Juldagar : 12 berättelser och 12 festmåltider för 12 dagar

Pratig och föga julaktig

Det vackraste med boken är dess hårda omslag. De tolv juldagarna förses med var sin korta berättelse, kallade "julsagor" och julrecept som introduceras med självbiografiska anekdoter. Recepten är mycket fantasifullt parafraserade, vilket torde försvåra nybörjarens försök att lyckas med uppgiften. Koncisa mått och entydiga anvisningar hade hjälpt till ett lyckat resultat. De tolv berättelserna har knappast någon annan anknytning till julen än en kalendermässig närhet, eller att en del förekommande figurer uppvisar ett sammanhang med julkrubbor, utan att utgöra en innehållsmässig förbindelse med julens historia. I viss mån kan julens innebörd kännetecknas av kärlek, värme och omvårdnad. Det är bara tre av berättelserna som ger uttryck för sådana känslor. Det är 'Snömamman', 'Lejonet, enhörningen och jag' och 'Silvergrodan'. Övriga "sagor" handlar om mysteriösa händelser, oförklarliga fenomen och markliga relationer utan närmare samband med julen. Wintersons språk är märklig blodfattig och saknar en levande esprit. Stundom är sammanhanget långsökt. Genomgående har man känslan av att texten är onaturlig och konstruerad. Som en AI-produkt? Om jag ska använda en bild: Som en entrecôte, mald genom en köttkvarn.

Wolfgang R