"Under mina fyrtio år har jag, Zarité Sedella, haft mer tur än många andra slavkvinnor. Jag kommer att leva länge och åldras lycklig eftersom min stjärna - min z'etoile - lyser även när natten är mörk."
Zarité har verkligen haft tur. Hon föddes i slutet av sjuttonhundratalet som slavinna i kolonin Saint Domingue, sedermera kallad Haiti, och såldes som nioåring till den rike jordägaren Toulouse Valmorain. Men trots det har hon aldrig behövt slava på sockerrörsfälten eller plågas av hettan i kvarnarna, eftersom hon alltid har arbetat som husslav. Hon har delat med sig av sin andlighet och sina hemligheter, och därmed har hon kunnat hjälpa sina släktingar och sin familj att överleva samtidigt som hon invigts i husbondfolkets sätt att tänka och leva.
Zarité blir mittpunkten i det mikrokosmos som det koloniala samhället utgör: husbonden Valmorain och hans bräckliga spanska hustru Eugenia, deras känslige son Maurice, den kloke doktor Parmentier med sina upplysningsidéer, mulattskan och kurtisanen Violette, medicinkvinnan Tante Rose och den vackre slaven Gambo som manar till uppror. Alla blir de delaktiga i och vittnen till den grymma och våldsamma konflikt som ödelägger Saint Dominque och tvingar dem långt därifrån.
Efter slavupproret på ön får Zarité följa med sin älskare Valmorain till Nya Orléans, eller New Orleans som vi känner det i dag. Här inleder Zarité ett nytt kapitel i sitt liv och uppnår det hon mest av allt har längtat efter - sin frihet. Bortom smärtan och underkastelsen, bortom sina egna begär och de hon har påtvingats kan Zarité i stillhet blicka tillbaka på sitt liv och äntligen konstatera att hon föddes under en lycklig stjärna: hon har blivit en fri och självständig kvinna.
