, flod, fjäll, berg, hav, vik, sol, moln, regn, snö, dag, natt. Jag föll platt för den svenska naturens enstavighet.
Som författare har jag aldrig varit friare än i dessa första dikter då skrivandet inte var bundet vid futtigheter som mening, betydelse, avsikt. Men det är bara en gång i livet man kan skriva på det sättet.''

Theodor Kallifatides sammanfattar i denna avklarnade och nakna berättelse främlingens villkor och möjligheter.

(BONNIERS)

Bli först med att recensera och betygsätt boken Ett nytt land utanför mitt fönster - du kan vinna 200 kr varje månad i tävlingen "Månadens recension".

"Det är så mycket man inte vet när man lämnar sitt land. Man anar inte att man bär med sig så många strukturer och spår i sin själ och att de slutligen får en att vara och förbli en främling i det nya landet; och när man inte längre är en främling i det nya landet har man blivit en främling för sig själv och då är man en främling överallt."

Theodor Kallifatides nya bok är inte en roman i vanlig bemärkelse, snarare en sorts tankeskrift, en essä i flera delar. Det är en mycket personlig bok, men samtidigt berör han något som många kommer att känna igen sig i. Han utgår från upplevelserna hos en människa i exil, men gör det med ord som också kan få den mest invanda svensk att ana vad främlingskap vill säga. Kanske kan det skapa större förståelse för alla dem som inte fötts in i vårt samhälle. Till större eller mindre del finns det ju i oss alla; längtan efter delaktighet, sveket i att lämna en gemenskap och söka en annan.

Stilen är lågmäld och enkel. Kallifatides tar inte till överord, men förringar heller inte sina tankar och erfarenheter. Lägg boken i din väska, eller på ditt nattduksbord. Läs några stycken då och då. Det är inte en bok att hasta igenom, utan att låta långsamt mogna.

(Kajsa Hindberg, Bokus)