Beatles, Maharishi och jag : ett slags memoar

Under mer än trettio år var Conny Larsson fullständigt uppslukad av två österländska sekter. Till sist lyckades han bryta sig ur den tillvaron och har nu fattat pennan för att skriva av sig det euforiska helvete som han under alla dessa år byggt in sig i. Ett försök att förstå de mekanismer och mönster han följt för att hamna i det som blev hans liv.

"Den nya musiken, Beatles, drogerna, den sexuella frigörelsen, teatern, meditationen, de österländska sekterna. Allt detta uppslukade mig och mina vänner i den miljö jag befann mig i som tonåring. Jag antogs vid scenskolan i Malmö 1965 som ett teaterunderbarn till andras stora förvåning.
Snart var jag, och många med mig, uppslukade av missbruket och de österländska rörelserna under ledning av Maharishi Maharishi Yogi, senare uppmärksammad som Beatlesyogin. Förlorad i Maharishis karisma och meditationen blev jag hans privata sekreterare, reste världen runt med honom och drogs alltmer in i den värld där förnekandet stod i centrum för vad jag egentligen upplevde.
Efter alltför lång tid lämnade jag TM-rörelsen (transcendental meditation) bara för att hamna i en annan sekt. Då jag ännu inte var mogen för att leva utan religiösa förebilder, i avsaknad av en fadersbild, påtog jag mig uppgiften att starta ett behandlingshem för narkomaner och svårt kriminella samt mentalt störda. Allt detta i övertygelsen om att, som min nya guru sa, 'vara den rätte att under hans ledarskap leda detta hem'.
I dessa sekter levde jag under sammanlagt 31 år. Jag lyckades lämna min senaste guru först efter det att jag genomskådat hans upplägg och insett att jag varit en medspelare. I min enfald trodde jag nämligen att de lokala eller nationella sektledarna skulle finna förståelse för vad jag och andra genomlevt. Jag vände mig först till dem utan att få någon som helst respons. I stället utsattes jag för personlig förföljelse och mordhot.
När jag nu ser tillbaka på hela perioden ser jag också hur isolerandet av oss som vågade lämna rörelsen tog fart i alltmer oangenäma former. Detta har stärkt mig i min övertygelse att i bokform skriva av mig samt genom detta vara till en hjälp för alla de människor som fortfarande befinner sig inom rörelser eller grupptryck, det må vara Knutby, Jehovas vittnen eller andra av samma karaktär."
Conny Larsson