Vingklippt ängel

"... en begåvad, blödande poet som skriver outhärdligt starkt med livet som insats ... en biografi att sluka." Amelia

I en självbiografi som inte liknar någon annan får vi följa en ung flickas liv på olika behandlingshem och sjukhus med vaga och varierande diagnoser av psykisk sjukdom.

Vingklippt ängel lämnar ingen oberörd. Med ett vackert och egensinnigt språk berättar Berny Pålsson skoningslöst och naket om främlingsskap, missbruk, blodets makt och om hur det är att leva i en svart saga.

Hennes väg till tillfrisknande är full av raseri och livskraft.

"Hennes bok skriker vilt och uppfodrande rakt in i mig ... Språket har en kraft och bärighet och händelserna är så fint utmejslade och precisa, att jag glömmer att det här faktiskt har hänt. Allt ihop. Eller också vill jag inte att det ska ha hänt." Nerikes Allehanda

"Det går inte att släppa den." Värmlands Folkblad

"En slående ärlig och rak bok, som i vissa stunder får läsaren att rygga tillbaka ..." Vestmanlands Läns Tidning

I återblickar berättar Berny Pålsson sitt liv från de första minnena, genom skoltiden och tills hon som nittonåring slutligen börjar tillfriskna och bli mottaglig för världen. Som barn var Berny alltid rädd. Rädd att pappa skulle ha druckit, för att bli besatt av djävulen, för att vara ensam, för att vara bland folk, för att sova, för att vara vaken, för spindlar, mat, telefoner, rädd, rädd, rädd. Hon hittar tidigt till föräldrarnas bar- och medicinskåp. Snabbt lär hon sig att missbruka och att missbrukas; droger, mediciner, alkohol, sex – det finns inte ett tillfälle hon försummar för att skada sig själv. I högstadiet är Berny en tickande bomb men trots upprepade överdoser, självmordsförsök och utredningar på PBU och soss, får hon ingen nämnvärd hjälp. Tvångsmässigt dras hon till den slutgiltiga lösningen: rakbladen och lindringen genom dem. Att skära djupa sår i armarna och se blodet sippra fram mot den vita huden. Först då tystnar demonernas skratt för en kort stund. Men Berny är inte ensam. Hon har hittat en änglafamilj: Ranvi, Jesper, Aurora, Karin och Kristinah. Alla har de sina diagnoser; de skär sig, svälter sig och missbrukar; är anorektiska, deprimerade, vitsminkade och svartklädda, men de älskar varandra, lever för varandra och har en dröm om en annan, vackrare värld. De ska ta sig igenom smärtan tillsammans och bygga upp den rosaglittrande muren.