Om den svåra konsten att fostra med förnuft och känsla skriver åttabarnspappan och barnläkaren Lars H. Gustafsson. Han resonerar kring olika former av barnuppfostran; den mera auktoritära som ropar på regler och ordning och en mer demokratisk som bygger på ömesesidig respekt och där den vuxne fungerar
som en lots för barnet.

Lotsa barn handlar om barnuppfostran, alltså om den svåra konsten att vara den vuxna lotsen på bryggan
när barnet (kaptenen) ska styra sitt fartyg från hamn ut mot öppet hav. Lättillgängligt och med många exempel ur vardagslivet skriver författaren om utvecklingen av känslans intelligens, det vill säga det nödvändiga samspelet mellan känsla och förnuft, om viljans betydelse och om etik och moral. Han belyser de olika traditionerna inom barnuppfostran och de fostransmönster vi ser idag: en auktoritär strömning med betoning av vuxnas ansvar, en mer naturlig fostran där lyssnande och ömsesidig respekt är nyckelord och en demokratisk fostran byggd på resonemang, överenskommeler och kontrakt. Läsaren uppmuntras att själv ta ställning och får goda tips på vägen.

Om den svåra konsten att fostra med förnuft och känsla skriver åttabarnspappan och barnläkaren Lars H. Gustafsson. Han resonerar kring olika former av barnuppfostran; den mera auktoritära som ropar på regler och ordning och en mer demokratisk som bygger på ömesesidig respekt och där den vuxne fungerar
som en lots för barnet.

Lotsa barn handlar om barnuppfostran, alltså om den svåra konsten att vara den vuxna lotsen på bryggan
när barnet (kaptenen) ska styra sitt fartyg från hamn ut mot öppet hav. Lättillgängligt och med många exempel ur vardagslivet skriver författaren om utvecklingen av känslans intelligens, det vill säga det nödvändiga samspelet mellan känsla och förnuft, om viljans betydelse och om etik och moral. Han belyser de olika traditionerna inom barnuppfostran och de fostransmönster vi ser idag: en auktoritär strömning med betoning av vuxnas ansvar, en mer naturlig fostran där lyssnande och ömsesidig respekt är nyckelord och en demokratisk fostran byggd på resonemang, överenskommeler och kontrakt. Läsaren uppmuntras att själv ta ställning och får goda tips på vägen.

Om den svåra konsten att fostra med förnuft och känsla skriver åttabarnspappan och barnläkaren Lars H. Gustafsson. Han resonerar kring olika former av barnuppfostran; den mera auktoritära som ropar på regler och ordning och en mer demokratisk som bygger på ömesesidig respekt och där den vuxne fungerar
som en lots för barnet.

Lotsa barn handlar om barnuppfostran, alltså om den svåra konsten att vara den vuxna lotsen på bryggan
när barnet (kaptenen) ska styra sitt fartyg från hamn ut mot öppet hav. Lättillgängligt och med många exempel ur vardagslivet skriver författaren om utvecklingen av känslans intelligens, det vill säga det nödvändiga samspelet mellan känsla och förnuft, om viljans betydelse och om etik och moral. Han belyser de olika traditionerna inom barnuppfostran och de fostransmönster vi ser idag: en auktoritär strömning med betoning av vuxnas ansvar, en mer naturlig fostran där lyssnande och ömsesidig respekt är nyckelord och en demokratisk fostran byggd på resonemang, överenskommeler och kontrakt. Läsaren uppmuntras att själv ta ställning och får goda tips på vägen.