Tiden är inte än

Sverige, cirka 1350. Europa ligger i ruiner, digerdöden härjar och har på bara några år utplånat en tredjedel av befolkningen. En kvinna lämnar allt bakom sig och flyr ut ur landet, för att möta sitt öde. Detta är början på en vandring som blir mycket lång, då den kanske inte har något annat mål än bort. En flykt som tar henne genom ett både rättslöst och ödelagt landskap, till platser där folk alltjämt lever, och försöker överleva. Till pestläkarna, gycklarna, hororna, änkorna, de föräldralösa. Hon får möta såväl vänlighet som illvilja. I sin nya historiska roman Tiden är inte än bygger Elin Boardy spänningen kring den ensamma okända vandrarens utsatthet. Språket är både vackert och distinkt och Boardy låter färden gå till såväl det heliga som det jordiska, det rena och det skitiga. Genom ett medeltida Europa – Kraków, Prag, Dresden, Köln, Amsterdam – utvecklar sig en av alla möjliga berättelser om vår världsdel. I en tid då många människor tvingas på flykt blir denna medeltida berättelse märkligt aktuell. Boardy fortsätter att i varje ny bok byta både tid och geografi, men ändå ständigt djupborra kring ett antal av mänsklighetens eviga teman – frihet kontra utsatthet och våld, kvinnovarande, kropp, identitet, individ, familj.