Tänk att du är Beyoncé.
Det är ett av de sämsta råden jag någonsin fått av min pappa, tror jag. När han sa det för en kvart sedan i hallen trodde jag att han hade fått en liten, liten hjärnblödning. Jag fattar inte hur han ens kom på tanken. Har han träffat mig någon gång?
Om det blir jobbigt, menar jag. Du är Beyoncé! Du är en stjärna, och inget kan nå dig, för du är Queen B, allt är lugnt.
Liv har levt hela sitt liv i en hyresrätt på Södermalm i Stockholm, men nu har hennes pappa plötsligt bestämt att de ska flytta ut på landet.
Så här är hon nu. I ett fallfärdigt ruckel i Småland, mitt ute i ingenstans. Busshållplatsen där hon står och väntar på skolbussen är omgiven av skog och skog och inget mer.
Att börja i en ny gymnasieskola kan vara jobbigt för vem som helst. För Liv blir det nästan katastrof. Utan något bekant att hålla sig i förvandlas hon från rätt blyg till ett fullfjädrat freak. I alla fall är det så hon beskriver sig själv. Hur vågar man säga hej till sina nya klasskompisar? Hur vågar man ens titta upp och möta någons blick?
Var normal. Tänk på Hannah i Girls. Få det här att funka.
Oftast kan Liv gömma sig och försvinna i mängden, men när de ska jobba två och två på franskan går det inte längre. Herregud, Gunnar kommer ju att få panik och sucka djupt redan efter fem minuter. Han kan ju inte veta att Liv faktiskt är jättekul, inuti huvudet.
Historien om den blyga Liv och hennes översociala pappa lämnar ingen oberörd.
