Villaträdgårdens historia : ett 150-årigt perspektiv

Med hjälp av ett rikt bildmaterial - gamla och nya foton, teckningar och planritningar - berättar landskapsarkitekten Åsa Wilke engagerat om villaträdgårdens utveckling i Sverige. Boken är en rik kunskapskälla för alla som vill ge sin trädgård en tidstypisk karaktär. När överklassen i Sverige i mitten av 1800-talet började bygga villor och anlägga vackra trädgårdar dominerade den s.k. tyska trädgårdsstilen med grusgångar, blomsterrabatter och otaliga soffor. Vid sekelskiftet 1900 fanns över hundra villastäder runt Stockholm. Man sneglade nu mot England med dess praktfulla perennrabatter och tydliga trädgårdsrum. De nationalromantiska strömningarna gynnade samtidigt resliga furor och susande björkar. Kring städerna hade det uppstått en kåkbebyggelse där de fattiga trängdes. Något måste göras, och under 1900-talets första år köpte t.ex. Stockholms stad mark i utkanterna, där man började bygga egnahem för arbetarfamiljer i bl.a. Bromma och Enskede. I dessa s.k. trädgårdsstäder var det den svenska småstaden med låga trähus, plank och hägnade gårdar som var idealet. I trädgårdarna odlade man rotfrukter och grönsaker, bärbuskar och äppelträd. Eget hus och odling skulle fostra en stabil arbetarklass. På 1930-talet var det funkis som gällde även i trädgården. På den öppna gräsmattan skulle sportande människor få luft och sol. På 1970-talet skulle trädgården vara praktisk och lättskött och se likadan ut året runt med hjälp av buskar, barrväxter och vintergrönt. Villaträdgårdens historia går ända fram till dagens trend: att skapa sin trädgård efter eget sinne. Åsa Wilke berättar inte bara om trädgårdens utveckling i Sverige i boken, utan ger oss också värdefulla tips om hur vi ska sköta den trädgård vi har. Boken är en rik kunskapskälla för alla som vill ge sin trädgård en tidstypisk karaktär.