En hjärtformad ask

En hjärtformad besvikelse...

Som skräckälskare blev jag glad när jag fick syn på Joe Hills "En hjärtformad ask" och läste de de citerade lovorden. Men tyvärr... Joe Hill är, försiktigt uttryckt, en amatörmässig skribent. Läsrytmen störs ideligen av hans krystade konstruktioner och nybörjaraktiga språkhantering. Kärleksscenerna skulle få även en Harlequin-författare att skruva generat på sig. Stundtals är det så dåligt att jag frustat av skratt och vissa utvalda meningar har redan blivit klassiker i min bekantskapskrets. Att översättningen är ordentligt tafflig gör självklart inte saken bättre. Jag läste att boken beskrivits som cinematisk, vilket jag instämmer med. Problemet är att den känns som om Hill sett en C-skräckis och sedan försökt omvandla den till en roman. Den påminner mer om ett dåligt filmmanus än något litterärt. Boken tigger om att filmatiseras, men vid Gud, låt oss slippa. "En hjärtformad ask" är kiosklitteratur i ordets sämsta bemärkelse; en dussinskräckis i brevkurskostym.

Micke