Yarden

LUNDBERG TILLDELADES ETT AV LITTERATURSVERIGES STÖRSTA PRIS, IVAR LO-JOHANSSONS PERSONLIGA PRIS PÅ 310.000, FÖR "YARDEN"

"Exakt de skäl som borde ge Yarden Augustpriset är samtidigt de skäl som gör den omöjlig som Augustpristagare. Det är ytterligare en av denna boks konstnärliga och politiska triumfer."
Carl Erland Andersson, Göteborgs-Posten

"... naknare och mer drabbande är någonsin. Jämte Yarden framstår det mesta som skrivs på svenska som andefattigt: fake och koketteri."
Anneli Jordahl, Helsingborgs Dagblad

"Det är möjligt att mitt högmod fick mig på fall", börjar författaren Kristian Lundberg sin mycket raka och uppriktiga berättelse om hur han åter tvingades söka sig till det kroppsarbete som hans yrkesbana hade inletts med. "Yarden" är en berättelse som drabbar läsaren, den handlar om utsatthet och överlevnad, om arbetets villkor och om pengar - tillgång till men framför allt avsaknad av pengar.

Fångad i en snara av växande skulder söker Kristian arbete på de mest skriftande platser. Till slut får han jobb i Malmö hamn på Yarden, bland uthyrningsföretagets timanställda med sämst arbetsvillkor, ett arbete där man ständigt riskerar att bli kickad från en dag till en annan. Han flyttar bilar under sträng bevakning och i alla väder. Sakta blir återgången till det kroppsarbete som han höll på med i ungdomen en resa tillbaka till barndomen. Men berättelsen blir också en uppgörelse med det moderna arbetslivets villkor.

Kristian Lundberg företar en omvänd klassresa, där åren med författandet plötsligt framstår som ett mellanspel. Han återvänder till den värld han en gång kom ifrån. Men inte av nostalgiska skäl, utan för att det inte finns någon annan utväg.

Pressröster om "Yarden":

"Så här rakt på har han vad jag minns aldrig skrivit tidigare, och aldrig så poetiskt, så intensivt. Han söker tända ett ljus för godheten. Han återfinner sitt klasshat... Exakt de skäl som borde ge Yarden Augustpriset är samtidigt de skäl som gör den omöjlig som Augustpristagare. Det är ytterligare en av denna boks konstnärliga och politiska triumfer."
Carl Erland Andersson, Göteborgs-Posten

"Aldrig förr har läsaren kommit så nära Kristian Lundberg och det han har att berätta är varken vackert eller insmickrande... Yarden ger röst åt ett namnlöst kollektiv, en brokig samling människor med otacksamt slitgöra och låg lön som gemensam nämnare."
Peter Viktorsson, Norrköpings Tidningar

"... de mörka gestalterna där ute i snöslasket stannar kvar i läsarens minne."
Michel Ekman, Svenska Dagbladet

"På sin vackra, sorgsna och lyriska prosa skildrar Lundberg tillvarons skörhet: hur klassklättraren handlöst kan falla, för att med en smak av arvsynd återvända till den klass han en gång föddes in i. Där man ska vara. Där kroppen alltid värker. I undervegetationen, där det är enkelt och omöjligt att andas: 'Vi för inte klasskamp. De gör. De som redan äger. Vi lägger bara ner våra vapen. De förflyttar hela tiden sina positioner.'
Hanna Hallgren, Aftonbladet

"Lundbergs Yarden är som ett rosslande skri ur ett hopplöst mörker... På sin hudlösa prosa skildrar han ett trauma som tyvärr är giltig för allt fler.
Men till Augustnominering räckte det inte, lika lite som för Jörgensdotter och Almlöf och andra, med den sociala verkligheten på programmet. I Augustjuryn är man blind för samtiden, där finns bara intresse för historiens välkända skamlösheter. Det känns väl tryggare och mer politiskt korrekt så, att blunda för vad som pågår."
Gunder Andersson, Dala-Demokraten