Henrik Ibsen är fortfarande en av de mest spelade dramatikerna på världens scener, mer än 100 år efter sin bortgång. Han var författaren som fick män och kvinnor att se på sina liv, roller och samhällen med ny och kritisk blick, och som skärskådade i synnerhet de lögner som familjer väver runt sig själva. Han skrev om könssjukdomar, om skilsmässor och konvenansäktenskap, om politikers förljugenhet och om konstnärsdrömmar.
Han retade gallfeber på Strindberg, som inte stod ut med konkurrensen, och förebådade Freud. Han fick en ung James Joyce att lära sig norska för att kunna läsa dramerna i original - Joyce skrev senare ett brev till Ibsen på norska och tackade för vad han gjort. Kort sagt: han är en av de verkliga klassikerna.
Därför är det minst sagt underligt att det inte funnits någon större Ibsen-utgåva på svenska sedan 1940-talet. Tills nu. Sedan slutet av 1980-talet har Klas Östergren översatt en stor del av Henrik Ibsens produktion, och har till denna utgåva fogat ytterligare några, aldrig spelade översättningar, bland annat När vi döda vaknar. För första gången någonsin kan vi alltså läsa Ibsens stora samtidsdramer i en enhetlig översättning, gjord av en av våra mest kända och respekterade författare.
Båda banden är försedda med en introduktion av teaterkritikern och Ibsen-kännaren Leif Zern.
Band 1 innehåller: Samhällets stöttor, Ett dockhem, Gengångare, En folkfiende, Vildanden och Rosmersholm.
