Welcome to the Jungle : legenden om Guns N' Roses

Det som är viktigt att ta hänsyn till när man läser denna bok att den är skriven av en musik journalist och att band medlemmarna har tagit avstånd från boken, så det kan mycket väl vara att all information inte är 100%. Jag har alltid gillat Guns N Roses och jag har tidigare läst Slash självbiografi, så jag har vetat lite om bandet. Jag tycker det är en bra bok och den känns trovärdig, författaren är väl insatt i rock historia. Stor del av boken handlade om Axl Roses men det störde inte mig och eftersom han är bandets frontfigur så är det inte konstigt.

Bonadea

Guns N' Roses var ett gäng musikaliskt intresserade ungdommar med rockstjärnedrömmar som tog sig från gatan till stjärnorna i raketfart, men därefter imploderade under sin egen hype och sångarens galenskap. Stephen Davis bok följer bandet från början till "idag", ca 2007, men med ett enormt fokus på Axl Rose. Boken känns oftare mer som hans inofficiella biografi än bandets, vilket var lite av en besvikelse. Visst är han en intressant karaktär, men på tok för osympatisk och svår att förstå sig på med sina psykoser och emotionella problem för att man ska stå ut att läsa en hel biografi om honom där dessa sidor konstant är i fokus. Nä, Som biografi-bok är den en av de mer medelmåttiga jag läst. Stephens research om bandet är gott, men han svävar gärna ut och kommenterar andra band och artister, ibland med skrämmande dålig koll. I synnerhet hans kunskaper om punk lämnar en del att önska. Han har ingenting emot att vara subjektiv heller och brer gärna på tjockt med superlativ, både positiva och negativa. Sedan kan jag tycka att man aldrig riktigt lär känna bandet som man gör i bättre skrivna bandbiografier, och de är inga karaktärer man sympatiserar med direkt. Men det är inget Stephen bryr sig om så länge han får skriva om hur "coola" dom är. Boken är dock inte svårläst. Varje kapitel har "mini-kapitel" i sig, så det är lätt att läsa i etapper och språket är för det mesta enkelt och rakt på, även om jag inte delar Stephens typ av humor. Som jag tidigare nämnt så ÄR historien om GNR ändå rätt intressant på sitt ganska tragiska vis, men boken gav mig trots det ingen större respekt för eller kärlek till bandet och dess medlemmar. En godkänd rock-biografi, men det finns bättre därute mer värda din tid.

Morpheus